u/Stadsminister

Allting börjar med att en Malmöskola gör en orosanmälan i oktober 2025. Det handlar om en elev som är under 15 år, pojken har hög frånvaro i skolan och är isolerad i hemmet. Sedan februari det året har frånvaron legat på 100 procent.

Socialtjänstens utredning visar senare att han har ”bristande vardagsrutiner” och att det finns ”relationssvårigheter” i familjen.

I januari 2026 får familjen stödinsatser i form av familjebehandling från socialtjänsten.

Men situationen eskalerar.

Den 20 mars 2026 avslöjas uppgifter om att pojken rör sig i högerextrema miljöer på nätet. Och han har långt framskridna planer på att begå allvarliga och grova våldsdåd. Samma dag slår polisen till mot familjens bostad i Malmö.

Enligt Sydsvenskans uppgifter ska pojken ha planerat en knivattack på en offentlig plats i Malmö.

De tilltänkta måltavlorna: Personer med utländsk bakgrund.

Det planerade dådet ska ha varit väldigt nära ett genomförande, enligt Sydsvenskans källor. Pojken ska dock ha avbrutit planerna innan polisen slog till.

Pojken har själv berättat att han ingår i en nazistisk grupp på nätet. Enligt Sydsvenskans uppgifter är även Säpo involverade i utredningen.

Efter polisinsatsen läggs pojken in på barn-och ungdomspsykiatrins akutavdelning. Där fortsätter han att prata om sina planer på ett våldsdåd med personalen, visar domstolsdokument.

Kort därefter blir pojken omedelbart tvångsomhändertagen av socialtjänsten i Malmö och placerad på ett låst ungdomshem.

Stora delar av utredningen är hemligstämplad, men det finns uppgifter om att pojken ska ha blivit uppmanad av personer på nätet att genomföra våldsdåd.

Enligt pojkens juridiska ombud, Anders Elvingsson, förnekar pojken detta. I övrigt bekräftar Anders Elvingsson, efter att ha pratat med pojken, vad socialtjänstens utredning har avslöjat.

I domstolsdokument står det att pojken uttryckt att ”det inte finns hjälp för honom att få och att han aldrig kommer att kunna ändra uppfattning.”

Den 23 april, strax efter lunchtid, stängs dörrarna till en av förhandlingssalarna vid Förvaltningsrätten i Malmö. Det ska avgöras om pojken ska vara fortsatt inlåst på ungdomshemmet.

Två dagar innan förhandlingen har pojken berättat att hans syn på människor nu har förändrats. Att han inte längre har några tankar på att begå några grova våldsdåd. Han vill ha vård, men inte sitta inlåst.

Men socialtjänsten tror inte att han kan ha ändrat uppfattning på så kort tid. ”Han har […] svårt att svara på följdfrågor och utveckla sina resonemang”, står det i ett domstolsdokument.

Socialtjänsten anser fortfarande att pojken utsätter både sig själv och sin omgivning för så allvarlig fara att han måste hållas inlåst.

”Vården kan inte ges på frivillig väg eller i öppnare former då den största riskfaktorn bedöms vara fortsatt tillgång till internet och kontakter med högerextrema miljöer”, enligt socialtjänsten.

Pojkens mamma och pappa bekräftar vad socialtjänstens utredning visar, och håller med om att han måste ha vård. Han kan inte bo hemma i dagsläget.

Efter 31 minuters domstolsförhandling kommer beslutet: Pojken ska vara fortsatt inlåst och få vård.

I domen står det att pojken rör sig i högerextrema miljöer och har långtgående planer och tankar på att genomföra våldsdåd:

”Det framgår att [pojken] saknar insikt, eller är likgiltig till, att hans tankar och planer innebär allvarliga risker både för honom själv och personer i hans omgivning.”

– Pojken mår efter omständigheterna bra. Det finns en plan för hur man ska arbeta med hans värderingar, säger Anders Elvingsson, pojkens juridiska ombud, till Sydsvenskan.

Eftersom pojken är minderårig kan han inte dömas för något brott. Polisutredningen handlar nu om att hjälpa socialtjänsten i deras utredning och även undersöka om det finns någon över 15 år som kan ha begått något brott i det här fallet.

Åklagare Carin Annerén Brunsson vill inte bli intervjuad av Sydsvenskan.

Fredrik Hermansen är Malmö stads samordnare mot radikalisering och våldsbejakande extremism.

Det finns en form av groomingprocess.

– Extremistmiljöerna har rört sig mer ut i de digitala forumen och Malmö skiljer sig inte särskilt mycket från hur det ser ut nationellt, säger han.

I det aktuella fallet finns uppgifter om att extremister på nätet ska ha uppmanat pojken att begå våldsdåd. Fredrik Hermansen uttalar sig inte om just det här fallet, men säger:

– Det finns en form av groomingprocess där vissa individer i våldsbejakande miljöer lockar in väldigt unga barn och individer på nätet.

"[...] Det som i dag uppfattas som tradition, dopet som en ceremoni kring ett barn och dess familj och vänner, är i själva verket resultatet av en ganska sen förändring, visar Svenska kyrkans forskningsrapport Dop i förändring.

Under lång tid döptes barn i hemmet. Först under mitten av 1900-talet drev Svenska kyrkan ett målmedvetet arbete för att flytta dopet in i kyrkorummet. Under 1960- och 70-talen blev dop i samband med högmässan vanligare, ibland med flera barn samtidigt.

Men från 1980-talet och framåt sker ytterligare en förskjutning: dopet blir allt oftare en egen gudstjänst, centrerad kring ett enskilt barn och dess närmaste. Samtidigt växer dopföljen och dopfesten blir allt mer omfattande.

Det som i dag framstår som tradition är alltså inte bara nytt. Det gör också något med dopet.

Om dopet framställs som en familjefest riskerar det att bli beroende av det som inte alla har. Svenska kyrkans egna siffror visar att barn till ensamstående föräldrar döps i lägre utsträckning än andra. Kanske är en anledning att dopet har blivit en social händelse som ser ut att kräva ett stort sammanhang, energi och planering.

Det som skulle kunna vara början på en gemenskap blir i stället något som bekräftar den som redan har en. Kanske ger bilderna på församlingens hemsida föreställande långa, dukade bord och välartade vänners välartade barn mest bara ångest.

Svenska kyrkan gillar också att göra reklam för dopet genom bilder där storasyskon fyller dopfunten med vatten intill knodden som ska döpas. Bilderna bestrider den allt vanligare tendensen, att endast låta döpa sitt förstfödda barn. En trend som tyder på att dopet kommit att bli en övergångsrit till familjelivet, ett firande av att bli familj, snarare än att barnet upptas i församlingen.

När kyrkan talar om dopet som tradition, ceremoni och fest förstärks en bild där dopet är något vi gör snarare än något som sker med oss. Men en kyrka som talar om dopet som sakrament snarare än ett stort firande befriar människor från många krav"