Dilemma: avrusta eller fortsätta?
Hej!
Jag ryckte in i slutet av juli och har nu snart gjort värnplikten i 2,5 månader. Ända sedan början har jag haft en stark känsla av att inte höra hemma, haft ångest stora delar av dagarna o en känsla av att jag måste fly därifrån. Främst för att jag tidigt märkte att jag inte kom in i det sociala så som de andra (i min pluton blev folk typ bästa vänner efter en vecka och efter några permissioner var nästan hela plutonen en stor vänkrets jag aldrig blev en del av). Har tänkt såå mycket på varför det blev så för jag är verkligen ingen blyg person och i början kunde jag snacka med många i plutonen men det blev aldrig mer än ”arbetskamratligt” snack typ. Tror inte heller jag var för på och ”desperat” men inte heller drog jag undan mig. Är nog bara ganska annorlunda många här i lumpen, o har inte känt att jag kunnat vara mig själv o visa min personlighet vilket tar hårt på mig eftersom jag alltid varit en extrovert, social person som hållit ihop mina vängrupper. Här känner jag mig typ osynlig då folk ofta inte svarar/skrattar när jag kommenterar nåt utan bara typ kollar på mig, inte initierar samtal med mig o ofta typ snackar med mig som att jag är dum.
Som sagt har haft mycket ångest, fått hålla mig för tårar många dagar många stunder, ringt hem på kvällen och gråtit och haft det tufft överlag. Har tagit en dag i taget, snackat med psykolog som inte hjälpte, funderat sååå mycket på att jag inte klarar det här längre men ändå fortsatt hålla ut. Vissa stunder, typ när jag fått lite social kontakt, har det känts bättre.
Några dagar sen fick jag dock så mycket ångest o kunde verkligen inte hålla mig för gråt under verksamheterna så fick snacka med befäl. Plutonschefen var mycket mer förstående än vad jag trodde och sa att inte alla passar i lumpen och att jag kämpat länge och att om jag mår så dåligt är det inte hållbart. Jag fick snacka med läkare då psykologen inte fungerade och han lät mig sjukmönstra i hemmet över helgen. Han sa att en plan ska göras upp för mig men att om jag säger att jag inte orkar mer så kan jag bli avrustad direkt.
Nu har jag liksom dörren öppen för avrustning men vet inte vad jag ska göra.
Nu när jag varit hemma har jag bara haft sån grov ångest för att åka tbx o hela stället och speciellt folket i plutonen är bara förknippade med ångest o rädsla för mig typ. Jag orkar verkligen inte försöka socialt mer, är typ helt utmattad för jag går runt hela dagarna o tänker på vad jag ska göra för att folk ska gilla mig vilket tar asmycket energi. Sakerna vi gör i lumpen, vakna tidigt o sånt, är inte det jobbiga för mig och jag är en disciplinerad person så jag klarar allt det men tycker typ inget vi gör är kul heller. Jag känner mig så otrygg, oönskad och inte den person jag vill vara där. Min självkänsla har påverkats för mycket av det.
Grejen är att jag aldrig har mått dåligt innan och mår inte dåligt hemma det är bara att vara DÄR som får mig att må bajs och övertänka allt
Jag slits nu mellan att ta typ den ”lätta vägen” ut eller pusha igenom. Jag vet att jag behöver utveckla mycket hos mig själv, som att inte låta andra människor påverka mitt mående, och att jag ksk inte borde fly från problemet utan använda lumpen för att göra mig starkare. Mina föräldrar är väldigt på den banan att jag behöver den här erfarenheten. Dessutom är jag rädd att jag ångrar mig om jag hoppar av ( det är bra på CV, pengar, utvecklar mig etc.) men hela mitt hjärta skriker att jag inte pallar mer😫😫
Srry för lång post men behövde förklara allt. Undrar nu bara om ni har några tips, erfarenhet av avrustning och om man brukar ångra sig och om lumpen och erfarenheterna jag kan få är värt att det är så jobbigt?