u/ICA_Basic_Vodka

Publicerad 13.30

DEBATT | SKATTEPOLITIK

Den svenska skattedebatten har en återkommande svaghet. Enskilda exempel får ofta ersätta en samlad bild. Påståendet att en miljardär betalar lägre skatt än en vanlig löntagare är slagkraftigt, men säger inte mycket innan man har bestämt vilket inkomstbegrepp, vilka skatter och vilken tidsperiod som avses.

Jag har därför i en ny rapport sammanställt registeruppgifter från Skatteverket och Statistiska Centralbyrån om direkta personskatter för hela den vuxna svenska befolkningen 2020. Analysen omfattar 8,5 miljoner personer och visar hur slutlig skatt fördelar sig över inkomstfördelningen (se tabell längst ned). Med totalinkomst avses registrerade förvärvsinkomster och positiva kapitalinkomster. Detta är inte det enda tänkbara inkomstbegreppet, men det har en viktig fördel: inkomsten kan direkt jämföras med den skatt som faktiskt betalats.

Resultatet är tydligt. Den genomsnittliga slutliga årliga skatten stiger från knappt 13 000 kronor i den nedersta fjärdedelen till nära 1,5 miljoner kronor i den översta procenten. Än viktigare är att skatten också ökar som andel av inkomsten: från 16 procent i den nedersta fjärdedelen till drygt 35 procent i den översta procenten.

Den översta procenten i inkomstfördelningen före skatt tjänar 10 procent av de registrerade total­inkomsterna före skatt, men betalar drygt 13 procent av den slutliga skatten. Gruppen närmast under, 90–99 procent av befolkningen, tjänar 19 procent av inkomsterna och betalar 26 procent av skatterna. Den direkta personbeskattningen flyttar alltså skattebördan uppåt i inkomstfördelningen.

Ser vi till andelen inkomst som betalas i skatt är den 35,3 procent i den översta procenten mot 26,5 procent i hela befolkningen och ner mot 20 procent för de med lägst inkomster.

Allra högst upp i inkomstfördelningen blir bilden mer nyanserad. Skattebeloppen fortsätter att växa kraftigt, men skattesatsen planar ut och faller något. Orsaken är i huvudsak att kapitalinkomster får större betydelse. Skatten på arbetsinkomster stiger med inkomsten, medan kapitalinkomster i stor utsträckning beskattas proportionellt kring 30 procent. När inkomstsammansättningen skiftar dras den samlade skattesatsen därför mot kapitalbeskattningens nivå.

Mönstret att höginkomsttagare beskattas hårdare beror inte på att befolkningen rangordnas på ett särskilt sätt. När samma personer i stället ordnas efter disponibel inkomst, det vill säga när skatter dragits ifrån inkomsten och transfereringar lagts till, är fördelningen jämnare men beskattningsgradienten ändå nästan identisk.

Även när befolkningen rangordnas efter nettoförmögenhet, kartlagd i en ny förmögenhetsstudie (DN Debatt 24/5), framgår skattesystemets progressivitet. Skattebetalningarna stiger kraftigt med förmögenheten. De 520 personer som hade minst en miljard kronor i beräknad nettoförmögenhet betalade i genomsnitt drygt 10 miljoner kronor i slutlig skatt, huvuddelen i kapitalinkomstskatt. Sammantaget motsvarade skatten cirka 32 procent av deras registrerade totalinkomst.

Dessa siffror innebär inte att alla relevanta frågor är besvarade. Analysen omfattar inte arbetsgivaravgifter, moms eller bolagsskatter. Sådana bredare skattemått används i delar av den akademiska forskningen och kan belysa förändringar i ekonomisk betalningsförmåga. Att som vissa även inkludera orealiserade värdeökningar i inkomsten är däremot mindre relevant. Dessa beräkningar vilar på osäkra värderingar och tveksamma antaganden, särskilt för onoterade företag, och bör inte blandas ihop med seriösa analyser av länders beskattning av faktiska inkomster.

