DEBATT: Ska våra folkvalda behöva gå i kyrkan?
I dag inleds riksmötets öppnande, som varje år, med gudstjänst i Storkyrkan. Tjugosex år efter att kyrkan skildes från staten börjar alltså folkstyrets viktigaste ceremoni i en kyrkbänk.
Det är dags för riksdagen att högtidlighålla sitt eget riksmöte för alla sina ledamöter, skriver företrädare för Humanisterna.
DEBATT. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Så lyder regeringsformens första mening. Den 29 september ska 349 ledamöter, valda av folket, inleda sitt arbete. Riksdagens eget program för dagen börjar inte i kammaren utan i Storkyrkan, med psalmer och predikan, kungafamiljen på plats och ledamöterna i bänkarna.
Deltagandet är frivilligt, brukar det heta. Det stämmer, och det räcker inte. Att gudstjänsten står i riksdagens program gör den till normen och allt annat till undantag. Den som inte tror, eller tror på något annat, får välja bort.
I dag kan ledamöterna i riksdagen välja mellan gudstjänsten och en sekulär högtidsstund. Den senare arrangerar livsåskådningsförbundet Humanisterna, i Konstakademins lokaler ett stenkast från riksdagshuset. Det är ett steg framåt som vi är stolta över. Men det säger också något: riksdagen har ännu inte tagit ansvar för högtiden inför sitt öppnande på ett sätt som omfattar alla. Det ansvaret ligger i dag på den sekulära humaniströrelsen i Sverige.
Sekulariserat land
Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Bara omkring en tredjedel av svenskarna säger sig tro på Gud. Bland dem som tror finns muslimer, judar, katoliker, hinduer och buddhister, som lika lite som ateistiska sekulära humanister känner sig hemma i en luthersk högmässa. Den riksdag som valdes den 13 september speglar landet. Ändå ska riksdagens första gemensamma stund ha en religiös bekännelse som förtecken.
Det handlar inte om att ta något ifrån de troende. En ledamot som vill be inför riksmötet har en hel stad av kyrkor, moskéer, synagogor och tempel att välja på, och samfunden får gärna bjuda in. Det handlar om vad riksdagen som institution gör i sitt eget namn. En statsmakt som är neutral i livsåskådningsfrågor bör inte bjuda in till andras högtider.
Inte längre statskyrka
Traditionsargumentet är det svagaste av alla. Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka år 2000. Sedan dess förespråkade Humanisterna att riksdagsförvaltningen borde upphöra med inbjudningar till gudstjänst. När detta år efter år avisades erbjöd Humanisterna till slut, år 2012, den sekulär högtidsstund som riksdagsledamöterna nu kan välja i stället. Sedan 2016 bjuder riksdagsförvaltningen in till både den kristna och sekulärhumanistiska högtiden. Varje förändring möter invändningar, och varje förändring framstår i dag som självklar. Nästa steg är lika enkelt.
Ta bort
Vi föreslår därför två saker. För det första: riksdagen tar bort gudstjänsten ur det officiella programmet för riksmötets öppnande. Svenska kyrkan är fri att fira gudstjänst den dagen som alla andra dagar, men på egen inbjudan.
För det andra: riksdagen inrättar en egen, gemensam, högtidsstund i riksdagshuset som inleder riksmötet för samtliga ledamöter, en stund av musik och allvar inför uppdraget. Förebilderna finns. Vid våra egna högtidsstunder har ledamöter, statsråd och ett hundratal gäster lyssnat till bland andra Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors, författaren David Lagercrantz, och Anna Kuzminykh som medlem av Pussy Riot tvingats fly Ryssland pga. sin regimkritik.
Den dag riksdagen tar över blir Humanisternas högtidsstund överflödig. Det är målet. Till dess fortsätter vi. I år samlas vi under temat folkbildning och kultur, med skådespelaren Robert Fux, professor i vuxenpedagogik Andreas Fejes, och musik från elever på Skeppsholmens folkhögskola.
Den nya riksdagen har fyra år på sig att visa varifrån makten utgår. Den kan börja med hur nästa riksmötets öppnande högtidlighålls. Den som vill att riksmötet ska öppna i folkets namn är välkommen att göra gemensam sak med oss.
Av David Rönnegard
förbundsordförande Humanisterna
Christer Sturmark
författare och tidigare förbundsordförande Humanisterna