Min är skolan och hur fan vi ska lösa den

Små partier missgynnas ju starkt av att 4%-spärren.

Många som egentligen vill rösta på ett litet parti avstår ibland för att det finns en risk att en röst blir värdelös om partiet hamnar under gränsen.

Detta blir ju en brist i demokratin då man inte får möjligheten att rösta på det man egentligen vill utan tvingas till en kompromiss.

Ett alternativ hade ju varit att man inför ett system med en "Reservröst" där man får ange ett första handsalternativ men också ett andrahandsalternativ som träder i kraft ifall ens första val hamnar utanför 4%-spärren.

Vi har ju ett väldigt statiskt partisystem där lite mer dynamik hade varit värdefullt tror jag och detta hade ju underlättat detta.

Första gången jag skriver på reddit. Därav det nya kontot.

Det är ett återkommande argument i den politiska debatten att slit och ansträngning måste löna sig. Jag köper argumentet samtidigt som jag tycker att det är en förenklad syn på hur det ofta ter sig i verkligheten.

Jag är höginkomsttagare och jobbar och umgås med andra höginkomsttagare. Det som alla tycks vara överens om är att framgång handlar om rätt bakgrund, rätt kontakter, rätt timing och en gnutta tur. Jag har fortfarande inte träffat på någon som har åstadkommit den här klassresan genom blod, svett och tårar. Jag förnekar inte att det förekommer men jag inbillar mig att det är sällsynt.

Jobbar man inom corporate så är vägen till dom högsta positionerna internpolitik. Den stora massan jobbar med byråkrati långt bort dom delarna av bolaget som skapar värde och resultat. Det finns sällan något incitament för slit utan många jobbar med att motivera sitt existensberättigande.

Jag vill hävda att kopplingen mellan slit och framgång är mycket låg. Jag vill hävda att det är intellektuellt ohederligt att motivera skattesänkningar med slit och ansträngning. Det här borde vara uppenbart, till och med för oss som står till höger. Håller ni med?

Denna posten är väll lite av en rant.

Jag har en gaming dator som har varit med mig nu i snart 10 år, den har fått lite små uppgraderingar och den försöker hänga med men tiden tar oss alla så jag täntke kolla upp vad jag hade kunnat köpa och holy shit jag behöver sälja min kropp om jag vill ha en ny.

Jag har ett jobb med en ok lön men alltså jag har ingen som helst möjlighet att köpa en ny bra dator utan att seriöst dipa in i mina besparingar vilket jag inte vill göra för att allt det viktiga är också så jävla dyrt så jag måste ha en bra buffert.

Gaming har alltid varit min huvud hobby ända sedan jag har varit 4år gammal men nu känns det som att går min nuvarande dator sönder så får jag ge upp på den för jag kan inte rättfärdiga för mig själva att köpa något för små mycket pengar för att ge mig nöje i min hobby när jag har små många andra viktiga (och skit tråkiga!) saker jag behöver ha en buffert för

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det hela, bara mest less på att allt ska vara så jävla dyrt och att man inte har råd med något trorts att det var det sociala kontraktet jag fick in bitet i mig (var duktig i skolan, sköt ditt jobb etc etc). Extra frusterande är det för när jag hade det så jäkla mycket sämmre ekonomiskt var det ändå fullt möjligt att kunna skaffa en ny dataor vart 7-10 år

Jag behöver verkligen få skriva av mig och kanske höra från andra som varit med om något liknande.
Jag blev smittad av genital herpes av en kille jag dejtade. Vi träffades på Hinge. När vi hade sex frågade jag honom om han hade någon könssjukdom, och han sa att han inte hade någonting och han var clean. Efteråt fick jag veta att jag hade genital herpes.

När jag konfronterade honom sa han först att han inte hade det, och sedan ändrade han sig och sa att han "bara hade en finne" som sedan försvann. Jag vet fortfarande inte varför han valde att säga så, men jag känner mig fruktansvärt sviken och lurad. Jag visste nästan ingenting om könssjukdomar innan detta hände och litade på det han sa.

Jag har funderat på att anmäla honom, men samtidigt tänker jag att jag själv borde ha varit mer försiktig och tagit reda på mer. Jag vet egentligen att det inte är rättvist att lägga hela ansvaret på mig, men jag kan inte sluta tänka: varför litade jag på honom?

