Hejsan gänget, Jag är en kille på 20 år.
Min flickvän och sambo av två år gjorde slut med mig i början av veckan, och jag känner att jag nu är på den lägsta punkten i mitt liv.
Jag bor ensam i en lite för stor lägenhet där alla minnen bor kvar. Jag latade mig från gymmet under relationen så jag är lite tjockare än vad jag vill och jag är objektivt en rätt ful kille i ansiktet och min höjd.
Det mest sorgliga i det hela är att tjejen jag hade var den mest perfekta, vackra och unikaste tjejen i hela världen, jag vet att det låter klischigt, men så var det verkligen, en riktig solstråle var hon. Hon gjorde slut då hon kände att jag inte riktigt passade in i hennes livsstil, hon var mycket mer extrovert och ville alltid hitta på saker, och jag är lite tvärtom, jag stannar gärna hemma och myser. I var fall så ville jag gifta mig med henne och gärna ha barn inom en väldig snar framtid, min pappa var väldigt ung när han fick mig och i princip alla i släckten var unga föräldrar, och jag har haft som "dröm" att vara en ung pappa jag också, ville gärna bli pappa innan jag fyllt 23. Jag har god inkomst och är en vuxen kille, jag tar bra hand om mitt hem och mig själv (förutom gym under relation :p)
Nu är jag vilse, jag känner mig väldigt ensam här hemma och det är mycket gråtandes i sängen, soffan och golvet, jag har börjat träna och försöker hålla mig upptagen under dagarna men det känns ändå så himla dåligt för mig, när jag väl kommit över henne och börjar dejta igen så kommer det ändå dröja många många år till jag kan bli en pappa då man först måste hitta rätt tjej, vara tillsammans och lära känna varandra bra samt bo ihop i något år innan man kan göra ett så stort beslut. Har jag tur är jag pappa när jag är 25, annars kanske det dröjer ännu längre.
Jag förstår att många som läser tycker att detta är väldigt korkat och att många blir föräldrar 30-årsåldern, men det handlar om olika prioriteringar för mig, jag vet att jag hade varit en grym pappa och vill verkligen bli det ungt.
I vilket fall så handlar det inte bara om att jag vill bli pappa, utan att livet känns så tomt och ensamt, vilket det ska göra efter ett breakup. Men jag vet inte ens vart jag ska börja, vi pratar fortfarande på snapchat och messar varandra lite då och då, vilket egentligen kanske vi inte borde, men jag kan inte riktigt hindra mig själv.
Vad ska jag göra för att komma över henne? Hur kan jag börja må bättre i mitt liv?