r/arbete

Jag vet att studier är gratis. Men när man flyttar hemifrån spenderar man pengar på hyra och mat för tre år. Dessutom tappade man kontakten med gamla vänner från hemstaden när man pluggade utomlands en termin.

Jag klarade aldrig utbildningen. Har 172,5 hp med en tenta kvar som läraren vägrar ge mig godkänt. Nu är jag 2-3 år försenad och har fortfarande inte klarat den tentan. Känns omöjligt att komma in på ett annat lärosäte för den kursen. Läraren vägrar släppa igenom mig.

Nu undrar jag vad framtida arbetsgivare kommer tänka när de ser att det tog 5-6 år för att utbildningen som ska vara egentligen för 3. Känns nu som att utbildningen har förlorat all sin värde, har ångest över detta.

Vad kan jag göra nu utan utbildning och lite arbetserfarenhet? Har ett lågavlönad jobb som jag är tacksam för. Men varför är så svårt att få ett jobb i dagens samhälle? Innan jag fick detta jobb hade jag sökt hundratals. Nu igen hundratals utan framgång. Mitt nuvarande jobb är inte permanent heller. Så fort den anställda som är långtidsledig kommer tillbaka så ryker jag.

Har ingen lust att plugga till något annat. Jag är snart 26 år gammal och känner att jag ligger efter de flesta i min ålder både ekonomiskt och med livserfarenhet. Vad borde jag göra? Känner mig vilse.

Jag har sökt en tjänst där jag med största sannolikhet kommer behöva gå ner i lön. Jobbet känns mer värdefullt erfarenhetsmässigt och skulle nog väga tyngre på CV:t än mitt nuvarande jobb. Skulle hjälpa mig att få bättre jobb i framtiden.

Min fråga är: går det på något sätt att använda sin nuvarande lön som argument för att förhandla upp erbjudandet lite, även om tjänsten normalt brukar ligga lägre i lön?

Och en annan fråga, är det okej att be om att få återkomma med löneanspråk senare i processen? Jag tycker personligen att det är lättare att ta sådant skriftligt i efterhand än direkt under intervju.

Hur hade ni gjort?

Hej alla!

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag sökte personer som har varit med om att handläggare på Arbetsförmedlingen bett personer ljuga i sina CV:n.

Nu letar jag efter personer i eller runt Norrköping som har erfarenhet av Rusta och Matcha, som ska vara arbetsförmedlingens förlängda arm ut i arbetslivet.

Jag har stött på flera olika personer som har negativa erfarenheter om programmet, och teorier om att leverantörerna som är med i Rusta & Matcha tjänar pengar på att snabbt få ut personer i jobb och därför finns ekonomiska incitament till att slussa ut dem.

Hör gärna av er i kommentarerna eller i PM om era erfarenheter! Tack för det!

Det dök upp en diskussion här på subben för någon vecka sedan som jag tyckte var intressant, en person ställde lite frågor kring folks erfarenheter av att använda AI när man söker jobb. Det var kul att se svaren och se att folk har lite olika metoder och inställning.

Men tråden fick mig att tänka på en annan sak som jag tycker är lite knepig. Jag ser annonser då och då numera, där de har rationaliserat bort ansökningsbrevet. Man kan skicka in en CV och svara på lite formulärfrågor av generell typ, men inte skicka in något brev.

Vid en första tanke, så känns detta rätt skönt för en person som söker rätt mycket jobb. Processen blir väldigt kort.

Om man kollar på tidigare nämnda tråd, så är jag definitivt typen som lägger rätt mycket tid på ett ansökningsbrev. Det kan lätt gå en halvdag för att få fram rätt beskrivning av mig själv, till vissa annonser. Men det finns ju en anledning till detta. Jag känner inte att min CV säljer in mig på ett enormt övertygande sätt, däremot så känner jag ofta att arbetsbeskrivningar passar rätt bra på tidigare erfarenhet som jag har, och jag försöker lyfta fram exempel på detta i mitt ansökningsbrev. "När jag jobbade med blablabla så hade jag mycket kundkontakter och produkterna vi levererade var väldigt deadline-beroende" etc etc

Jag tycker många av de här sakerna är svåra eller omöjliga att få in i ett CV, på ett rimligt sätt.

Finns det fler som tycker att man blir lite handikappad när man skall söka jobb utan ansökningsbrev?

