Behöver råd och lite perspektiv
Behöver råd och lite perspektiv
Förvarning för lång text, men behöver skriva av mig lite.
De senaste åren har varit väldigt upp och ner för mig. Jag har jobbat inom industri, lager och produktion på flera stora arbetsplatser som ABB, Northvolt, GKN och ICA. Jag har truckkort, traverskort, C-körkort och YKB och har alltid försökt vara flexibel och säga ja till jobb och möjligheter.
Jag är inte rädd för att jobba hårt heller. Jag är van vid högt tempo, skift, fysiskt arbete och långa dagar. Problemet är bara att arbetsmarknaden känns helt brutal just nu.
Många jobb går via bemanning och ofta känns det som att man bara blir inhyrd tillfälligt utan någon riktig trygghet. Ena veckan känns allt lovande och nästa vecka försvinner uppdrag eller så väljer företagen att pausa rekryteringar. Man skickar ansökningar hela tiden och får ofta samma standardsvar tillbaka, eller inget svar alls.
Sedan mitten av februari har jag dessutom varit fullt sjukskriven och sedan mars arbetslös. Nu har jag precis fått besked från Försäkringskassan att de bara tänker betala ut ersättning till mitten av april trots att min sjukskrivning från läkaren gäller till mitten av maj. Så just nu sitter jag även i en situation där ekonomin och framtiden känns väldigt osäker.
Det som stressar mest är känslan av att stå mellan olika system samtidigt som man försöker återhämta sig och komma tillbaka. Man vill jobba, man vill framåt och man försöker göra rätt, men ibland känns det som att man ändå hamnar mellan stolarna.
Jag har till och med börjat titta på jobb långt bort och funderat på pendling på flera timmar om dagen bara för att hålla mig kvar på arbetsmarknaden. Det känns ganska sjukt egentligen, men samtidigt vill man inte bara sitta hemma och ge upp heller.
Samtidigt försöker jag hålla igång:
söker jobb
bygger kontakter
skriver till rekryterare
försöker hålla motivationen uppe
säger ja till nästan allt inom industri, lager, logistik och transport
Men ärligt talat börjar det tära mentalt att hela tiden behöva kämpa för nästa chans trots flera års erfarenhet och viljan att arbeta.
Ville mest skriva av mig och höra hur andra upplever arbetsmarknaden och kontakten med systemen just nu. Är det fler som känner igen sig?
Alla råd, erfarenheter eller perspektiv uppskattas.
Mvh
En ganska trött men fortfarande kämpande arbetare