u/FreshLettuce23

 

Tidig 90-talist, som tack vare rätt land (Sverige) fått gratis utbildning och lyckats komma in i marknaden, men min framgångssaga betyder inte att alla andra har lika förutsättningar, framförallt de generationer som kommer efter oss...

Pricken över i:et som initierade denna rant ni kommer få höra här, är när en sk boomer gnäller i fikarummet om hur vi "ungdomar" inte förstår innebörden av lojalitet, att vi byter arbetsgivare var 3-4e år, och inte stannar karriären ut på ett å samma ställe, och stirrar oss blind på pengar och rikedomar, varpå jag menade att om lojalitet och stolthet lönade sig hade jag varit miljonär idag, men tyvärr är det monetära som ger mig mat på bordet och tak över huvudet och ja det är sedan länge känt att bästa sättet att höja sin lön är att byta arbetsgivare, tyvärr..

Vi är tvungna att stirra oss blint på pengarna, just denna kollega bor i en villa värd över 10msek i centrala delarna av en storstad (svenska mått mätt) som han förmodligen köpte för 2 månadslöner och ett kilo oxfilé under sin tid före Kristus, i ett arbete på fabriken som han fick via sin far som kände någon och inte behövde gå igenom femtielva rekryteringsprocesser för att sedan bedömas av en AI om huruvida man går vidare eller ej.

Jag har studerat högskola + master + varit i arbetslivet sedan 18 års ålder (ja innan jag ens gick klart högskolan) och det är precis på året i mina meriter som jag kvalificeras till en senior roll i företaget. Alla andra seniorer är fossiler som knappt har högskoleutbildning från sina dar men klarar av att utföra samma arbete som mig, om inte bättre kompetens. Vad är då argumentet för att gå över en dekad i högskolan för att utföra ett jobb likt en boomer som inte gått en enda dag i högskolan?

Forest Gump filmen är en perfekt analogi av deras liv. En film om en efter.. eller låt mig vara PK för en gång skull: intellektuell funktions nedsatt person, som snubblar igenom livet framgångsrikt, boomer generationen som föddes i efterkrigstiden (2VK) kunde enkelt ta sig ner till sin lokala fabrik och få jobb utan några meriter, med de jobbet kunde man försörja ett helt jävla hushåll och köpa hus som idag är värd miljontals. Du är 20 år gammal, året är 1965 , ingen utbildning, för en ingångslön som gör att du kan köpa hus, försörja familj med massa ungar och köra bil. Du kan gå i pension när du är 62 och leva resten av livet av din pension.

Likt Forest Gump filmen är detta "accidental sucess" och rätt tajmning, och inte någon exceptionell talang eller hård planering, som kräver rätt val i sin karriär.

Nu lär du som läsare undra vad mitt problem är, och om jag är avundsjuk? Kort svar, nej.

Det som stör mig är att likt filmen, som mytologiserar andra halva av 1900-talet som en nostalgisk "feel good" tid och vilket för boomers är så. Problemet är att i dagsläget är denna generation fortfarande involverade i världspolitiken, där t.ex. enligt amerikanska siffror så äger denna generation 51% av USAs totala household wealth och 35% av all federal spending (välfärd) går till denna generation.

Vi ska nog inte bege oss in i politiken och vilka människor det är som styr världens stormakter, oavsett politisk läggning så kan man åtminstone sätta handen på bröstet och erkänna hur illa USA ser ut med en ledare som verkar vara halvvägs in i demens, och en annan prestigefylld snubbe i forna Sovjet som vägrar svälja stolthet och avsluta ett krig som går rätt åt helvete.

Vad kan vi andra göra för att göra världen bättre för våra kommande generationer, och hur ska vi kunna rösta bort deras makt? Jag tror inte denna generation kommer gå ner i graven utan att dra med så mycket skada som det går för oss andra...

TL:TR : Läs hela texten det är värt det, eller låt bli. Du får ingen sammanfattning.

 

PS: Jag vill inte att detta tolkas som "hur får vi boomers att lida på bekostnad av oss andras välmående" eller dylikt. Boomers får gärna ha de lika bra som det har det.

PS2: När det kommer till att rösta och använda politiken till egen vinning vilket boomers varit väldigt duktiga på, så motsätter jag mig att rösta på det som gynnar mig som individ gentemot samhället. Min utgångspunkt vid valurnorna är att rösta efter de som har det sämst eller svagast i det samhälle jag lever i, även om de partiet vid styre skulle betyda bakslag för mig i plånboken eller livet, i utbyte mot att vi behåller det sociala skyddsnät vårt Sverige har.