Det som gör extra ont är att jag såg honom igen på tinder. Jag har försökt gå vidare och till och med börjat fundera på dejta igen, men att plötsligt se honom på dejtingapp rev upp allting. Jag blev så arg och ledsen. Jag hoppas att han försöka inte lura andra tjejer.

Jag känner mig också väldigt osäker på framtiden.
Jag vet att herpes finns kvar i kroppen hela livet och just nu känns det som att ingen någonsin kommer vilja vara med mig på grund av det. Jag tänker på hur jag ska berätta för framtida partners och är rädd för att bli avvisad eller att någon ska se mig annorlunda.

Jag är också väldigt besviken på mig själv. Jag önskar att jag hade vetat mer om könssjukdomar och varit försiktigare. Samtidigt försöker jag förstå att jag inte kunde veta det jag vet idag.
Just nu mår jag så dåligt att jag ibland tänker att jag inte vill fortsätta leva. Jag vet att det kanske låter extremt, men det känns verkligen som att hela mitt liv förändrades på grund av en person som inte var ärlig mot mig.

Jag vet inte riktigt vad jag behöver höra. Kanske vill jag bara höra från andra som lever med genital herpes och fortfarande har ett bra kärleksliv. Hur berättar ni för någon ni börjar dejta? Har ni blivit avvisade? Hur lärde ni er att acceptera det?

Och om någon har erfarenhet av att hantera en situation där en person medvetet inte berättat om herpes, får ni gärna berätta hur ni gick vidare.
Jag känner mig väldigt ensam i det här just nu.

Till alla småbarnsföräldrar, jag behöver lite perspektiv här.

Jag är en invandrare som flyttade till Sverige för nästan 8 år sedan och har vänt mig till det mesta i den svenska kulturen och etiketten. Men en sak som förvirrade mig nyligen är lunchen på förskolan. Jag har en treåring som har gått på två olika förskolor på grund av flytt. Båda förskolor har varit välrenommerade enligt föräldraenkäterna.

En av dem ger barnen max 2 portioner om dagen, och den andra ger bara en portion protein varje dag. Så mitt barn har ibland känt sig låg för att han inte får tillräckligt med lunch på förskolan och därför "inte orkar leka" på eftermiddagen. I min kultur låter det OTROLIGT konstigt att barn får ett nej när dom ber om mer mat och det känns nästan som ett u-landsproblem. Är jag helt galen som tycker det här är orimligt, eller vad tycker ni?

Rubriken är lite tillspetsad, men baseras på regeringens mått för att vara självförsörjande. För att citera artikeln:

>Enligt regeringens mått krävs en inkomst på 20 850 kronor i månaden före skatt för att man ska vara självförsörjande. 41 procent av de butiksanställda tjänar mindre än så på de ordinarie kontrakten. Även om ob-ersättning räknas in ligger 34 procent under gränsen.

Får besked imorgon ifall jag kom in på Matematik 2a kursen på Komvux

Är totalt jävla värdelös på matematik. Fick kämpa två år med grundskolematten på folkhögskolan jag gick på och sista året med m1a

"Varför läsa matematik 2 då om du nu är så kass?"

För jag vill inte låta inte låta min rädsla styra mig och jag vill utvecklas. Kommer bli arbetslös om en vecka med och har aldrig haft ett fast jobb. Vill prova iaf och om jag inte skulle klara det så har jag försökt i alla fall.

Kriget är snart inne på sitt femte år och det är verkligen nu sprickorna på båda sidorna börjar göra sig synliga. Ukraina behöver vårt stöd nu mer än någonsin. Ukraina har kunskapen och förmågan att öka sin produktions kapacitet men saknar idag kapital för att gå på max. Det går att donera direkt till Ukrainas försvar genom deras statliga insamling där varje donation redovisas och följes upp av EU men även till ett flertal olika civila och icke vålds organisationer som alla gör en hjälteinsats för att få helheten att gå ihop i Ukraina.

Ge gärna förslag på organisationer som gör en insats för Ukraina. Jag kan själv inte göra så i artikeln då det bryter mot r/sweden regler. Och kom ihåg att vara väldigt källkritiska till de länkar ni får och var noga med att dubbelkolla att allt står rätt till innan ni sänder iväg era slantar.