u/tunacans

Jag är 32, bor i storstad och har inget körkort. Bor ca 20 min från stan med lokalbana.
Hade aldrig föräldrar jag kunde övningsköra med så det kom inte naturligt under tonåren.
Aldrig bott på landet som vuxen så kollektivtrafik har alltid funnits. Bil känns dyrt, krångligt och inte alls sådär fritt som alla pratar om tycker jag. Det är ett evigt spring på verkstäder och sommardäck och vinterdäck och nåt som har gått sönder och besiktningar och biltvätt och fan vet allt. Bilköer och trängelskatter.

Uber och bolt är billigt och tillgängligt, visst jag förlorar 5 timmar i veckan extra restid på att åka kommunalt varje dag men sparar in tusenlappar på det.

Men det är ett jävla tjat om att man inte har körkort. Asså folk reagerar ibland som att jag sagt att jag gillar att stampa på kattungar när jag säger att jag varken är intresserad eller ser ett syfte av att ha körkort.
Vad är det egentligen jag missar förutom ”men man ska ha det bara” är det jag som är dum i huvudet och missar nåt?

Jag fattar seriöst inte och nu pratar jag inte om dig som bor i Rumpelaskär i Norrlands inland och har 100 mil till närmsta kiosk. Då förstår jag syftet med bil. Men förstår inte syftet i det liv som jag och de runt omkring mig lever, eller varför det är en så kontroversiell grej att inte vilja ha bil.