u/eftertankar

Jag tog över min storasysters hund för några månader sedan. Hon är en 5-årig långhårig chihuahua-tik och verkligen världens snällaste och socialaste hund. Hon älskar människor och tolererar andra hundar och har aldrig visat någon aggressivitet.
Det som gör mig så förvirrad är att det här med skällandet är helt nytt. Jag har passat henne under längre perioder tidigare och hon har aldrig haft sådana här problem.

Tidigare kunde hon skälla om exempelvis en främmande person plötsligt kom in genom ytterdörren, men då slutade hon nästan direkt. Vi har till och med alltid skämtat om att om någon skulle göra inbrott skulle hon förmodligen bli bästa kompis med inbrottstjuven 😂

Men under de senaste veckorna har något förändrats.

På promenader:
Hon har börjat skälla på andra hundar och på människor som kommer snabbt emot oss. Hon kan även reagera på exempelvis cyklister, personer med konstiga kläder eller människor som beter sig annorlunda.

Först trodde jag att hon helt enkelt vaktade sitt revir eftersom det framför allt hände runt vårt lägenhetshus. Men nu händer det även när vi går längre bort från hemmet.
Det konstiga är att hon kan vara helt annorlunda i andra situationer. Om vi går på restaurang eller liknande kan hon sitta lugnt i mitt knä och fullständigt ignorera andra hundar, människor och konstiga ljud. Hon verkar alltså inte vara rädd för eller ogilla människor och hundar generellt.

Hemma:
Hon har även börjat skälla mycket mer i lägenheten. Om grannarna till exempel smäller i en dörr kan hon börja skälla helt hysteriskt och det är väldigt svårt att få henne att sluta.
Jag har testat att säga till henne, ignorera henne och försöka distrahera henne, men inget verkar fungera särskilt bra.

Det börjar bli ett problem eftersom jag jobbar hemifrån med kundservice och behöver kunna ta telefonsamtal utan en skällande hund i bakgrunden. Jag är också lite orolig för att störa grannarna, framför allt om hon skulle börja skälla regelbundet på nätterna.

Jag har försökt ta med godis på promenaderna och belöna henne när hon ignorerar andra hundar/människor. Problemet är att hon ofta inte ens vill äta godiset. Jag antar att hon blir för uppspelt/stressad i situationen, eller helt enkelt inte tycker att godiset är tillräckligt motiverande just då.
Det känns extra frustrerande eftersom hon verkligen är en otroligt snäll och kärleksfull hund. Hon skulle aldrig skada en människa eller annan hund och jag upplever egentligen inte att hon är aggressiv. Jag förstår bara inte varför beteendet har kommit så plötsligt eller hur jag bäst ska hjälpa henne.

Har någon varit med om något liknande med sin chihuahua eller någon annan liten hund? Vad fungerade för er? Och hur tränade ni bort skällandet/reaktiviteten?

Hej,

Jag studerar just mitt andra år på en kandidatutbildning i företagsekonomi inom marknadsföring i Helsingfors. Jag har obligatorisk utomlandspraktik (minst 10v heltidsarbete) och måste utföra den mellan maj - augusti 2027.

Jag har redan sökt till en cirka 10 företag (varav 2 var marknadsföringsbyråer). Jag känner mig lite fast/"lost", även fast jag har bra koll på svenska företag (p.g.a. mitt modersmål är svenska) så har jag verkligen ingen aning var jag kan fortsätta att skicka in ansökningar.

Har någon här tips på marknadsföringsbyråer (eller företag som har en marknadsföringsavdelning) som jag kan kontakta?

En tilläggsfråga, om någon har tips på hur jag kan bo/få boende för den tiden så tar jag gärna emot tipset. En AirBnb-bostad blir säkert väldigt dyrt för 10+ sommarveckor.

Hej!

Jag hade turen att få 100 000 kr av min pappa i 20-årspresent. Pengarna hade legat på ett låst sparkonto och en spardeposition, så tack vare räntan är summan idag närmare 110 000 kr. Jag får över pengarna till mitt eget sparkonto om några månader, men är lite osäker på vad som vore smartast att göra med dem.

Jag är 20 år och studerar på högskola, med ungefär fyra år kvar av utbildningen. Jag bor i hyresrätt och har inga planer på att köpa bostad eller göra något annat större inköp (t.ex. bil) under de närmaste fem åren.

Jag har redan cirka 100 000 kr på ett sparkonto med låg ränta som fungerar som min buffert, så jag känner inte att jag behöver ha ytterligare 100 000 kr lättillgängligt på ett vanligt sparkonto.
Jag har också två fonder där jag just nu har placerat 20 000 kr i vardera. Båda har gått relativt bra och ligger just nu på ungefär +8 %.

Vad skulle ni göra i min situation? Är det vettigt att investera en större del av pengarna i de befintliga fondenar, sprida ut dem över andra fonder, lägga dem på en spardeposition med ränta eller något helt annat? Jag är också öppen för att dela upp hela summan.