Jag är så jävla trött på det här.

Hur kan det fortfarande vara en grej att arbetsplatser anställer nya människor – och sen behandlar dem som ett problem för att de… är nya?

Ni läser CV:t. Ni ser exakt hur mycket erfarenhet någon har. Ni hör under intervjun vad personen kan och inte kan. Och ändå anställer ni – för att sedan bli frustrerade över att personen inte är självgående från dag ett.

Vad förväntar ni er egentligen?

Det är inte rimligt att kasta in någon i ett stressigt flöde, ge halva instruktioner, bli irriterad när de frågar – och sen skylla på dem när det inte “funkar”.

Jag har varit där själv. Flera gånger.
Och jag har sett samma sak hända andra, i flera olika yrken.

Det här förstör människors självförtroende.
Det får kompetenta, motiverade personer att känna sig inkompetenta.
Inte för att de är det – utan för att de aldrig fick en rimlig chans att bli det ni förväntade er.

Och det sjukaste är att det ofta är samma arbetsplatser som säger att de “inte har tid att lära upp” – men ändå fortsätter anställa folk som behöver just det.

Sluta anställ junior personal om ni inte tänker lära upp dem.
Sluta låtsas som att problemet är individen varje gång.

För ärligt talat – om “ingen funkar” gång på gång…
då är det inte alla andra det är fel på.

En relativt stor arbetsgivare (bergis 10.000 eller mer) har ett par annonser ute, som intresserar mig, jag har inget jobb i nuläget.

Kruxet är att jag skulle vilja söka två olika positioner, den ena ligger mer inom sysadmin och den andra är mer inom kommunikation med tyngdpunkt på grafik.

Mitt tidigare jobb hade ganska varierade inriktningar, så jag gjorde i praktiken saker inom båda dessa områden.

Jag kan inte på rak arm känna vilket av jobben som skulle vara roligast egentligen; jag kan tänka mig att ta vilket som av dem. Båda låter riktigt kul. Det står olika gruppchefer i annonsern, vad jag kan se.

Ska man bara hålla masken och söka båda? Det hade känts bättre på något vis om de hade haft lite skilda ansökningsperioder men nu är det i princip samtidigt.

Vad gör en högskoleingenjör ? Vad jobbar ni med som jobbar som högskoleingenjörer och vilken ingenjörsutbildning har ni gått ?
Jag studerar själv till högskoleingenjör inom industriell ekonomi och är lite fundersam till vad man kommer kunna jobba med sen?
Har ni några tips ?

Hej arbete!

Jag hittade en tjänst jag verkligen vill söka, det är som handledare inom arbetsträning. Det är en kort tjänst, sex månader. Det är ett plus för mig då färre söker och jag vet stt jag kommer hålla under hela uppdraget.

Men nu har jag fått nån jävla låsning kring en fråga de ställer om vad som motiverar mig att söka tjänsten.

Det är motiverande att ha ett arbete där man konkret kan stötta människor. Det är motiverande att arbeta med något man tror på. Det är motiverande att vara en del av en verksamhet som arbetar med stt motivera med konkreta insatser. Det är motiverande att tjänsten innehåller uppgifter jag är bra på.

Allt låter dåligt.

Hoppas på input.

Sökte ett jobb som jag i nuläget känner mig osäker på. Jag vet inte om jag är redo att jobba där just nu, kanske om några år, men inte helt säker idag. Nu har jag blivit kallad till intervju.

Är det konstigt att ändå gå på intervjun och sedan eventuellt tacka nej om det inte känns rätt? Och skulle det kunna påverka mina chanser om jag söker dit igen i framtiden?

Det här är min första post på reddit, så försök att ha lite överseende.

För ca 2 månader sen var jag på arbetsintervju på ett lite mindre företag, men som är ganska stora i sin specifika bransch. Rollen skulle innebära att avlasta både produktionschefen och VD:n, samt att driva lite logistiska effektiviseringar, digitalisera delar av verksamheten och utbildas i andra områden för att arbeta med det längre fram.

Efter intervjun fick jag till mig att allt verkade toppen, fram tills att jag blev erbjuden jobbet. Jag blev då tillfrågad om jag kunde tänka mig att börja som montör, för att lite längre fram kliva upp i den andra rollen. Detta för att behovet fanns och för att jag skulle lära mig lite mer om deras process.

