r/arbete

Hej,

Har jobbat två år på ett fjärrvärmebolag i Stockholm och har relativt bra lön. Dock tycker jag att arbetet kan vara ganska segt periodvis och kollegorna har jag inte mycket gemensamt med då dom är mycket äldre än mig.

Jag har börjat kika mig om efter nytt jobb och är taggad på att pröva jobb utomlands, tänkte främst inom Europa. Ni som arbetar/arbetat utomlands, hur fick ni tag på ett jobb? Jobbar idag inom energibranschen, men känner mig inte låst till det området.
Nuvarande företag är inte globalt, så kan inte göra ett internt byte utomlands.
Några allmänna bra tips till en junior ingenjör som inte riktigt vet vilken väg som är rätt.

Ska inom 1-2 år förhoppningsvis ta mig vidare i livet och börja plugga på universitetet. Som det ser ut just nu så verkar antingen en master i datateknik på Chalmers eller en masters i petroleum engineering i Stavanger vara det mest intressanta. Eftersom jag gått ekonomi på gymnasiet så innebär det att jag måste plugga upp till matte 4, fysik 2 osv på antingen komvux eller under ett tekniskt basår. Någon i detta community som pluggat någon av dessa linjer och kan säga något om dem samt jobbmöjligheter framöver? Vad jobbar ni med och vad tjänar ni? Tyckte ni linjen var rolig? Kanske du har förslag på någon annan riktning jag ska välja

Har precis blivit erbjuden ett jobb med ca 5-10k mer i månaden. Idag har jag ca 43k och trivs bra på jobbet. Har idag en objektivt låg arbetsbelastning då min nuvarande roll är en specialistroll, med andra ord besvarar jag en del frågor och stöttar i diverse processer. Har hög grad av frihet att driva egna initiativ/projekt och det är för det mesta ett spännande jobb. Trivs för det mesta bra med kollegorna.

Det nya jobbet hade inneburit betydligt högre arbetsbelastning, lite mindre frihet i arbetsuppgifterna och mer av en operativ och producerande roll. Lönen hade dock varit närmare 50-53k i månaden samt att jag eventuellt kan få en vecka längre semester (35 dagar). Eventuellt kan jag även få ut en förmånsbil men räknar inte med det.

Uppskattningsvis går jag från en arbetsbelastning om 50-80% till 100-120%. Det nya jobbet kan innebära kvällsjobb och obetald övertid för att nå tajta deadlines. Det är fortfarande inom ett fält som jag tycker är spännande och har viss erfarenhet inom.

Hur högt hade ni värderat en bekväm arbetsmiljö i förhållande till högre lön? Har ni några tips på hur man kan resonera?

*Edit: Det nya jobbet innebär ingen direkt utveckling i karriären

Hej Reddit!

Jag är 17 år och skriver det här eftersom jag gärna vill få råd från personer som har mer erfarenhet än jag. Jag känner att jag har mycket driv och ambition, men samtidigt känner jag mig ganska vilsen när det gäller vilken väg jag ska ta för att nå mina mål.

Jag vill bli ekonomiskt fri i framtiden. Inte bara för att kunna köpa dyra saker, utan framför allt för att kunna bestämma över min egen tid och slippa känna att jag måste jobba med något jag egentligen inte vill göra. Problemet är att jag inte riktigt vet vilken väg som är bäst att satsa på.

Min resa började egentligen när jag gick i åttan. Innan dess brydde jag mig inte särskilt mycket om skolan eller min framtid och gjorde en del dåliga val. Sedan hittade jag self improvement och började träna, läsa böcker och meditera. Samtidigt började jag bli intresserad av pengar och företagande.

När jag var 13–14 år såg jag på TikTok att många köpte och sålde AirPods. Jag testade själv och lyckades sälja ett par med ungefär 500 kronor i vinst. Affären slutade dock inte särskilt bra och blev en viktig läxa för mig om hur viktigt det är att veta exakt vad man säljer och alltid göra ordentlig research innan man börjar köpa och sälja produkter.

Efter det började jag testa olika sätt att tjäna pengar. Jag provade dropshipping, men jag var egentligen för ung för att förstå hur man skulle driva det på riktigt. Jag testade även att klippa hår och tjänade lite pengar på att klippa kompisar innan jag slutade. Jag har också klippt gräs och gjort olika småjobb för att tjäna lite extra.

I början av första året på gymnasiet började jag och en kompis med reselling av kläder. Vi köpte framför allt vintagekläder billigt och sålde dem dyrare. Totalt gick vi ungefär 5 000 kronor plus innan vi slutade. Vi testade även att köpa från andra länder, men logistik, betalningar och frakt gjorde det betydligt krångligare än vi hade tänkt oss. Nyligen testade jag istället att köpa in ett litet parti solglasögon från Kina. Jag köpte 11 par för ungefär 135 kronor och lyckades sälja alla med en vinst på ca 1 300 kronor. Det var kul, men jag har fortfarande inte hittat något som känns långsiktigt.

