Dog den långa speltexten – eller flyttade den bara till YouTube?
Saknar ni den gamla sortens speljournalistik – eller har den bara flyttat någon annanstans?
Jag har gått och funderat ganska mycket på vad som egentligen hände med den svenska speljournalistiken.
Jag tillhör generationen som växte upp med speltidningar. Super PLAY, PC Gamer, Level och allt vad de hette. Senare hamnade jag själv på andra sidan och skrev om spel för bland annat P3, IGN och Svampriket, innan jag lämnade journalistiken och började arbeta med spelutveckling istället.
Det märkliga är att jag konsumerar mer spelrelaterat material än någonsin, men läser betydligt mindre speljournalistik.
Det finns förstås fortfarande massor av bra bevakning, men mycket av det som internet är väldigt bra på – nyheter, guider, patch notes, trailers, snabba recensioner, ”allt vi vet om X” – har också trängt undan en typ av text som jag personligen saknar: den där alldeles för långa artikeln om ett ämne som egentligen inte behöver vara aktuellt överhuvudtaget.
Samtidigt är det kanske fel att säga att den sortens speljournalistik har försvunnit.
För tittar man på YouTube verkar vi snarare ha fått en mindre explosion av den.
Det finns människor som frivilligt tittar på en två timmar lång video om varför inventory-systemet i ett tjugo år gammalt rollspel är intressant. Kanaler som gör timslånga analyser av en enskild spelmekanik, ett misslyckat spel, en bortglömd konsol eller någon liten detalj i ett spel som de flesta av oss aldrig ägnat en tanke åt. Noah Caldwell-Gervais, Jacob Geller, Matthewmatosis, Game Maker's Toolkit och en hel hög andra har på olika sätt gjort något som känns märkligt bekant för den som växte upp med speltidningar.
De gör long form om spel.
Bara inte på papper.
Och kanske är det egentligen där den intressanta frågan finns. Vi brukar prata om att människor inte längre orkar läsa långa texter, att uppmärksamhetsspannet blivit kortare och att allting måste gå fortare. Samtidigt kan någon lägga upp en tre timmar lång analys av ett gammalt spel på YouTube och hundratusentals människor tycker uppenbarligen att det är ett fullständigt rimligt sätt att spendera en kväll.
Så kanske dog aldrig den långa speltexten. Kanske bytte den bara medium.
Det här är naturligtvis inte en helt neutral fundering från min sida. Jag håller själv på att göra en liten oberoende papperstidning om spel som heter VÄNNEN, till stor del eftersom jag saknade just den här typen av texter och ville se om det fortfarande fanns människor som ville läsa dem. Arbetet med den har fått mig att fundera allt mer på vad det egentligen är jag försöker återuppliva – och om det ens behöver återupplivas.
För innehållet verkar ju fortfarande finnas.
Så vad tror ni: finns det fortfarande ett behov av långsam speljournalistik i textform, eller har videoessän helt enkelt blivit dess moderna efterträdare?
Skulle ni faktiskt sätta er med en 20–30 sidor lång artikel om ett spelämne om den var tillräckligt bra? Eller skulle ni hellre se samma resonemang som en 90 minuter lång videoessä medan ni gör något annat? Finns det något med en fysisk tidning som fortfarande har ett värde, eller är papper bara dyr nostalgi?
Och finns det något som text faktiskt kan göra bättre än video?
Det är nog den frågan jag själv är mest nyfiken på.
