u/Head_Prize_4656

Mannen skapade musik åt sin arbetsgivare, på fritiden och med egen utrustning. Låtarna blev en oväntad supersuccé med över 100 miljoner streams och flera miljoner i intäkter - som enligt avtalet skulle gå till arbetsgivaren.
Nu stämmer facket företaget och menar att avtalet är "oskäligt" eftersom ingen kunde förutse framgången och eftersom han hade låg lön och befann sig i beroendeställning. De vill att intäkterna ska delas lika, både bakåt och framåt.

Men här finns en principiell fråga som är värd att diskutera: Om man skriver på ett avtal som tydligt säger att arbetsgivaren får 100% av intäkterna, ska man då kunna kräva mer pengar i efterhand bara för att utfallet blev bättre än väntat? Nyfiken på hur ni ser på det här.

En kvinna hade sjukersättning i 20 år pga kronisk smärta. Hon hjälpte till lite i familjens kennel (ngn timme om dagen), men efter ett anonymt tips bedömde Försäkringskassan att hon kunde jobba mer.

Resultatet blev att ersättningen drogs in och hon blev återbetalningsskyldig på nästan 200,000kr Efter överklagan fick hon tillbaka 25% ersättning men pengarna går till att betala av skulden. Samtidigt visar en ny rapport att 1 av 3 av alla med sjukersättning i Sverige i dag har låg ekonomisk standard. Var går egentligen gränsen för arbetsförmågan och vem avgår den i praktiken?

I 20 år hade hon sjukersättning. Ett anonymt tips ändrade allt. Nu krävs hon på nästan 200,000kr och får ut så lite att hon knappt klarar sig. Är systemet för hårt eller fungerar det som det ska?