u/OSCO137

Hej jag (16M) blrjade i gymnasiet för ca en vecka sedan. Jag började natur och hade extremt höga förväntningar, jag var framförallt taggad på att skaffa nya vänner. Jag känner många på min skola men ingen pä min linje. Jag hamnade oturligen inte med någon jag känner ocv ända sedan start har jag kännt likadant. Panik. Klassen är fylld med killar som antingen har alldelles för mycket hybris, eller bara är ”konstiga”, om ni förstår vad jag menar. Samtidigt finns det ett fåtal som jag tycker är trevliga men vi delar liksom inget gemensamt och har inte så mycket att prata om. Runt lunchbordet sitter jag mest själv och lyssnar medans grabbarna diskuterar hur mycket dom bänkar. Jag ni fattar ju liksom. Jag har haft noll möjlighet att lära känna den andra klassen och vet inget om den. Är det värt att byta? Känner mig lite stressad då klassbhte gärna ska ske tidigt på skolåret, och jag är ändå lite rädd för att svika mina klasskamrater. Jag kommer ju ändå spendera klassaktiviteter med dom och då kan det ju minst sagt bli lite stelt. Jag menar, hur förklarar man för dom att man vill byta klass. Jag kan ju inte säga som det är, att jag tycker dom är konstiga. Hjälp, ska jag byta klass??

Nu har jag nyss fyllt 16. Enligt många va er är det kanske ingen ålder och man får konstant höra från gamlingar hur man har hela livet framför sig. Men det spelar ingen roll.

Varje dag flyger förbi och helt plötsligt har ännu ett år passerat. Varje år går bara fortare och fortare. Och trots att jag enbart är 16 räknar jag redan hur många dagar jag har kvar. För att en livsstid kanske upplevs lång men när man inser att man bara får cirka 30 000 dagar på denna underbara jord så är det plötsligt inte mycket att skryta om.

Det är så mycket man vill med dessa 30 000 dagar. Vad menar dom när dom säger att man måste välja en karriär. Jag vill ju jaga banditer, samtidigt som jag vill Mata djur på afrikas savanner, jag vill vara en global popstjärna men samtidigt vara topp advokat i New York. Jag vill skriva skönlitteratur, bli fotbollsproffs och Pilot. Hur ska man hinna med. Det är ju detta jag säger, dagarna bara rusar iväg.

Jag saknar när man var 5, när man inte fruktade dagen man blev vuxen utan längtade, när dagarna kändes långa och ett sommarlov var en hel oändlighet. Tanken på att man en dag aldrig mer kommer få skratta, gråta, rådna. Att man aldrig mer kommer få bada, kramas, äta glass, dansa, hoppa, springa. Att jag en dag kommer äta min sista glass, krama min sista kram, dansa min sista dans och hoppa mitt sista hopp. Ja, den tanken äter mig innifrån, och ja trots att jag enbart är 16.

Igentligen har jag ingen aning varför jag skriver detta, eller varför jag ens får tanken att posta det här, men ibland behöver man bara prata av sig, och kanske är det några som delar mina tankar.

(Och ja, jag vet att alla tycker som jag men jag har aldrig pratat med någon som utryckt ångesten i samma grad)

Jag 15M löptränar väldigt mycket men har lite idetorka på löprundor nära mig. Bor i Kullavik/Särö- området så jag springer mycket på banvallen men den rundan börjar bli lite tjatig. Ibland tar jag moppen till Billdals Kyrka och springer längst med Säröbanan in mot Göteborg. Vet ni några löprundor i södra GBG som är möjligt att ta sig till med moppe från Kullavik/Särö? Längden på rundorna är inte så viktigt mina löprundor är allt från 4 till 30km.

Fyller år på måndag och vill gärna gå ut och äta med familj i GBG. Har ni förslag på ett ställe med god stämning. Gärna riktigt bra mat men inte Fine dining! Med tanke på vädret just nu hade det varit ett plus om man kunde sitta utomhus(inte ett måste)