u/Lonely_Farmer_1474

Jag försöker förstå hur eran process kan se ut. Som kvinna så blir det ju liksom ett band direkt då vi bär på det och även om det är "oplanerat" etc så blir man typ automatiskt kär i barnet oavsett man vill eller inte, men för män blir det ju inte riktigt samma sak..

Vad och när ändrade ni er? Var det första ultraljudet eller när det föddes? Senare än så?

Och om ni inte ändrade er, hur har ni hanterat det. Måste vara fruktansvärt att växa upp i vetskapen att ens pappa aldrig ville ha en och aldrig kom att acceptera en.

Nu är det fortfarande jätte tidigt i graviditeten (innan v12) och jag o pappan är inte överens om vad vi vill göra. Jag vill behålla även fast det var oplanerat, litet mirakel, och han vill ju verkligen inte ha fler barn (han har ett från tidigare relation). Han uttrycker att han inte vill ha barn och absolut inte vill betala för det, jag menar på att det är mitt beslut och om han inte vill så är jag villig o se det som en dna-donation och han behöver inte bry sig. Men att jag självklart alltid kommer hålla dörren öppen att få träffa o lära känna barnet om han vill i framtiden.

Jag är 28år och att hitta en partner att lära känna o skaffa barn med känns inte som något jag vill göra på nytt nu igen, nu sker det här av en slump trots piller som hållt mig barnfri sen jag var 17 (missfall).

Jag bor i bostadsrätt med låga kringkostander, har redan otroligt bra ställt ekonomiskt, fast tjänst sen 3 år, kan spara uppemot 10k i månaden EXTRA utöver det jag sparar till allt från buffert, bil, pension etc. Har en avbetald bil så ser inte att det kommer bli någon "stress" på ekonomin i första taget.

Jag har stöd från familj och vänner men vet att jag kommer vilja göra så mycket jag kan o orkar själv för avbryts inte graviditeten så är det mitt lilla mirakel o det finns inget jag inte skulle göra för o göra det lugnt tryggt och bra hemma.

Pappan försöker övertala mig till abort men jag känner inte att det är rätt för mig, visst relationen hade kunnat varit "optimal" med bättre förutsättningar och vi hade kunnat vara så mycket mer i en perfekt värld men jag är redo nu, för o få uppleva det alla andra föräldrar pratar så högt om. Kärleken till sina barn.

Alla tips mottages, gärna från andra som kanske gjort liknande och vad har varit positivt/negativt.