u/snozcumbler

Hej på er, swedditörer!

Jag går sista året på gymnasiet och behöver desperat lite råd eller bara lite perspektiv. Under ettan och tvåan hade jag toppbetyg och allt rullade på, men sedan förra våren har mitt privatliv i princip gått utför. Jag har drabbats av flera kriser inom familjen, strul i vänskapsrelationer och en enorm prestationsångest. Det har slutat med att jag blivit deprimerad och helt dränerad på energi. På grund av det har jag varit hemma till och från under hela läsåret, isolerat mig och mått allmänt jättedåligt. Samtidigt vill jag verkligen inte ge upp nu, så extremt nära mållinjen, efter att ha presterat på topp i två år.

Nu är det bara två veckor kvar till betygsättning och jag har massor kvar att göra. Till saken hör också att jag har ADHD. Trots medicinering har jag enorma svårigheter med att komma igång. När jag väl sätter mig blir det inte lättare; jag får panik och ångest, inte för att uppgifterna är svåra utan för att jag är så otroligt fysiskt och mentalt trött.

Jag vet att situationen är som den är och att jag bara har mig själv att skylla, dock behöver jag tips på hur man håller motivationen uppe de sista fjorton dagarna och lyckas göra allt (ca 10 inlämningar och 5 prov) utan att helt drunkna i ångesten.

En annan sak som tynger mig enormt är att jag förmodligen kommer att få F i en eller två kurser (planerar bland annat att släppa Idrott två helt för att överleva resten). Jag mår jättedåligt över detta eftersom jag i min krets aldrig har träffat en driven person med ett bra jobb som har ett underkänt i bagaget. Det känns som att jag stämplar mig själv som ett misslyckande för resten av livet.
Finns det någon här som suttit i samma båt? Hur ser livet ut efteråt om man råkar få ett F med sig från gymnasiet?