Den viktiga ekonomiskpolitiska slutsatsen är inte att dagens skattesystem är perfekt. Akademisk forskning visar att skatternas utformning spelar stor roll. Höga marginalskatter minskar drivkrafterna att utbilda sig, arbeta hårdare och byta till mer produktiva jobb. Kapitalbeskattning kan påverka investeringar, ägande och entreprenörskap.

Det är just därför skattedebatten borde börja i rätt ände. Sverige behöver ett skattesystem som finansierar välfärden, omfördelar och samtidigt ger goda förutsättningar för långsiktig tillväxt. Registerdata visar att beskattningen av löpande arbets- och kapitalinkomster redan har en starkt progressiv verkan. Reformuppgiften är att bevara denna intäkts- och fördelningsförmåga men minska de delar av systemet som gör arbete, utbildning och produktiva investeringar mindre lönsamma.

Debatten blir sämre när den utgår från föreställningen att de ekonomiskt starkaste inte betalar skatt. De betalar mycket stora belopp och en större andel av sina registrerade inkomster än befolkningen i stort. Den verkligt svåra frågan är hur dessa skatter bör tas ut. Där bör politiken vägledas mindre av slagord och mer av registerdata, samhällsekonomiska avvägningar och akademisk forskning.

Av: Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, programchef ”Skatter och Samhälle”, Institutet för Näringslivsforskning

Publicerad idag 16:58

Efter Expressens och Kvartals avslöjanden om Vänsterpartiets stödbrev till palestinska fångar hävdar terrorforskaren Magnus Ranstorp att brevskrivandet inte var enskilda initiativ. Med hänvisning till palestinska källor beskriver han kampanjen som ett organiserat samarbete mellan Vänsterpartiet och den palestinska fångkommissionen.

Text: Johan Martelius, Redaktör och reporter

Enligt Expressen skickade riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau stöttande brev till Ahmad al-Moghrabi, som avtjänar 18 livstidsstraff efter att ha dömts för sin roll i flera självmordsattentat under den andra intifadan.

Kvartals Nathalie Rothschild kunde därefter avslöja att även Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling deltog i brevkampanjen genom att skriva till en palestinier som dömts för mord.

Nathalie Rothschild visade också att Vänsterpartiet hösten 2025 arrangerade ett seminarium i riksdagen tillsammans med Palestinska riksförbundet, där två tidigare palestinska fångar deltog via videolänk. En av dem var Hussam Shaheen, som dömts för mordförsök och stämpling till mord.

I samband med avslöjandena publicerade Expressen uppgifter om att 24 palestinska fångar ingick i en brevkampanj där svenska vänsterpartister skulle skriva till dem.

Ranstorp: ”Organiserat samarbete”

Under lördagen publicerade terrorforskaren Magnus Ranstorp ett inlägg på X där han argumenterar för att det finns stöd för att beskriva Vänsterpartiets brevkampanj som ett organiserat svensk-palestinskt samarbetsprojekt.

Han hänvisar bland annat till den palestinska nyhetsbyrån WAFA, som uppger att den palestinska fångkommissionen samordnade kampanjen.

”Det finns tydligt stöd för att beskriva Vänsterpartiets brevkampanj som ett organiserat svensk-palestinskt samarbetsprojekt, inte som en rad fristående solidaritetsbrev skrivna på enskilda V-ledamöters initiativ”, skrev han på X.3

När jag ringer upp utvecklar han resonemanget.

Enligt Ranstorp visar uppgifterna att brevkampanjen föregicks av seminarier och samarbete med den palestinska myndighetens fångkommission.

– Den här kampanjen var planerad. Den föregicks av seminarier och brevskrivandet faciliterades genom den palestinska fångkommissionen, fångarnas jurister och Internationella rödakorskommittén. Det är mer välorganiserat än att enskilda ledamöter bara ville skriva brev, säger Ranstorp.

Han menar därför att bilden av brevskrivandet som enskilda initiativ blir missvisande.

