Why do I feel that LPS are different then other cats? I mean, I know they are not a breed but why do they seem like an ”own” breed?
They are chatty
They are funny
They are clingy
They often have blue eyes etc
Other cats are more … meh. Just cats.
If they are not a breed, why are they so different?
Hi everyone! 😊
I’m 152 cm (5’0”), and I’d especially love to hear from other shorter or petite riders about what types of bikes have worked well for you.
I’m currently looking for a bike that I can grow with and enjoy for many years. I recently bought a CUBE Touring ONE, but after riding it for a few days, I’ve realised that it feels a bit heavy and large for me. I especially find it difficult to get on and off comfortably, which has made me wonder whether the bike or frame size is the right fit for me.
I’m now trying to figure out what type of bike would suit me best.
My main use would be:
• fitness and exercise
both shorter and longer rides
•mostly pavement and bike paths
•some light gravel and easy dirt roads
•occasional everyday errands around town
•building up to longer distances over time
I’m looking for something that feels:
lightweight and easy to handle
reasonably quick and fun to ride
comfortable for longer rides
versatile enough for everyday use
suitable for a shorter rider
I’ve been looking at bikes such as the Kona Dew and some Merida hybrid/fitness bikes, and I like the idea of a lighter and more agile flat-bar bike.
However, I’m also curious about gravel bikes with drop bars. I’ve never really spent much time riding with drop bars, so I’m unsure whether that type of bike and riding position would suit me.
I’d especially love to hear from other petite riders: What type of bike do you ride, and what has worked well for you? Do you prefer a hybrid/fitness bike with flat bars, or a gravel bike with drop bars?
I’m planning to test ride different bikes, but I’d really appreciate hearing about your experiences! 😊🚲
Hi everyone!
I’m looking for some advice on what type of bike might suit me best. I’m 152 cm (5’0”) and I’m currently trying to find a bike that I can really grow with and enjoy for many years.
I recently bought a CUBE Touring ONE after receiving advice at a bike shop. After riding it for a few days, I’ve realised that it feels a bit heavy and large for me. I especially find it difficult to get on and off comfortably, which has made me wonder if the frame size or overall bike type isn’t the best fit for me.
I don’t necessarily think there’s anything wrong with the bike itself, but it has helped me understand better what I might be looking for.
My main use for the bike would be:
•fitness and exercise
both shorter and longer rides
•mostly pavement and bike paths
•some light gravel and easy dirt roads
•occasional everyday errands around town
•potentially building up to longer distances over time
What I’m looking for is something that feels:
lightweight and easy to handle
reasonably quick and fun to ride
comfortable enough for longer rides
versatile enough for everyday use
suitable for someone who is 152 cm / 5’0”
I’ve been looking at bikes such as the Kona Dew and some Merida hybrid/fitness bikes, and I like the idea of a lighter, more agile flat-bar bike.
However, I’m also curious about gravel bikes with drop bars. I’ve never really spent much time riding with drop bars, so I’m unsure whether that type of bike and riding position would suit me.
So my main question is:
Based on how I want to use the bike, would you recommend looking mainly at a lightweight hybrid/fitness bike with flat bars, or should I seriously consider a relaxed gravel bike as well?
I’m planning to test ride different types, but I’d really appreciate hearing from people who have experience with these categories of bikes.
I’ve also attached a photo of my current CUBE Touring ONE for reference, in case it helps give some context for the type of bike I’m currently riding.
Thanks! 😊
Hjälp mig förstå vad jag precis var med om. Tyvärr bekräftar denna upplevelse att jag och många andra - ännu en gång - drabbas av oacceptabelt bemötande i vården.
Men okej. Här kommer en kort summering av vad jag var med om.
Besöker en VC och rehabcentral - på rehab (första besöket) då jag är nyinflyttad i staden.
Träffar en fysioterapeut som nonchalerar mig totalt. Får höra saker som:
- kommer du verkligen göra vad jag säger om jag ringer dig för en uppföljning? (Jag, med en förvåning i rösten: ja…? Det är väl därför jag är här, eller?) Fysion: Tystand …
Läser mitt namn högt med en skeptisk ton. ”Jaha ____?”
Vill inte undersöka mig när jag berättar att jag kanske har benhinneinflammation och vissa dagar är så smärtsamma att jag knappt kan gå och får ta pauser när jag går.
Hen bara ger mig konstiga blickar och himlar med ögonen. Lutar sig bakåt i stolen med armarna i kors och ser allmänt … skeptisk ut? Till den grad att jag blir nervös och börjar ångra att jag ens gick dit.
Jag försöker skämta (blir så när jag blir nervös) men hen bara stirrar tomt på mig. Kändes som hen mest var besvärad eller typ - av en anledning sur på mig?
Hen frågar vad jag jobbar med och jag berättar att jag läser till bibliotekarie. Då säger hen spydigt: ”Åh, så du läser? Vad bra. Då kan du väl läsa vad det står om hälsa på 1177.”
Jag vet inte - kalla mig känslig men
det där gjorde mig ganska bestört.
Hela situationen kändes väldigt osäker och otrygg.
Jag vet inte om det var för att hen var osäker eller för att hen ville visa sig ”överlägsen” över en stackars tjej som ber om att få hjälp i vardagen - eller om det handlade om något annat märkligt (ja, jag är ”rasifierad” eller vad man vill kalla det. Men jag vill inte gå så långt.
Efter många frågor och många om och men … får jag tullslut ut mitt far-recept. Efteråt kände jag mig som en tjuv… en känsla av skam och skuld? Som att jag inte blev trodd eller att jag inte var seriös.
Återbesök om en vecka och jag funderar starkt på att byta vårdgivare.
Jag är glad att jag någon gång under samtalets gång orkade stå upp för mig själv - men sedan lade jag mig platt (tystnade) medan jag mer och mer blev överkörd med spydighet, typ.
Så jobbig situation när man redan har en viss rädsla för ”auktoritära” platser.
Kul att man också känner sig extra ovälkommen efter en flytt.
Hur hade ni känt och gjort i denna situation?