Hej,
Jobbar som akademiker i stort företag kan man säga, dvs på kontoret med högskoleutbildning etc.
Jag har insett att många av mina kollegor har mycket högre lön än mig, detta för att jag kom in med låg lön. Hur argumenterar man för att få en högre lön?
Jag har 42000 idag och mina kollegor har närmare 49000.
Hi everyone,
I’m about to step into a new role as an HR Generalist at a university with around 3,000 employees, and I’d love to gather some insights and advice from this community as I prepare for the transition..
I have three main questions for the HR veterans and seasoned pros here:
What is the most rewarding/fun aspect of working in HR for you?
What has been your biggest or most frustrating challenge in the field?
For those who made the leap from Generalist to HR Business Partner (HRBP): What are the key skills, mindsets, or business areas worth mastering to make that step as effective as possible?
If you have any specific tips for navigating higher education/public sector dynamics, that's a bonus! Looking forward to hearing your perspectives, lessons learned, and any hard-earned wisdom.
Thanks in advance!
Hej,
Tänker för oss med akademisk utbildning och försöker ta oss fram och uppåt i karriären; är det vanligt med mentorskap? Har någon det? Vad innebär det?
Jag arbetar inom en stödfunktion och har läst internationell master och ska upp och framåt i livet.
Är själv 32 år gammal och väldigt karriärsdriven.
Har sett några profiler som är sådär 55+ år med internationell bakgrund gediget cv - precis vad jag är ute efter. Mycket av business världen finns googlingar bort men man vill ju bolla konkret med någon riktigt skarp person.
Har någon försökt initiera en sån kontakt? Är det vanligt eller bara konstigt?
Tack
Hey everyone,
Two years ago, I completed 90 out of 120 credits for my Master’s in Strategic HR in Sweden (all taught courses done). I ended up stepping away before doing the thesis because I got offered a great full-time job.
It’s been eating away at me that I never finished the degree, and I really want to wrap it up now. However, I’m working full-time, so I’ll be writing mostly on weekends. Going to campus or spending weeks doing primary field research (interviews, surveys, etc.) isn't an option for me.
I’m looking to do a purely desk-based thesis, something like a systematic literature review, comparative analysis, or secondary data study that I can research remotely.
For anyone who has been in a similar boat:
What kind of methodology or thesis topic works best for a purely literature/desk-based study in HR/management?
Any tips on balancing a full-time job with writing a 30 ECTS thesis on the weekends?
Thanks in advance!
Need advice on a desk-based / literature thesis while working full-time.
Hey everyone,
Two years ago, I completed 90 out of 120 credits for my Master’s in Strategic HR in Sweden (all taught courses done). I ended up stepping away before doing the thesis because I got offered a great full-time job.
It’s been eating away at me that I never finished the degree, and I really want to wrap it up now. However, I’m working full-time, so I’ll be writing mostly on weekends. Going to campus or spending weeks doing primary field research (interviews, surveys, etc.) isn't an option for me.
I’m looking to do a purely desk-based thesis, something like a systematic literature review, comparative analysis, or secondary data study that I can research remotely.
For anyone who has been in a similar boat:
What kind of methodology or thesis topic works best for a purely literature/desk-based study in HR/management?
Any tips on balancing a full-time job with writing a 30 ECTS thesis on the weekends?
Thanks in advance!
Jag har suttit och reflekterat över vart vi är på väg, och jag kan inte skaka av mig känslan av att vi har nått en kritisk vändpunkt. Utvecklingen i samhället och på arbetsmarknaden känns inte längre som en tillväxtresa utan det känns som en stagnation som har blivit maskerad som framgång?
Titta på vad som händer i industrin. Ta till exempel Siemens i Trollhättan. De drar in gigantiska ordrar på gasturbiner, expanderar lokaler och gasar för fullt. Vad blir resultatet? Jo, de anställer kanske 50 nya montörer och truckförare om 1-2 år. Det är fantastiskt för den praktiska sektorn, men titta på kontoret. Hur många tjänster skapas för högskoleutbildade? Kanske en eller två. Så när ett tillverkningsföretag drar in en order på några hundra miljoner - skapas 1 jobb på kontorssidan. Låt det sjunka in lite för att förstå vidden av problemet vi står inför....
Varför? För att vi har nått en punkt där stödstrukturer inom HR, ekonomi och administration sväljer tillväxten utan att behöva en enda ny människa. AI och automatisering gör att de 50 nya industriarbetarna kan administreras av exakt samma gäng som fanns där innan.
