Hur ser ni på det här med att slit och ansträngning?
Första gången jag skriver på reddit. Därav det nya kontot.
Det är ett återkommande argument i den politiska debatten att slit och ansträngning måste löna sig. Jag köper argumentet samtidigt som jag tycker att det är en förenklad syn på hur det ofta ter sig i verkligheten.
Jag är höginkomsttagare och jobbar och umgås med andra höginkomsttagare. Det som alla tycks vara överens om är att framgång handlar om rätt bakgrund, rätt kontakter, rätt timing och en gnutta tur. Jag har fortfarande inte träffat på någon som har åstadkommit den här klassresan genom blod, svett och tårar. Jag förnekar inte att det förekommer men jag inbillar mig att det är sällsynt.
Jobbar man inom corporate så är vägen till dom högsta positionerna internpolitik. Den stora massan jobbar med byråkrati långt bort dom delarna av bolaget som skapar värde och resultat. Det finns sällan något incitament för slit utan många jobbar med att motivera sitt existensberättigande.
Jag vill hävda att kopplingen mellan slit och framgång är mycket låg. Jag vill hävda att det är intellektuellt ohederligt att motivera skattesänkningar med slit och ansträngning. Det här borde vara uppenbart, till och med för oss som står till höger. Håller ni med?