– När man läser tidningen får man nästan intrycket av att det här var enskilda ledamöter. Men enligt palestinsk media verkar brevskrivningskampanjen ha varit en del av en bredare kampanj.

Artikeln fortsätter på kvartal.se

Publicerad 06:00

DN DEBATT.

Det är dags för en ny borgerlig feminism utan könskrig och statligt tvång. Jag vill att min dotter ska få skörda segrar - men också min son. En majoritet unga män tycker att de beskrivs som ett samhällsproblem i den offentliga debatten. När samhället accepterar radikalfeminismens bild av män som ett problem skapas ett farligt utanförskap, skriver Ebba Busch (KD).

Varje generation har haft sin jämställdhetskamp. Ser jag tillbaka har vi nått långt. Kvinnor före oss kämpade för rösträtt, för juridisk självständighet och för att kriminalisera våld i hemmet och inom äktenskapet. De bröt ny mark och i den vill jag så för att min dotter ska kunna skörda ännu större segrar. Arbetet för ett mer jämställt samhälle är nämligen långt ifrån över. Fortfarande halkar kvinnor efter ekonomiskt när de blir mammor, och tjejers och kvinnors vardag begränsas av rädsla för mäns våld.

Men jämställdhetsarbetet måste utvärderas. Under allt för lång tid har feminismen kidnappats av vänstern. Det vi har sett växa fram är en radikalfeminism som inte bygger på frihet, utan på kontroll. En feminism som har gjort kvinnor och män till motståndare, som reducerar jämställdhet till en maktkamp mellan kollektiv och som hävdar att varje skillnad mellan könen är ett uttryck för förtryck.

Därför måste jämställdhetsarbetet utvecklas. Vår generations jämställdhetskamp handlar om friheten att få välja sitt eget liv. Den möjligheten vill jag att min dotter ska ha under sin uppväxt. Och för att vi ska uppnå det krävs det borgerlig feminism.

Text: Ebba Busch (KD), partiledare

Artikeln fortsätter på dn.se

7 aug 2026 12:05 | Bulletin Debatt | Kada Karlsson, jurist

Sexualbrott är bland de allvarligaste brott en människa kan utsättas för. Den som berättar om ett övergrepp ska mötas av respekt, en professionell utredning och ett rättsväsende som tar uppgifterna på allvar. Men det får aldrig innebära att den tilltalades rättigheter försvagas eller att domstolarnas uppgift förändras från att pröva skuld till att bekräfta en anklagelse.

Det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt: verkliga sexualbrott ska lagföras, och ingen ska dömas om åklagaren inte har bevisat åtalet bortom rimligt tvivel.

I debatten om samtyckeslagen har denna självklarhet blivit allt svårare att uttrycka. Den som frågar hur bevisningen har värderats riskerar att anklagas för att misstänkliggöra kvinnor. Den som pekar på motsägelser, alternativa händelseförlopp eller brister i utredningen påstås förringa brottsoffer. Därmed skapas ett klimat där själva tvivlet framställs som moraliskt felaktigt.

Texten fortsätter på Bulletin.nu

100% kan nu knyta en sjätte V-ledamot till den kritiserade brevkampanjen. Kajsa Fredholm publicerade ett solidaritetsbrev riktat till en man som dömdes till livstid för sin delaktighet i kidnappningen och mordet på 21-årige Akiva Shaltiel.

Vänsterpartiet har uppgett att bara "en handfull" av partiets politiker deltog i den uppmärksammade brevkampanjen för palestinska fångar.

Expressen har tidigare kunnat koppla fem riksdagsledamöter till var sin mottagare. Nu kan 100% redovisa en sjätte koppling: V- ledamoten Kajsa Fredholm skrev ett Instagraminlägg riktat till den livstidsdömde fången Ahmad Ali Abu Jaber.

Fredholm fanns inte bland de fem ledamöter som tidigare namngivits.

Text: John Norell | Publicerad: 2026-08-07 15:09

Artikeln fortsätter på 100.se