Också i trettioårsåldern. Också utbränd. Psykisk ohälsa. Vad gör man?
Throwaway självklart. Blev inspired av andra tråden härinne så tänkte att jag skulle dela med mig. Jag är en man i trettioårsåldern som alltid har varit ganska svag mentalt- mycket ångest, inte så stresstålig, känslig osv. Tycker det är så dumt att sätta etikett, men till saken hör väl att jag är diagnostiserad med ADHD och mild Autism. Den snälla damen som intervjuade mig sade också att hon såg drag av OCD. Hade en rätt trygg uppväxt men var ett ganska skyggt och säreget barn som spenderade ganska mycket tid på internet. I tonåren minns jag mest att jag grät och grinade åt mina stackars föräldrar och tyckte så synd om mig själv.
Nåja; jag fick ett jobb, sambo och bostadsrätt. Kämpade mig igenom skolan och universitetet och fick ett relativt stabilt jobb. Har haft det gott ekonomiskt sedan jag började jobba.
Problemet är bara att jag mår så jävla dåligt. Arbetar med ett stressigt jobb som gör att jag konstant är i fight or flight, är för det mesta skakig av ångest, motionerar nada, har dålig aptit. Dålig självbild har jag också. Jag är väl arketypen av utbrändhet.
Vad gör man ens? Mina alternativ är:
Byta till en annan arbetsplats inom samma bransch (där jag är rädd att jag bara kommer få samma problem igen)
Omskola mig (till vadå? De flesta karriärtest tycker typ att jag pga min mjuka disposition och känslighet att ska jobba med typ kreativ dans. Lite syrlig överdrift där, men ni förstår).
Sjukskriva mig och typ gå i terapi medans jag funderar vad jag vill. Är så rädd att jag inte ska få det att gå ihop ekonomiskt. Har ju sambo, bolån och avgifter att betala.
Ja, ni hör. Vilken gnällspik jag är. Hur klarar man av det här? Hur blir man psykiskt stark? Någon som har några tips och råd? Lite tough love?
Tack och hej!