u/Fine_Baseball_8453

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre och behöver råd.

Jag är 29 år gammal och har bott i Sverige i 12 år. Jag flyttade hit med mina föräldrar efter kriget i Syrien. Vi är egentligen inte syrier men vi föddes där. Kort efter att jag kom hit träffade jag min man. Han är syrier och är tre år äldre än mig. Då gick jag fortfarande i gymnasiet.
Nu har vi två barn som är 9 och 8 år gamla. Jag jobbar och pluggar samtidigt på universitetet. Min man har ett importföretag och jobbar också på en bilfabrik. Mina föräldrar och syskon bor också här i Sverige.
Sedan regimen föll i Syrien har min man blivit helt inställd på att flytta tillbaka dit. Han vill stänga sitt företag här och säga upp sig från jobbet. Men jag klarar inte av tanken på att flytta dit.
För mig känns situationen där kaotisk och osäker. Jag kommer inte kunna vara självständig på samma sätt. Jag tror inte att jag kommer kunna jobba. Jag är också rädd för att hans familj kommer lägga sig i vårt liv och hur vi uppfostrar barnen. Friheten där känns väldigt begränsad jämfört med Sverige och skolorna för barnen känns mycket sämre. Jag känner dessutom ingen där alls.
Hans familj har hus och affärer där och de har redan börjat renovera och öppna upp verksamheter igen. Men jag känner mig fortfarande inte trygg med tanken på att flytta.
Om jag vägrar följa med så säger han att han kommer flytta ändå, och då kommer vi antagligen separera. Då hamnar barnen mitt emellan oss. Men om jag följer med känns det som att jag offrar mig själv, min frihet och hela mitt liv här i Sverige.
Han vägrar stanna i Sverige. Han säger att Sverige blivit dåligt på grund av rasism, hat och höga skatter och priser. Han säger att hans hemland alltid kommer vara bättre, även efter kriget.
Jag älskar min man och min familj, och jag känner mig helt splittrad mellan två val som båda gör ont.
Ska jag lämna mannen jag älskar? Eller ska jag offra mig själv och följa med honom?
Vad hade ni gjort i min situation?