r/svepol

Vi borde rösta på den kandidat som sätter upp flest skyltar eftersom de måste vilja vinna mest.

Hejsan! Jag är lite nyfiken på hur människor i den nationella rörelsen i Sverige tycker och tänker. Som en person som i princip bara umgås med människor som har samma värderingar, vilka ofta är starkt anti-nationalistiska, får jag lätt en ganska slätstruken och ensidig bild.

Varför vill jag veta då? Jo, jag håller på och skriver en roman där en av karaktärerna ska vara en nationalist. Jag vill inte att den här karaktären ska bli en pappfigur utan intressanta poänger och erfarenheter, därför skulle jag vilja höra lite vad folk i den nationella rörelsen tycker och tänker och har varit med om.

Det här är lite frågorna jag tänkte mig. Men du kan också komma på egna saker du vill prata om.

Du kan antingen skriva en kommentar här där du svarar på någon av frågorna, eller så kan du skriva direkt till mig. Kom ihåg att hålla det anonymt och utan detaljer som du inte själv är bekväm med att dela med dig av!

"När började Sverige bli viktigt för dig?"

"Minns du första gången du tänkte att något hade gått förlorat?"

"Hur såg Sverige ut när du var barn?"

"Vad gör någon svensk?"

"Finns det någon som du själv tvekar inför om du skulle kalla svensk?"

"Vad tycker dina föräldrar och omgivningen om din politik?"

"Vilken svensk historisk person tycker du om?"

"Vad tycker du om Gustav Vasa?"

"Vad i dagens Sverige älskar du?"

"Vad skulle du aldrig vilja återställa från det gamla Sverige?"

"Vad har vänstern rätt om?"

"När skäms du för människor på din egen sida?"

"Har du någonsin låtit bli att berätta vad du tycker eftersom du visste hur folk skulle reagera?"

Om du värderar den svenska kulturella identiteten, ett ekonomiskt system där vinster och incitament tillåts driva innovation och tillväxt även fortsatt bör denna korta slutsats vara av intresse:

Som opinionsläget ser ut nu är det i praktiken svårt att se en fortsatt högerregering utan att Liberalerna klarar fyraprocentsspärren. Om L åker ur riksdagen försvinner flera procent av Tidösidans röster ur mandatfördelningen, samtidigt som M, KD och SD redan ligger för långt från egen majoritet.

Teoretiskt kan Tidöpartierna vinna även utan L, men det skulle kräva en mycket stor väljarförflyttning till M, KD och SD. Det framstår som betydligt mindre sannolikt än att L lyckas få tillräckligt med stödröster för att ta sig över spärren.

För den som främst vill maximera chansen för en fortsatt högerregering blir därför Liberalernas resultat avgörande. Med dagens opinionsläge är det enda riktigt sannolika scenariot för fortsatt Tidöstyre att L klarar 4 procent.

Jag har blivit Anarkist på äldre dar,

I hela mitt liv har jag haft staten som högsta ideal. Växte upp som antimaterialist men blev indoktrinerad in i materialismen av skola, arbetslivet och statens "designade" livsvillkor. 

När jag blev sjukpensionär på grund av mina "inlärningssvårigheter" började jag studera på mina egna villkor. Efter det försökte jag fortfarande anpassa mig själv för att verkligen fungera genom samhällets villkor i fjorton år. Jag älskade Den Svenska Staten för att den tog hänsyn till mina begränsningar i vårat älskade materialistiska samhälle. Om man har en begränsad funktion på grund av trauma och egna förutsättningar i vår kära version av kommersialism kommer staten att gå in och se till att man iaf har förutsättningarna för att vara en standardmaterialist.    

Mina misstankar om att Den Svenska Fattigvården hade en hint av fascism började första gången jag gick dit. Det visade sig att de använde intervjutekniker skapade av standardjournalismens riktlinjer. "Låtsas vara hjälpsam för att få så mycket information som möjligt.": Ju mer information man får, som den som intervjuar, dessto fler egna -dramatiska slutsatser- kan man dra. 

Problemet med den tekniken är att kunskap fungerar så att ju mer information man har om något,  om vad som helst, dessto fler falska slutsatser kan man ha OM man fultolkar. Och de fultolkar gärna om tolkningen ligger i linje med deras policies.

I många år hade jag det här i bakgrunden i mitt huvud. Men jag förklarade bort det med att tänka att Svenska Staten är ju i grund och botten välvillig mot personer som inte har de förutsättningar som krävs för att leva ett bekvämt liv som materialist. 

Familjeliv hände och alla de fruar jag gått igenom har var varit vällvilliga angående mina begränsade förutsättningar. 

2026 har varit ett Helvetesår.

Först blev jag utförsäkrad. Min inkomst sjönk till 3700 kr per månad. Sedan lämnade min fru på grund av ekonomisk stress och nu har Staten falskeligen anklagat mig för att slå mina barn och tagit min familj ifrån mig. Jag får inte längre träffa någon av mina tre barn.

Jag pratade med en advokat igår och han sa att det här var väldigt vanligt. De rättfärdigar det med att för varje tionde gång en familj avlägsnas från en förälder är det ett alvarligt fall de förhindrar.

Mitt argument jag utvecklade efter samtalet med advokaten var att: Varför inte bredda fattigvårdens policies till att 99 av 100 blir oskyldigt anklagade så att man får tag på fler utsatta barn? Varför inte göra det till 999 av 1000? Eller 9999 av 10 000? Barns säkerhet står ju först! Det blir väldigt tydligt hur absurt systemet fungerar.

För många är det värre än döden, att få sin familj stulen av en fascistisk aspekt i vår älskade stat.

Jag har läst filosofi i åtta år (studera är det enda sättet jag kan undvika att känna mig totalt värdelös) och jag har specialiserat mig på social epistemologi som handlar om hur information sprids inom och mellan lokala och globala kulturer.

I mina studier blev det tydligt vad definitionen av korruption är. Dels inkompetens genom att ignorera andra lokala kulturers perspektiv och dels påverkan av att sitta i en specifik makt-roll under en längre tid. 

Då börjar man använda sig av fel-tänks-funktionerna för: 

Bekräftelsebias (Confirmation Bias)

​Informationskaskader

​Investeringsfällan (Sunk Cost Fallacy)

​Tillgänglighetsheuristik (Availability Heuristics)

​Dunning-Kruger-effekten

​Halmdocka (Straw Man)

​Auktoritetsargument (Argumentum ad verecundiam)

De här funktionerna och fler är anledningen till att vi byter makthavare för landet med jämna mellanrum. Det är teoretiskt sätt inbyggt i vårat älskade demokratiska system. Men bara ytligt. Varför ingår inte det i vår lokala maktstrukturer? 

Situationen är att i Den Statliga Fattigvården kan man sitta på en maktposition över liv och död( för många) i 30 år utan att bytas ut.

Vad gör det med en människa att ha så mycket personlig makt över så lång tid?

Lösning: Anarkistisk Mutualism.

Om man använder sig av mutualism i alla samarbeten i samhället kommer det skapa fruktansvärt många fler möjligheter för de fattiga i vårat samhälle. Då kan Sveriges lagars princip om mänsklig värdighet följas även för de mest utsatta i samhället.

Vad har ni för erfarenheter eller tankar om hur Sveriges demokratiska utveckling kan se ut framåt? 

Hoppas ni alla får en fortsatt fantastisk dag <3

/ Paladin of Epistemology