u/Som_Jag_Alltid_Sagt

Sitter på ägarsidan i fastighetsbranschen. Det här går emot mitt eget intresse men det är liksom det som är grejen.

Det konstiga med skattedebatten i Sverige är vilka som försvarar dagens system. Det är nästan aldrig folk som skulle drabbas. Det är vanliga löntagare som tror dom försvarar sig själva mot en framtida förmögenhet dom aldrig kommer ha.

Lite siffror som inte diskuteras tillräckligt. Sverige har gått från 28 miljardärer år 2000 till över 540 idag, fler per capita än USA. Den samlade förmögenhet motsvarar runt 70 procent av BNP. Samtidigt har vi avskaffat fastighetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten, förmögenhetsskatten och värnskatten. En villa värd 30 miljoner betalar 8500 kronor om året. 3:12 låter fåmansbolagsägare ta ut stora belopp till 20 procent.

Värdestegringen senaste 15 åren är ingen prestation. Det är nollränta, urbanisering och kommuner som inte byggt. Vi som ägde rätt grej när räntan föll fick pengar gratis. Den största kapitalöverföringen i modern svensk historia gick från unga och löntagare till oss som redan ägde, i princip skattefri.

Det är ägande som skapar rikedom i Sverige nu, inte arbete. Systemet är riggat för att hålla det så.

Fastighetsskatten borde tillbaka, mark flyttar inte och värdet kommer från samhället. Arvsskatten borde tillbaka, en generations slump ska inte bestämma nästas livschanser. 3:12 borde stramas åt rejält. Förmögenhetsskatt fattar jag att folk vill ha men praktiken funkar inte.

Innan någon kommer med "betala in extra frivilligt då" det är ett systemproblem. Systemproblem löser man inte med personlig välvilja

Been thinking about something for a while that Im pretty sure is more of my own making than an actual problem.

I come from a family thats a bit recognized where I live because of money. And what ive gotten stuck on is starting to doubt whether people want to hang out with me or with the name. Notice it almost every time someone figures out who the family is the tone changes, the attention changes, the whole person becomes different. Hence the uncertainty around whether its actually me people want to be around, or if something else is driving it.

No one has really done anything wrong. Honestly know its a made-up problem. But the thought is still there.

Anyone else been in the same spot? How did you deal with it?

Been thinking about something for a while that Im pretty sure is more of my own making than an actual problem.

I come from a family thats a bit recognized where I live because of money. And what ive gotten stuck on is starting to doubt whether people want to hang out with me or with the name. Notice it almost every time someone figures out who the family is the tone changes, the attention changes, the whole person becomes different. Hence the uncertainty around whether its actually me people want to be around, or if something else is driving it.

No one has really done anything wrong. Honestly know its a made-up problem. But the thought is still there.

Anyone else been in the same spot? How did you deal with it?

Tänkt på en grej ett tag nu som jag e rätt säker på e mitt eget bygge mer än nåt riktigt problem.

Kommer från en familj som e lite igenkänd där jag bor pga pengar. Å de jag fastnat på e att jag börjat tvivla på om folk vill umgås mä mig eller mä namnet. Märker nästan varje gång när nån fattar vem familjen e tonen ändras, uppmärksamhet ändras, hela personen blir annorlunda. Därav osäkerheten kring om de e mig folk faktiskt vill ha å göra mä, eller om de e nåt annat som styr. Ingen har egentligen gjort nåt fel. Vet ärligt talat att det ä ett påhittat problem. Men tanken ligger där ändå.

Nån annan som vart i samma sits? Hur tacklade ni det?