Det här är inget som jag egentligen stör mig på, visst kände jag mig lite lurad men jag har inget problem med att meka lite ett tag. Dock fick jag till mig av bemanningsföretaget att interna förändringar hade gjort att rollen inte längre finns, medan VD:n sa att det inte alls stämmer.

Min fråga är då, tror ni att jag någonsin kommer att få tjänsten jag sökte från första början? Har fått till mig att de hittills är väldigt nöjda med hur snabbt jag har kommit in i arbetet, och att jag ses som en stor tillgång framåt.

Värt att tillägga att jag var arbetslös när jag erbjöds jobbet, därav blev det direkt tack, bock och signatur.

Tacksam för er syn på saken.

Hej!

Jag arbetar som psykolog på BUP, så anställd av regionen. Jag har i tre år haft arbetstider där jag två-tre morgnar i veckan börjar innan mottagningen öppnar, en morgon en kvart innan och två morgnar en halvtimme innan. Det hänger samman med att jag har min son på deltid och vill arbeta mer de dagarna han är hos sin andra förälder. Jag kom överens om detta upplägg med vår tidigare chef. Vi har en ny chef sedan ett år tillbaka.

Jag har en god produktion, och har vid den årliga utvärderingen varje år beskrivits som att jag väl uppfyller de kriterier som regionen ställer upp för oss anställda.

Jag var sjuk i två veckor i mars med öroninflammation. När jag kom tillbaka både mailade och smsade min chef om att vi snabbt behövde ha ett möte. Det som framkommer i detta möte är att jag är den enda på arbetsplatsen som har tider innan 08:00 när mottagningen öppnar. Samtidigt har flera kollegor arbetstider efter att mottagningen stängt. Det har även jag två eftermiddagar i veckan. Chefen uttryckte att dessa tider på eftermiddagen är till akutjournalföring och att mina morgontider inte fyller samma funktion. Chefen vill att det ska vara lika för alla på mottagningen, och att jag därför tar bort halvtimmen respektiver kvarten vissa morgnar. Chefen tycker att jag kan lösa detta inom vår flexram (vi har stämpelklocka) och ha samma tider i praktiken, dock ej på pappret.

Det här landade inte helt väl hos mig. Delvis förstår jag inte det akuta i frågan, i att det snabbt behövdes ett möte kring detta. Chefen uttryckte också att det inte finns "något" att göra på morgonen innan mottagningen öppnar, samtidigt som offentlig vård tyngs av all administration och jag som psykolog ägnar tid åt att förbereda mina samtal. Jag hade förstått detta om min produktion var lidande. Jag, tillsammans med ett fåtal kollegor, är istället de enda som uppfyller produktionsmålen.

Samtidigt som detta sker har chefen befordrat min kollega som tjänar 20 000 mer i månaden till ledningsgrupp, en kollega som själv valt att inte träffa barn eller ungdomar och därför under ett år träffat ungefär 15 ungdomar. Kollegan har själv valt att göra annat istället och är samtidigt den i ledningsgrupp som nu tar fram typschema till oss andra så att vi uppfyller vår produktion. Kollegan har också schemalagda sena tider på eftermiddagen (18:00) de veckor hon ej har barn. Enligt chefen är detta till akutjournalföring. Jag förstår inte argumentet då kollegan knappt träffar vår målgrupp, och dessutom arbetat länge och knappast kan behöva över en timme för att akutjournalföra.

Ett alternativ är såklart att släppa detta och ändra mina arbetstider, utifrån att jag förstår det som att det viktiga är att det "ser" bra ut, snarare än hur jag faktiskt arbetar i praktiken. Samtidigt har jag förstått det som att chefen behöver bevisa att mina tider påverkar verksamheten negativt, utifrån att jag är förälder. Eller har jag missförstått?

Behöver råd och lite perspektiv

Förvarning för lång text, men behöver skriva av mig lite.

De senaste åren har varit väldigt upp och ner för mig. Jag har jobbat inom industri, lager och produktion på flera stora arbetsplatser som ABB, Northvolt, GKN och ICA. Jag har truckkort, traverskort, C-körkort och YKB och har alltid försökt vara flexibel och säga ja till jobb och möjligheter.

