Hej,
Tror knappast det bara är jag som känner mig allt mer ensam i vårt digitala samhälle.
Jag (m32) är singel, tränar regelbundet och är i bra form, har ett bra jobb, god ekonomi och flertalet vänner. Men trots att resten av livet går väldigt bra på papper känner jag endast känslan av ensamhet.
Jag känner noll socialt utbyte på jobbet och träffar mina vänner varannan vecka (för sällan för att fylla tomrummet). Försöker på dejtingappar men efter att ha varit singel 18månader suger det verkligen bara. Investera så mycket tid med flera pers innan man går på en dejt och hela processen gör mig bara apatisk och tom. Har tyvärr ingen att gå ut med längre då alla vänner har sambo och barn.
Känns även så frustrerande att jag inte kan må bra när resten av livet går toppen. Varför hänger man upp hela sitt självvärde och lycka på bekräftelse från en partner? Känns också som att man stinker desperation när man ogillar ensamhet...
Jag vet inte varför jag skriver här egentligen, kanske är någon som kan relatera?
Någon som har något tips?