Min spontana tanke är att eftersom jag är ung och inte behöver pengarna på många år, så borde det vara mest rimligt att investera dem långsiktigt och sedan börja flytta över pengarna till ett sparkonto 1–2 år innan jag eventuellt vill köpa bostad.
Men jag tar gärna emot råd från er som kan mer om investeringar och privatekonomi!

OBS! Jag är såklart väldigt tacksam över min situation och menar verkligen inte detta som ett skryt-inlägg. Jag vill bara försöka göra något vettigt med pengarna istället för att låta dem ligga och förlora värde på ett vanligt sparkonto. 😊

UPPDATERING:

Tack för alla tips! Ska definitivt placera pengarna på lågrisk indexfonder, ska även kolla in Nordnet och andra tips ni skrivit. Lite förklaring till varför jag har en hög buffert: Jag försörjer mig själv och har en hyra på närmare 10000kr/månad så om jag blir arbetslös så vill jag kunna klara mig i flera månader. Jag ska förhoppningsvis på utomlandspraktik i 3 månader nästa sommar och det är tyvärr svindyrt... Jag planerar även att köpa en hund nästa år och som alla vet, veterinärkostnader är skyhöga... 🥹

Jag kommer definitivt ha en mindre buffert då jag har en lägre hyra och betalat allt för praktiken och hunden... 😅

Hej!

Jag hade turen att få 100 000 kr av min pappa i 20-årspresent. Pengarna hade legat på ett låst sparkonto och en spardeposition, så tack vare räntan är summan idag närmare 110 000 kr. Jag får över pengarna till mitt eget sparkonto om några månader, men är lite osäker på vad som vore smartast att göra med dem.

Jag är 20 år och studerar på högskola, med ungefär fyra år kvar av utbildningen. Jag bor i hyresrätt och har inga planer på att köpa bostad eller göra något annat större inköp (t.ex. bil) under de närmaste fem åren.

Jag har redan cirka 100 000 kr på ett sparkonto med låg ränta som fungerar som min buffert, så jag känner inte att jag behöver ha ytterligare 100 000 kr lättillgängligt på ett vanligt sparkonto. Anledningen till att jag har en så stor buffert är för att min hyra är skyhög och jobbbmarknaden just nu är hemsk (paranoid deluxe!). 🥲
Jag har också två fonder där jag just nu har placerat 2 000 kr i vardera. Båda har gått relativt bra och ligger just nu på ungefär +8 %.

Vad skulle ni göra i min situation? Är det vettigt att investera en större del av pengarna i fonder, sprida ut dem över andra fonder, lägga dem på en spardeposition med ränta eller något helt annat?
Min spontana tanke är att eftersom jag är ung och inte behöver pengarna på många år, så borde det vara mest rimligt att investera dem långsiktigt och sedan börja flytta över pengarna till ett sparkonto 1–2 år innan jag eventuellt vill köpa bostad.
Men jag tar gärna emot råd från er som kan mer om investeringar och privatekonomi!

OBS! Jag är såklart väldigt tacksam över min situation och menar verkligen inte detta som ett skryt-inlägg. Jag vill bara försöka göra något vettigt med pengarna istället för att låta dem ligga och förlora värde på ett vanligt sparkonto. 😊

**Innan du läser:** Jag vet att jag har valt att studera till ett yrke där arbetsmarknaden är tuff just nu. Många tycker säkert att det var ett dåligt val, och det är jag redan medveten om. Därför har jag inget behov av kommentarer om hur "osmart" mitt val var. ❕

Hej!
Jag studerar en treårig kandidatutbildning på en högskola i Helsingfors och börjar mitt andra år nu till hösten. Jag har valt inriktningen marknadsföring och kundbeteende. Jag valde den eftersom jag varken var tillräckligt intresserad av eller duktig på matematik för att välja redovisning, och logistik samt hållbarhet kändes inte heller rätt för mig.
Jag försöker göra allt jag kan för att bli en attraktiv kandidat på arbetsmarknaden. Bland annat planerar jag att:

\- Bli klar med kandidaten på kortare tid än normalt.

\- Göra en marknadsföringspraktik utomlands (detta hör till min utbildning).

\- Planerar även att läsa en master i Sverige när jag är klar med min kandidat.

Nu till min fråga:
Ni som har gått en liknande väg, vad arbetar ni med idag? Jag är särskilt nyfiken på er som inte jobbar direkt med marknadsföring. Vilka roller hamnade ni i?

Jag är själv väldigt öppen för andra typer av kontorsjobb, till exempel kundorienterade, administrativa eller koordinerande tjänster. Det viktigaste för mig är egentligen att få ett varierande kontorsjobb med utvecklingsmöjligheter.
Ser fram emot att höra era erfarenheter!

Hei, olen noin parikymppinen suomenruotsalainen nainen. Äidinkieleni on ruotsi, ja olen aina opiskellut ruotsiksi. Vanhempani ovat ruotsinkielisiä, ja olen kasvanut alueilla, joissa puhutaan paljon ruotsia. Nykyään asun Helsingissä opintojen takia, mutta teen osa-aikatyötä asiakaspalvelussa. Suomen kieli on ollut minulle aina vaikeaa. Minulla ei yksinkertaisesti ole kovin hyvää kielipäätä, ja kuten tilastotkin osoittavat, suomi on vaikea kieli oppia – varsinkin, jos siihen kosketus jää lähinnä koulun varaan.