I december började jag investera i fonder på Avanza. Just nu har jag ungefär 2 475 kronor investerat, fördelat på Avanza Global, Avanza Zero, AMF Aktiefond Tillväxtmarknader och Spiltan Aktiefond Investmentbolag. På mitt bankkonto har jag ungefär 40 000 kronor sparat.

Just nu sommarjobbar jag på en snabbmatsrestaurang och när sommaren är slut kommer jag ha tjänat ungefär 15 000 kronor. Det är ett ganska stressigt jobb, men jag försöker se det som ett sätt att bygga arbetsmoral och öka mitt sparande. Min plan är att investera en stor del av lönen.

Jag går första året på gymnasiet och läser Försäljning och service. Till hösten ska vi starta UF-företag och senare under tvåan kommer vi ha APL. Jag hoppas att både UF och APL kan ge mig erfarenhet, kontakter och kanske leda till ett extrajobb.

Jag har också börjat läsa på om trading tillsammans med en kompis. Vi kommer inte börja handla med riktiga pengar direkt, utan planen är att papertrada länge och verkligen försöka lära oss innan vi riskerar något. Min kompis har snackat något om att börja handla via etoro osv. Men jag vet inte hur jag känner om allt med tradingen då de finns stora chanser jag förlorar en massa om jag inte verkligen är säker på att jag vet vad jag gör liksom.

Idag tränar jag fortfarande 4–5 gånger i veckan och det är egentligen den enda vanan jag lyckats hålla konsekvent i flera år. Däremot har jag slutat med mycket av det andra inom self improvement, som att läsa och meditera. Träningen har blivit det som fått stanna kvar.

Mitt största problem just nu är egentligen inte att jag saknar motivation eller vilja att jobba. Problemet är att jag inte ser någon tydlig väg framåt. Jag börjar ofta med något nytt och är extremt motiverad i början, men om resultaten inte kommer tillräckligt snabbt börjar jag fundera på nästa idé istället.

Jag känner ibland att jag har testat mycket men ändå står på samma plats. Samtidigt vet jag att jag bara är 17 år och att jag kanske har orimligt bråttom.

Om ni hade varit 17 år igen, med ungefär 50 000 kronor totalt efter sommaren ett stort intresse för företagande och investeringar, samt ett gymnasieprogram inom försäljning och service med UF och APL framför er . Hur hade ni tänkt och vad har ni för tips till mig?

Finns det något ni tycker att jag borde fokusera mer på, eller något jag borde sluta lägga tid på? Jag uppskattar verkligen alla råd, både positiva och kritiska.

Tjena! Jag ska precis börja plugga till elektriker, och jag undrar om ni har några tips. Jag är lite lat av mig, så det är en utmaning att komma igång, men jag tycker ändå att det är kul, och det är därför jag vill gå. Så vad ska man tänka på under utbildningen, hur är det med lärlingsplats, och hur ser lönen ut i början? Alla tips och erfarenheter uppskattas!

Jag har en kandidat i historia men har insett att det är pol-kand och samhällsvetarprogrammet som faller mig i smaken egentligen då jag hade gärna jobbat på en myndighet eller liknande. Med analys och sånt. Mitt problem är att jag måste få till ett högt HP om jag ska få chansen att komma in på någon av dem (Uppsala). Mina 20 meritpoäng är bra men känns ändå helt värdelösa.

Vad är en rimlig plan B? Frikursa och hoppas? Eller finns det andra vägar jag kan ta? Lyssnar gärna till rekommendationer om utbildningar (lika, olika, vad som helst som passar) och vad ni hade gjort.

Är fastanställd på 20% inom handels. Nyligen sa halva våran arbetsgrupp upp sig vilket gör att vi är i behov av att fylla deras pass. Den 2/6 frågade min chef via sms vilka pass jag kunde jobba, jag svarade och fick en tumme upp tillbaka. Nu är jag på semester och idag lördag (27e), fick jag veta av en kollega att chefen schemalagt mig på måndag (29e). Detta är ett pass jag tackat ja till, men senast i fredags när jag tittade var jag inte schemalagd.

Jag har hört av mig till min chef och sagt att jag kollade schemat i fredags, såg att jag var ledig och därför är uppbokad på annat - utan svar. Jag är med i Handelsförbundet men vill helst ha svar innan måndag. Vem har rätten på sin sida?

När jag hjälpte en vän med jobbsökandet insåg jag att det som tog mest tid inte var att skicka ansökningar, utan att hitta relevanta jobb att söka.

