u/CertainDoubts

A lot of the general public (whether religious or atheist) seems convinced that morality can only be objective if there is a God. They are incorrect. Moral realism is most often defended on secular grounds. However, my question is not about that, but this:

Assume that a fact is objective if and only if it is that fact is mind-independent. That is to say, an objective fact is such that it obtains independently of anyone's mental states or mental dispositions (e.g., regardless of what anyone believes, assumes, thinks, feels, or desires).

That "anyone" includes God, so if moral facts depend on his judgments (his condemnation, approbation), or even his mental dispositions qua perfect being (i.e., his disposition to love), then it is not objective in the sense just specified. From my perspective and understanding, it seems that the objectivity of ethics requires that it be relatively independent of God. Can you explain why I am confused?

Jag följer brittisk politik relativt nära: Jag tittar på intervjuer med ledande politiker, både inflytelserika lokala sådana och parlamentsledamöter. Därtill följer jag Novara Medias dagliga rapportering, där man kritiskt granskar politiska nyheter från ett vänsterperspektiv. Trots att det rör sig om en oberoende vänsterorganisation med sin främsta närvaro på youtube så får de ofta intervjuer med ganska stora politiker och berömda akademiker. De vågar också vara ganska utmanande och behöver inte fjäska för att få gäster. Trots att BBC kan vara väl vinklade och partiska emellanåt, så kan även deras journalister vara stränga i sin regelbundna utfrågning av brittiska politiker.

Ibland får jag dåligt samvete över hur lite jag följer Sveriges politiska sfär, men från mitt okunniga perspektiv känns det som om denna är betydligt tunnare än den brittiska. Stämmer det? Jag vill gärna att ni berättar att jag har fel: Var är de regelbundna intervjuerna med ledande svenska politiker där det faktiskt ställs svåra frågor och där man inte drar sig ifrån att vara en smula barsk om politikern är för undvikande? Finns det någon plats där stadsministern eller någon nära honom ibland konfronteras med misstag, kritik och dåliga opinionssiffror? Var någonstans sätts det press på politiker?

Frågorna är inte retoriska. Mitt intryck är säkert helt felaktigt, men det känns som om det granskande klimatet i Sverige endast kan mäta sig med brittisk vardag under höjden av svenska valrörelsen.

I have a couple of questions. They might be stupid.

LCN began to take root in America somewhere around the 1880s to 1890s, and it exists to this day. When people speak about LCN losing influence in the American criminal world, they often compare it to its absolute peak, which was relatively short-lived, from the 1930s to the 1960s.

This made me wonder: How does the current-day LCN compare to the pre-prohibition era? Is it even less powerful now than in 1902, for instance? Could we not see the "decline" of the American LCN as just a rapid return to normality?

Bonus question: The mainland relatives of LCN, in particular 'Ndrangheta, are doing more than just fine in Europe. How does the current power of 'Ndrangheta compare historically to the American LCN? For instance, is the current influence of 'Ndrangheta roughly equivalent to the American LCN during the 1970s?