Med anledning av debatten som följt efter att Simona Mohamsson burit Davidsstjärna under partiledardebatten klumpar Annika Strandhäll ihop "judar och palestinier" som om att svenska judar skulle bära ansvar för det som staten Israel håller på med eller som att man inte kan bära en judisk symbol utan att vara sionist. Jag tycker att vänsterns reaktioner avslöjar precis det som Mohamsson försökte belysa.
Vad tycker ni om debatten igår? Några delar som stack ut för er?
I TV4:s partiledarutfrågning frågar han hur stort problem det egentligen är eller om samhället blåser upp problemen med islamism.
Ibland måste man påminna sig om att den där mannen var statsministerkandidat för Sveriges största parti.
Det blir extra roligt när Vänsterpartiet har gjort välfärdsfrågorna till sin paradgren och sen blir man ändå överkörd på det här sättet.
Vänsterpartiets gruppledare och riksdagsledamot Samuel Gonzales Westling skrev i december 2025 ett öppet stöttande brev till palestiniern Ibrahim Abu Mokh som dömdes till livstids fängelse 1984 efter att ha kidnappat och mördat en 19-årig israelisk värnpliktig.
Ytterligare bristande faktakoll?
Med anledning av Vänsterpartiets senaste terrorskandal där man hyllat en man som tvingat en 17-årig tjej att spränga sig själv.
>Fyra partiarbetare för Vänsterpartiet går in genom porten till ett bostadshus i slutet på april. Några av dem fortsätter upp i huset för att knacka dörr men en blir kvar nere vid entrén, där de boendes postfack finns. Vänsterpartisten bestämmer sig då för att med hjälp av en penna plocka upp valtidningar från Sverigedemokraterna ur två postfack och lägga dem i sin mapp.
Klippet kommer från SVT. Varför är man inte förvånad?
Jag förstår inte hur man som rektor kan känna större ansvar att skydda en vuxen med uppenbara problem istället för de barnen man är satt att ta hand om? Tror ni det handlar om feghet eller är någon som bara är dålig på sitt jobb?
Här kommer delar av artikeln, klistrar in hela i kommentarerna.
>"Enligt Skolinspektionen fick rektorn under en fyraårsperiod återkommande larm från skolpersonal, vårdnadshavare och elever om pedagogens olämpliga beteende mot barn. Trots det gjordes aldrig någon anmälan om misstänkt kränkande behandling till huvudmannen, vilket skollagen kräver. I stället hanterades frågan som ett personalärende.
>Flera medarbetare uppger att de slog larm vid upprepade tillfällen. När de uttryckte sin oro ska de enligt utredningen ha fått besked från rektorn att pedagogen var ”en kramig person”, att ”det är hans sätt” eller att det var så han skapade trygghet hos eleverna.
>Även vårdnadshavare kontaktade skolan. En förälder reagerade på att pedagogen kittlade ett barn på ett sätt som beskrevs som helt opassande. En annan berättade att pedagogen pussat elever, burit dem trots att de försökte komma loss och hållit händerna över deras stjärtar när han lyfte dem."
Fakta visar att tillgängligheten i Stockholm blivit något sämre denna mandatperiod, inte bättre. Fakta visar också att vården under mandatperioden blivit mycket dyrare, skriver Gunnar Caperius, förbundsdirektör Vårdföretagarna och Christoffer Nilsson, näringspolitisk expert Vårdföretagarna.
Den försämrade tillgängligheten i regionen, i kombination med kostnadsökningarna, borde få Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet att dra i nödbromsen, skriver Gunnar Caperius, förbundsdirektör Vårdföretagarna och Christoffer Nilsson, näringspolitisk expert Vårdföretagarna.Foto: Björn Dalin - tel
Aida Hadzialic tar i sin debattartikel (DI 1/7) Vårdföretagarnas fakta till stöd för sin sak. Det är olyckligt av två skäl: För det första visar våra siffror att det gått åt fel håll i Region Stockholm under hennes styre. För det andra har vi redan påpekat just det för henne, när hon använde oss som slagträ för första gången, på X/Twitter 11 juni.
Att Hadzialic fultolkar statistiken utifrån sina politiska syften är hennes val. Men när hon ger intryck av att våra siffror stödjer hennes påståenden vill vi vara tydliga: Fakta visar att tillgängligheten i Stockholm blivit något sämre denna mandatperiod, inte bättre. Fakta visar också att vården under mandatperioden blivit mycket dyrare.
Efter valet beslutade Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet - med stöd av Vänsterpartiet, om en omställningsplan. Man ville minska kostnaderna för medicinskt omotiverad vård, vilket är rimligt, men också minska antalet vårdval och ta hem mer verksamhet i egen regi. Redan då varnade Vårdföretagarna för konsekvenserna. Vi varnade också för riskerna med att genomföra stora förändringar utan ordentliga konsekvensanalyser.