Jag är inte rädd för att jobba hårt heller. Jag är van vid högt tempo, skift, fysiskt arbete och långa dagar. Problemet är bara att arbetsmarknaden känns helt brutal just nu.

Många jobb går via bemanning och ofta känns det som att man bara blir inhyrd tillfälligt utan någon riktig trygghet. Ena veckan känns allt lovande och nästa vecka försvinner uppdrag eller så väljer företagen att pausa rekryteringar. Man skickar ansökningar hela tiden och får ofta samma standardsvar tillbaka, eller inget svar alls.

Sedan mitten av februari har jag dessutom varit fullt sjukskriven och sedan mars arbetslös. Nu har jag precis fått besked från Försäkringskassan att de bara tänker betala ut ersättning till mitten av april trots att min sjukskrivning från läkaren gäller till mitten av maj. Så just nu sitter jag även i en situation där ekonomin och framtiden känns väldigt osäker.

Det som stressar mest är känslan av att stå mellan olika system samtidigt som man försöker återhämta sig och komma tillbaka. Man vill jobba, man vill framåt och man försöker göra rätt, men ibland känns det som att man ändå hamnar mellan stolarna.

Jag har till och med börjat titta på jobb långt bort och funderat på pendling på flera timmar om dagen bara för att hålla mig kvar på arbetsmarknaden. Det känns ganska sjukt egentligen, men samtidigt vill man inte bara sitta hemma och ge upp heller.

Samtidigt försöker jag hålla igång:

söker jobb

bygger kontakter

skriver till rekryterare

försöker hålla motivationen uppe

säger ja till nästan allt inom industri, lager, logistik och transport

Men ärligt talat börjar det tära mentalt att hela tiden behöva kämpa för nästa chans trots flera års erfarenhet och viljan att arbeta.

Ville mest skriva av mig och höra hur andra upplever arbetsmarknaden och kontakten med systemen just nu. Är det fler som känner igen sig?

Alla råd, erfarenheter eller perspektiv uppskattas.

Mvh

En ganska trött men fortfarande kämpande arbetare

Hur lång tid tar det för dig att söka ett jobb? Vad är den jobbigaste delen med jobbsökandet?

Finns det något som hade gjort det enklare att söka fler jobb och hålla sig motiverad? Till exempel en AI som hjälper dig.

Jag frågar eftersom jag skriver en studie om jobbsökande och vill förstå hur folk upplever processen idag.

I lived in Sweden since 3 until 11 and spoke fluent Swedish, now i live outside Sweden but moving back on 28/5 and i really want to work but my Swedish isn't great i understand but not the best, but outside of the language because i think it will take me a month to remember max, what are the jobs i can work (but a actual job not like babysitting) i speak pretty good English and fluent in Arabic and you can say Swedish so any suggestions of jobs would be appreciated and how to apply

Sen över ett år tillbaka har jag två kollegor, som jag leder utan personalansvar, som bränner ut sig. Till största delen handlar det inte om arbetet men vi har gjort justeringar och handlingsplaner för att ge dem lite utrymme jobbmässigt. De deltar på KBT och yrkesvägledning men nu har vi hamnat i ett typ av vaccum då det inte blir bättre vare sig på arbetet eller för dem privat och de har rekomenderats sjukskrivning av läkare men de vill inte av ekonomiska skäl. Det låter väldigt märkligt då jag själv gått igenom en sjukskrivning och fick nästan ut samma summa som när jag jobbade tack vare de försäkringar vi har. Problemet vi börjar få nu är att de drar ner de övriga i en negativ spiral och jag vet inte hur vi ska gå vidare.

Ett gäng filmnissar kom till arbetsplatsen för ett stort företag, vill inte synas alls men kommer bli näst intill omöjligt. Vad har man för rättigheter och kan man få betalt? Det kommer antagligen synas på sociala medier i en stor kampanj

Hej allihopa hoppas ni har en trevlig helg. Runt en månad sen la jag upp en post där jag skrev hur svårt det var att hitta jobb inom lager och tyvärr har situationen inte ändrats. Tar studenten snart och hade planer att jobba under sommaren , tog både körkort och truckkort. Har sökt jobb sen början av året och har även skrivit in mig på arbetsförmedlingen, samt sökt till alla olika bemanningsföretag i Göteborg. Detta kommer va min första sommar utan jobb och om någon har tips eller kontakt skulle jag verkligen uppskatta.

Tack på förhand