u/Karakoima

I'm a bit aged and don't really go to those (förfest in my uncouth Scandinavian language). But when I did, there was one thing that really bugged me. Don't know if this is international but at those pre parties the lady(almost always the lady in my hey days) did put forward a small bowl with potato chips and possibly another with cheeze doodles.

What is (was) the reason? Every guy I know, if you eat one like sourcream and onion, it wants the company of another and the loop goes on until bag empty. One was like supposed to eat 6 chips and 6 doodles in an hour before going to the main event. If still existent, is this some kind of torture, or demonstration of restraint?

Vilka rötter har ni, och vad ser ni arbetslivet som?

Själv barnbarn till slaktare och mekaniker, med fattigsverige tillbaks i alla släktled. Farsan första som tog studenten och själv första generation läst högskola. Och runt mig, uppväxt i B-förort till stockholm diskuterades aldrig livet i andra termer än jobb. Man funderade inte mer än på om man ville jobba därifrån man var eller om man ville läsa vidare. Jobbet var en fullständig självklarhet som vuxentillvaro och är det fortfarande efter 45 år i arbetslivet, med några års avbrott för studier. Att jag kom att läsa på universitet ändrade inget i den inställningen. Men lever nu i område med många som har akademiker långt tillbaka i släkten, och märker att folk lite ser ner på kneget. Att livet mer handlar om självförverkligande och mening. Märker att många har svårt att förstå hur centralt jobbet är för en som är född knegare.