Man söker på olika yrkesroller, läser annonser, filtrerar bort jobb som inte passar och upprepar processen igen.

Jag blev nyfiken på om den delen kunde göras enklare och byggde därför ett enkelt verktyg som försöker hitta relevanta jobb utifrån vilka roller man söker och var. Jag byggde det först för mig själv men insåg snabbt att det kanske kunde hjälpa fler.

Om någon vill testa det:

https://relevanta-jobb.vercel.app/

Jag vill veta ifall detta är av värde för er och om jag bör bygga vidare på det. All feedback uppskattas!

Jag har jobbat som kökschef på en restaurang och har haft ett avtal med 3 månaders uppsägningstid och ca 170 arbetstimmar i månaden som jag fakturerat som konsult enligt avtal! Har sagt upp mig och var tydlig med att jag hade för avsikt att arbeta under min uppsägningstid! Hade ingen konflikt men hittade annat arbete! När jag var tillbaka från semester blev jag struken i schemat och satt på ett helt annat typ av arbete men inte fulla arbetstimmar så vad ska jag göra? Faktura mina timmar enligt avtal då det inte är jag som strukit dom eller debitera de få timmar jag fått?

Hej!
Jag är 19 år gammal och har tagit studenten från gymnasiet (samhällsvetenskap med inriktning beteendevetenskap). Jag har under en längre tid känt att polisyrket är det jag verkligen vill satsa på. Jag tänker på det nästan varje dag och känner att jag vill arbeta med att hjälpa människor, skapa trygghet och ha ett yrke med mycket ansvar och variation.
Det jag är mest orolig för är psykologintervjun under antagningsprocessen. Jag har hört att många blir underkända där och det gör mig ganska nervös. Jag funderar mycket över om jag kommer att uppfattas som tillräckligt mogen och lämplig för yrket.
Jag skulle därför vilja fråga er som är poliser, polisstudenter eller har gått igenom antagningen:
Vad brukar psykologen titta mest på?
Vilka egenskaper är viktigast för att bli godkänd?
Finns det något ni önskar att ni hade vetat innan intervjun?
Utifrån det jag skrivit, tycker ni att jag verkar vara på rätt väg?
Jag uppskattar både positiva och ärliga svar. Mitt mål är att förbereda mig så bra som möjligt innan jag söker.

r/Polis r/sweden r/Asksweddit.

Arbetsrättsliga problem på jobbet 😫

Jag började på ett nytt jobb den i maj. Gick utbildning på annan plats första månaden. Mellan 1–8 juni var jag under utbildning på arbetsplatsen. Jag har alltså arbetat självständigt i två veckor. Arbetet är extremt högt tempo, kräver mycket av en både psykiskt och stress-nivån är galen. Man går också på en klocka och allt man hanteras räknas, dokumenteras, spelas in och sammanställs statistiskt hela tiden. Alltså konstant övervakad.

Jag tackade nej till två andra erbjudanden och valde detta jobb eftersom jag trodde att schemat skulle passa mig bättre. Nu kan jag inte återgå till de andra erbjudandena, och jag har inte heller möjlighet att vara utan försörjning fram till september eller nästa lämpliga jobb dyker upp. Jag är utbildad på uni, men det här jobbet är inte direkt relaterat till min examen. Men jag har många många års erfarenhet inom besläktad arbetsområde. Jag är alltså inte helt ny i branschen.

Jag ångrar mig verkligen. Arbetsplatsen är fruktansvärd. Det pågår extrem mikrohantering av mitt arbete, och jag har haft tre utvärderingar på tre veckor. Min närmaste chef inleder varje kontakt med att hotfullt påpeka att jag är under provanställning och kan få gå på dagen. De har också tvingat mig att stanna kvar på övertid och sedan ändrat mitt schema i efterhand för att dölja det, vilket fick det att se ut som att jag skulle sluta senare enligt schemat. Turligt nog har jag skärmdumpar på detta. Ändringen gjordes utan att fråga mig.

Jag är anställd på 75 procent (behövs pga familjelivet), men har räknat ut att jag i genomsnitt arbetar 4–5 timmar övertid i veckan. När jag påtalar detta får jag till svar att jag räknat fel, eller att arbetstiden beräknas över en schemaperiod och ska jämnas ut över ett antal veckor (vilket är precis så jag också har räknat).

Vid två tillfällen har jag blivit ifrågasatt kring beslut jag tagit, men efter att jag förklarat mitt resonemang har de backat, dock utan att erkänna att de gick till angrepp i onödan. De har också en ovana att boka in möten med kort varsel, så jag hinner inte förbereda mig. Att jag har kunnat försvara mig har varit ren tur.

75–80 procent av de anställda på plats har varit där mindre än 1–2 år. Alltså är nästan alla nya.