Sitten itse asiaan. Työskentelen kaupassa, jossa sekä asiakkaat että työkaverit puhuvat vain suomea. Se aiheuttaa minulle todella paljon ahdistusta joka päivä. Yritän jatkuvasti hakea muita, minulle sopivampia työpaikkoja, mutta en ole saanut mitään. Nykyisen työmarkkinatilanteen vuoksi en myöskään voi irtisanoutua. Haluaisin kysyä teiltä rehellisesti: Ärsyttääkö teitä suomenruotsalaiset, jotka eivät puhu suomea sujuvasti? Minulle on alkanut tulla sellainen tunne sekä asiakkaiden että joidenkin työkavereiden käytöksestä. Olen alkanut pelätä töihin menemistä ja tunnen oloni siellä hyvin epämukavaksi.

Viitteeksi kielitaidostani: olen suunnilleen B1–B2-tasolla. Ymmärrän suomea melko hyvin, mutta puhuminen on vaikeaa kieliopin ja melko pienen sanavaraston takia. Kirjoitin ylioppilaskirjoituksissa keskipitkästä suomesta M:n muutama vuosi sitten. Puhun myös sujuvaa englantia. Olen aiemmin työskennellyt ruotsinkielisemmillä paikkakunnilla, ja silloin suomen puhuminen sujui ihan hyvin, koska ihmiset ymmärsivät, että ruotsi on äidinkieleni ja alueella puhuttiin muutenkin paljon ruotsia.

Opin koko ajan lisää suomea ja olen täysin avoin oppimaan lisää. Mutta kahden vuoden kuluttua muutan Ruotsiin jatkamaan opintojani, joten motivaationi panostaa suomen kieleen on vähitellen vähentynyt. Tällä hetkellä yritän vain selvitä tästä vaikeasta kielestä ja ajatella, että kahden vuoden päästä saan taas elää omalla äidinkielelläni.

Pyydän anteeksi, jos tämä kirjoitus ärsyttää jotakuta. Yritän oikeasti antaa asiakkaille mahdollisimman hyvää palvelua suomeksi, ja ymmärrän täysin, että Suomessa asiakkailla on oikeus saada hyvää palvelua suomen kielellä. Tarkoitukseni ei ole valittaa suomalaisista tai suomen kielestä, vaan kertoa omasta kokemuksestani ja kuulla, miten muut näkevät asian.

Hello,

I'm a soon-to-be second year UAS student from Finland, studying BBA with a focus on marketing and consumer insights. To complete my degree within the planned timeframe of three years, I need to complete a 10-week internship during summer 2027.

I’ve tried asking my lecturers and fellow students for advice, but most of them have more experience with studying abroad rather than working or doing internships abroad. So, if anyone has knowledge or personal experience with internships outside their home country, I would really appreciate your advice.

• When should I start applying for internships, and what is the best way to do it? Unfortunately, I don’t have any contacts abroad.

• Where can I find affordable and good accommodation for atleast 10 weeks?

• Which countries or cities would you recommend for my degree? Please keep in mind that I speak fluent Swedish and English, would like to work within the EU, and good weather would definitely be a big plus 🇪🇺

I have considered doing my internship in Sweden since it would probably be the easiest option. However, I’m planning to do my master’s degree there in autumn 2028, so I feel like it could be a great experience to work somewhere else beforehand.

I would also really appreciate any tips on how to afford spending 10 weeks abroad. I’ve heard that it can be very difficult to find a paid internship, especially before finishing your degree.

Hej,

Jag måste bara skriva av mig samt fråga om det finns någon annan där ute som känner samma sak.

Sommarlovet är runt hörnet och jag känner enbart ångest inför det. För att vara ärlig, så känner jag mig mera exalterad inför hösten än sommaren. Jag är fulltidsstudent och ska under sommaren jobba på mitt deltidsjobb (ca. 20-25h/v). Jag hatar detta jobb med hela mitt hjärta, men fick tyvärr inget annat jobberbjudande till sommaren. Så en sommar där jag hälften av veckan jobbar och hälften av veckan har tråkigt i min kokheta etta låter inte jätte kul...

Som student kommer även den ekonomiska stressen, somsagt jobbar jag inte heltid under sommarmånaderna (min arbetsplats hade inte mera timmar att ge mig) så kommer att leva betydligt fattigare än under skolåret. Ekonomiska tips tas också gärna emot här! 😅

Detta är även första året jag bor i en annan stad än alla mina nära & kära. Jag har väl också smått ångest över att min sommar kommer bestå av massa ensamhet. Jag har inte heller någon betald semester före skolan börjar så har inte möjlighet att resa eller träffa mina vänner i andra städer.

Utöver allt jag nämnde tidigare så kommer ju alltid stressen över att man måste ta vara på sommaren när man är ung (resa, festa, hänga med vänner...), och det är ju väldigt svårt i min situation.

Ber om ursäkt om jag sprider negativtet för er som älskar sommarmånaderna. Jag önskar att jag kände samma. 🥲