Min tes är enkel: Arbetsmarknaden för intellektuella tjänster är mättad.
Den enda rörelsen vi ser idag beror på pensionsavgångar. Det finns ingen organisk tillväxt kvar för tjänstemannasektorn. Ändå utbildar vi unga människor i en rasande takt till jobb som inte längre existerar i den utsträckning som behövs. Varför pratar ingen om det här? Varför blundar etablissemanget för att ekvationen inte går ihop? Jag ser BI-Analytiker, Jurister, Byggingenjörer, Statsvetare, HR, ekonomer etc - alla yrken som sitter på kontor är idag mättade. De unga och nyexaminerade hittar inte jobben längre.
Det här får enorma konsekvenser, och jag tror att det är huvudnyckeln till varför unga idag inte skaffar barn.
Jag minns hur jag tidigt såg vartåt det barkade med integrationen runt 2008-2010. När SD var små och hela det politiska etablissemanget dömde ut varningstecknen, var det uppenbart för oss som såg verkligheten på marken. Nu har de svängt som vi alla vet, men skadan är redan skedd.
Samma sak ser jag nu med barnafödandet. Man kan inte förvänta sig att en generation ska bilda familj när de lever i en ständig otrygghet. Utan en stabil väg in i arbetslivet, utan de jobb som faktiskt kräver utbildning och ger en trygg framtid, så stänger folk av den instinkten. Det är en ren empirisk logik: ingen trygghet, ingen framtidstro, inga barn.
Vi bygger ett samhälle där det bara finns plats för "händer", medan "hjärnorna" blir övertaliga eller tvingas konkurrera om smulorna i en mättad marknad. Är det verkligen den här utvecklingen vi vill ha? När ska vi börja prata om att kejsaren är naken?
Vad ser ni i era branscher? Är det bara jag som upplever att vi har nått vägs ände för tjänstemannatillväxten? Jag ser verkligen hur många som helst på Linkedin som är helt miserabla över att de inte hittar jobb - samtidigt har vi en enorm inlåsningseffekt genom LAS som behåller så många personer framförallt inom kommunal/statlig sektor som inte presterar medans hungriga unga som hade jobbat dubbelt upp för att få en chans stängs ute.
Behövde skriva ur mig det här, hur ser ni på detta?
Akademiker, 25-30 år, kille.
Började ett nytt jobb för två månader sedan och jag har stött på lite problem.
En kollega tog mig åt sidan och berättade att hon tyckte jag behövde ta ner mig själv lite och inte vara så högtflygande med teorier och intellektuella resonemang osv och att jag även uppfattas kritisk mot väldigt mycket och istället försöka fokusera mer på grundläggande saker som vi arbetar med.
Känns som att hon boxade in mig och uppenbarligen är det flera av mina kollegor som tycker likadant.
Har blivit väldigt ledsen över detta.
Hur ska man agera på en arbetsplats egentligen? Det ska tilläggas att detta är en kvinnodominant arbetsplats och jag tycker kvinnor är i regel mer inställsamma och mindre benägna att lyfta problem än män och det är problematiskt. Men ska man då bara vara tyst och acceptera läget när saker är fel, inte tillräckligt bra professionell nivå osv, för att lyckas eller ska man säga saker och kritisera saker för att driva utveckling? Har blivit väldigt osäker nu på mig själv eftersom jag i skolan fått topp betyg pga mitt sätt att resonera och kritisera och flagga men det verkar bara vara problematiskt beteende på en arbetsplats? Hur gör folk som lyckas och klättrar egentligen? Jag ser ju folk i höga positioner jämt vara väldigt raka och kritiserande och även öppna för intellektuella och filosofiska koncept?
Tack för hjälp… vilsen i mig själv typ..
Hej,
Är 30+ man och har otroligt svårt att sluta med pornografi. Jag känner att det hämmar mig av flera skäl, framförallt eftersom det mättar mina behov och gör att jag inte är så energisk/sugen på att hitta en tjej, och detta tror jag i ett bredare perspektiv har enormt negativa konsekvenser i hela världen just nu och inte bara för mig. Men man trillar alltid dit ändå efter 1-2veckors uppehåll. Sover sämre, är mer trött i kroppen allmänt, blir mer av ett grått humör och inte lika färgglad i sinnet…
Jag hade önskat att det fanns ett ”spelstopp” funktion för pornografi där jag aldrig mer hade kunnat besöka sidorna men det är just tillgängligheten som är så förrädisk.
Tack tacksamt emot tips av er och förhoppningsvis kan fler känna igen sig…