I helgen gick jag mitt under ett arbetspass och sjukskrev mig efter ett samtal med närmaste chefen om några misstag jag gjort. Det var visserligen misstag, men med låg allvarsgrad. Jag löste problemen när de uppstod och sa direkt att det självklart inte ska hända igen. Felen berodde delvis på tekniska problem med datorn, något som hänt flera gånger tidigare, och jag fick starta om datorn tre gånger de första två timmarna. På vägen där blev det lite för snabbt och slarvigt från min sida, men som sagt, inte allvarligt alls, och jag har hittills inga avvikelser.

Jag har börjat få extrem hjärtklappning och nästan svindel när jag tänker på jobbet. Jag mår fruktansvärt dåligt. Just nu är jag sjukskriven, men jag vet inte om jag kan gå tillbaka. Jag får på riktigt hjärtklappning, sitter och andas i kvadrat i ett vilorum varje rast, illamående vid flera tillfällen och är spänd under hela arbetspasset tills jag går hem, eftersom jag hela tiden är beredd på att bli trängd, anklagad eller utsatt för verbala påhopp om min prestation. Och jag har som sagt bara arbetat självständigt i två veckor.

Vad ska jag göra? Facket kan inte göra så mycket på grund av provanställningen. Löne-problemen vill de att jag ska ta upp med närmsta chef igen. Men lönen är liksom mitt minsta problem just nu.

Den här metoden för arbetstagarinflytande verkar inte vara så vanlig i Sverige. Har ni erfarenhet av den från era jobb? Borde metoden testas mer i Sverige?

Har kommit in på den här utbildningen, är intresserad av att jobba som typ drifttekniker eller liknande men rädd att slösa två år på en utbildning som sen inte leder till jobb..

Jag behöver lite råd. Jag jobbar för bolag A, chefen äger även Bolag B. Han övertalade mig att jobba på helg och kvällar för bolag B i löfte om aktier i bolaget. Nu har han backar och jag står utan ersättning.

Jag har bevis på att jag utfört arbetet och att han har bett om det, men jag har inga bevis på exakt vad ersättning skulle motsvara. Jag vill nu bara få ut ersättning för tiden jag arbetat, men har jag lagen på min sida? Vilken sorts jurist ska jag vända mig till? Jag har inget fackförbund så den vägen är körd

Svar mottages tacksamt från sjuksköterskor som jobbar/jobbat som skolsköterska på gymnasium senaste 10 åren.

Jag pluggar spedition och i fredags gick jag ut min första LIA av två, och kommer fortsätta sommarjobba.

Det jag har varit på under min första LIA är sjöexport, med fokus på en stor kund. Jag hanterar även farligt gods vilket jag gissar ger mig än mer erfarenhet jämfört kurskompisar som inte gör det.

Det är väldigt kul, och helt ärligt hade jag kunnat tänka mig fortsätta med det. Men tankarna kring hur man ska hantera sin andra LIA har börjat dyka upp.

Ska man fortsätta på sjö och export? Sjö men prova på import? Ska man kanske prova på väg eller flyg istället? Sjö känns mest logiskt då jag bor i Göteborg, nordens nav för godstransport, men det kanske är bättre att bredda erfarenheterna och fokusera på att nischa sig vid ens första arbete? Ska man ens göra sin LIA2 på en speditionsfirma? Kanske skulle vara något att prova på att göra det på ett rederi istället, eller ett kundföretag med en logistikavdelning som beställer?

Ni som har jobbat eller jobbar inom logistik, och då främst inom spedition, vad har ni för tips? Är det bättre att fortsätta fokusera på det man redan gjorde på sin första LIA, eller är det bättre att bredda sig?

Hej!
Jag är 19 år gammal och går mitt andra år på gymnasiet (samhällsvetenskap med inriktning beteendevetenskap). Jag har under en längre tid känt att polisyrket är det jag verkligen vill satsa på. Jag tänker på det nästan varje dag och känner att jag vill arbeta med att hjälpa människor, skapa trygghet och ha ett yrke med mycket ansvar och variation.
Det jag är mest orolig för är psykologintervjun under antagningsprocessen. Jag har hört att många blir underkända där och det gör mig ganska nervös. Jag funderar mycket över om jag kommer att uppfattas som tillräckligt mogen och lämplig för yrket.
Jag skulle därför vilja fråga er som är poliser, polisstudenter eller har gått igenom antagningen:
Vad brukar psykologen titta mest på?
Vilka egenskaper är viktigast för att bli godkänd?
Finns det något ni önskar att ni hade vetat innan intervjun?
Utifrån det jag skrivit, tycker ni att jag verkar vara på rätt väg?
Jag uppskattar både positiva och ärliga svar. Mitt mål är att förbereda mig så bra som möjligt innan jag söker.
Tack på förhand!

r/Polis, r/sweden