u/qndry

Är det farligt att kalla någon för det eller hur var det?

Jag har följt debatten som varit över ISK-sparande och vänsterns utspel med spartak och skatter. Jag tycker däremot att frågorna är helt felställda, vi borde inte prata om ISK-tak eller vid vilken tröskel skatterna ska sättas. Visionen borde vara annorlunda.

Jag anmärker i debatten att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är visionslösa, som vanligt. Istället för att uppmuntra ISK-sparande som ett verktyg för gemene svensk att bygga fantastisk rikedom så låter man istället den mörkröda snikenheten och avundsjukan froda. Här ska inget premieras, utan istället ska det sättas tak och det ska skattas. Genomsnittssvensson ska inte få en "leg up" i samhället

Vad är ändamålssyftet med skatterna på ISK-pengarna som vänstern vill ha? Det vet de inte. Varför är det så dåligt med mycket pengar i ISK och varför ska det straffas med skatter? Kan de inte svara på heller.

Vänstern klamrar sig fast vid döda politiska idéer som var fashionabla förra seklet, folkhemmet, löntagarfonder, miljonprogrammen, osv. Dessa idéer var till stor del är avhängiga påtagliga skattetryck eller storskalig statlig intervention för att lyckas, Det är förlegade förslag som vittnar fundamentalt om en oförmåga till nytänkande och kreativitet. Man vill bara pumpa staten med mer medel och tro att de löser allt. Inte i dessa tider.

Det behövs nya visioner och jag är villig att presentera en som jag har för Sveriges framtid: Alla svenskar ska ha en miljon på ISK-konto. Tänk er lite som noll-visionen i trafiken, målet att ingen ska skadas eller dö i trafiken. På samma sätt borde vi arbeta för visionen att alla svenskar ska lyckas bygga upp en miljon kronor i sparande på sitt ISK. Istället för en överfet statsapparat svänger gravitationen av ekonomisk kontroll mer till individen.

Är det en helt galen idé? Ah kanske lite, men det är kul att tänka på samhälleliga visioner och idéer som går bortom det traditionella styrsättet där vi ska suga ut Svensson med ett batteri av skatter för att sedan dumpa pengarna i offentliga projekt med tveksamma ändamål.

Tänk tanken att majoriteten av svenska befolkningen skulle ha så mycket pengar på ISK? Det skulle inte elda på inflationen då det ligger på ett sparkonto. Det skulle ge familjer större finansiellt utrymme att skaffa barn. Pensionerna skulle bli tryggare i och med att det finns en större ekonomisk backning. Hushåll skulle bli mindre skuldberoende och man skulle få bättre förhandlingsläge mot arbetsgivare.

Man kan göra detta på lite olika sätt såklart men fundamentalt tror jag man måste sluta straffa med skatter och istället uppmuntra ISK-sparande! Ge förmåner, avdrag och andra belöningar för att folk vill ta hand om sin ekonomi och vill skapa egen finansiell trygghet.

Infekterad diskussion, fullt medveten. Och lite spetsigt, med "folkutbyte" för alla håller inte med den termen. Men jag behöver lite inspel från både personer som håller med och som är direkt emot mig.

Jag har någonstans nåtts av en djup förtvivlan att saker aldrig kommer gå att återställas till vad det en gång var, det trygga som jag kände att jag växte upp med. Känslan som jag har nu är att jag inte alls känner igen mig i samhället eller i min närmiljö och det som en gång var så givet och uppenbart nu är utsuddat på väldigt kort tid. Allting har ändrats så hastigt och den här multikultivarianten av Sverige har alienerat mig fullständigt och jag känner mig som invandrare i mitt eget land ibland.

Det handlar nästan inte om invandrare i sig, utan mer allt som kommer på köpet. Att behöva jämt och ständigt förhålla sig till andra kulturer och levnadssätt när jag bara vill leva i det svenska. Jämt känna att årtionden av sociala problem, kriminalitet och motsättningar kommer hägra över oss.

Om man leker med tanken att samtliga som invandrat gör en Simona Mohamsson och går all in på att faktiskt bli svensk och närmast göra avkall på sitt förflutna hade jag nog inte varit så uppe i varv över det, men jag tror inte det kommer hända. Assimilation/ omfattande integration är lite av en fantasi och folk håller vid sin bakgrund även när de bott här länge. Jag är extremt rädd över att vågskålen kommer, eller ja den har väl i princip redan, tippat över och vi svenskar blir i minoritet i vårt eget land.

Det skrämmer mig att behöva bo i ett lapptäckssamhälle där alla är främlingar mot varandra och där det finns noll gemensam nämnare oss som folk emellan. Att vi blir bara en drös med individer som kanske i bästa fall har ett språk gemensamt. Invandringen är fortfarande stor och fertiliteten låg, så denna dynamik kommer följa oss för överskådlig framtid.

Hade lått säga 10% av befolkning totalt varit av invandrad bakgrund första och andra generation och varit så stabilt över tid hade jag inte haft ett enda huvudveck över det. Men eftersom dimensionerna nu är så annorlunda och gått så fort, med givna konsekvenser, har jag börjat få riktig magont över det.

Var kommer vi vara om bara ett årtionde?

Har personligen flyttat till landet för att leva i en simulakrum av vad som en gång var, men sorgen följer mig ut hit också och oron att saker kommer bli värre även så, för jag tror det växer här med. Hoppet har lite granna runnit ut och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att komma på bättre tankar

Jag har gått i tankarna att jag åtminstone inte vill bli gammal i detta land, framför allt på grund av den senaste tidens uppmärksammade brott mot äldre. Funderat på att pensionera mig så småningom i Danmark där läget är lite bättre. Det är väl min "cope" för närvarande, men hur länge det håller vet jag inte för det verkar som att resten av västeuropa är på väg åt samma håll

Så mer över till min faktiska fråga, hur förhåller ni er till det? Planerad landsflykt? Resignation och acceptans? Bygger ni doomsday-bunker? Kanske är ni likgiltiga?

.... men gud vad bra att de nya reglerna kom på plats ändå! Kommer bli skakigt i framtiden med kvittningssystemet, men övergångsbestämmelserna som rödingarna ville ha är ren galenskap och förtjänade att bli nedskjutet. Någonstans är det bra att de stoppades.

Jag är för övrigt konfunderad över SD-vildarnas beteende, är ni så bittra över ert egna parti att ni är villiga att agera mot den svenska nationens intresse och skita i vad era väljare specifikt röstat in er för? Obegripligt. Knarkludret och antivaxaren borde skämmas, men givet deras tidigare beteende kommer de väl inte göra det den här gången heller.