Nu går utvecklingen i Stockholm åt fel håll. Andelen patienter som får en första kontakt med en specialist inom 30 dagar ökade fram till maj 2025, men har därefter fallit, parallellt med omställningsplanens implementering. Samtidigt har andelen patienter som väntar längre än vårdgarantins 90 dagar på specialistbesök ökat sedan början av 2023. Dessutom har kostnaderna skenat.
Andelen patienter som får vård inom 30 dagar nådde sin topp i februari 2025, men har sedan dess kontinuerligt minskat. Antalet patienter som fått en första kontakt med specialist inom vårdgarantin är dessutom nu på den lägsta nivån under hela den period som analyserats, från januari 2023 till maj 2026. Det är ingen kollaps, men det är en tydlig varningssignal i det vårdsystem som länge varit Sveriges mest tillgängliga, om att utvecklingen går åt fel håll.
Det har inte bara blivit lite sämre, utan också betydligt dyrare. Mellan 2022 och 2025 ökade kostnaden för den somatiska specialistvården i Region Stockholm från 46 till 57 miljarder kronor – en ökning på nästan 24 procent.
Region Stockholm har fortfarande - där har Aida Hadzialic helt rätt - Sveriges bästa tillgänglighet. I april 2026 fick omkring sju av tio Stockholmspatienter sin första kontakt med specialist eller sin operation/åtgärd inom 30 dagar. I övriga regioner ligger motsvarande nivå kring fyra av tio i genomsnitt. Stockholm har dessutom lägst andel patienter som väntar längre än vårdgarantins 90 dagar.
Den försämrade tillgängligheten i regionen, i kombination med kostnadsökningarna, borde få Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet att dra i nödbromsen.
Tillbaka till ritbordet. Dra nytta av det som byggt stockholmsvården unikt stark i jämförelse med landets övriga regioner. Vill ni göra vården mer jämlik? Mer kostnadseffektiv? Vårdföretagarna och våra medlemmar har en lång rad förslag. Tillsammans kan vi göra stockholmsvården ännu bättre. Men då krävs det att vi förhåller oss till samma statistik och verklighet.
Gunnar Caperius, förbundsdirektör Vårdföretagarna
Christoffer Nilsson, näringspolitisk expert Vårdföretagarna
När politiker försöker stoppa aktiebolagsdrivna friskolor blundar de för konsekvenserna. Ser de inte vilka som drabbas? Eleverna skulle kastas ut i total osäkerhet och kaos. Kommunerna kan inte ta över ansvaret när det varken finns lokaler eller tillräckligt många lärare. Förbudet skulle rasera svensk skola, skriver företrädare för Svenskt Näringsliv.
Från båda sidor blockgränsen drivs inför valet krav på att aktiebolag inte längre ska få driva skolor. Förslaget framställs som en liten förändring med begränsad påverkan på skolans vardag.
Inget kunde vara mer felaktigt. Ett stopp för friskolor drivna i aktiebolagsform skulle skaka om vardagen för omkring 400 000 elever hos närmare 800 unika huvudmän och allvarligt skada svensk skola.
>De skolor som fungerar sämst är inte sällan kommunala
Forskning och analyser visar att friskolor generellt presterar väl och ofta bättre än kommunala skolor. Det finns exempel på friskolor som fungerar dåligt, men de skolor som fungerar sämst är inte sällan kommunala. Sammantaget vet vi att friskolor ofta fungerar bättre.
Det perspektiv som saknas mest är situationen för alla de elever som går i friskolor i dag. Det handlar om elever och föräldrar som gjort aktiva val av skola och som i regel är mycket nöjda. För dem måste man vara ärlig med konsekvenserna.
Vi behöver veta hur ett förbud i praktiken skulle påverka svensk utbildning. Och för att belysa detta har Svenskt Näringsliv låtit ta fram två faktaunderlag.
Redovisnings- och revisionsbolaget Azets har genomfört en oberoende konsekvensanalys av de ekonomiska och praktiska effekterna av ett förbud. Analysen visar att ett aktiebolagsförbud skulle få mycket negativa konsekvenser.
De skolor som drivs på detta sätt representerar betydande ekonomiska värden. Enligt studien uppskattas den framtida intjäningsförmågan i Sveriges aktiebolagsdrivna friskolor, utifrån bokföringsdata och vedertagna metoder för företagsvärdering, till närmare 40 miljarder kronor. Detta är värden som staten skulle behöva ersätta ägarna med vid ett förbud.
Samtidigt konstaterar Azets att den årliga marginalen i friskolesektorn är omkring 5 procent i genomsnitt, vilket är en relativt liten marginal i relation till kostnadsbasen. Företagen är därför känsliga för förändringar av elevvolymer och kostnadsutveckling.
Ännu viktigare är de praktiska konsekvenserna av ett bolagsförbud, det vill säga hur elevers, föräldrars och kommunala beslutsfattares vardag skulle påverkas. Rapporten visar att ingen kommungrupp i dag är förberedd för en avveckling av alla dessa friskolor.
>Ingen kommun har erfarenhet av att samtidigt ta över många verksamheter med tusentals elever
De flesta kommuner har erfarenhet av att hantera nedläggningen av enstaka skolor och ta emot de berörda eleverna i den egna verksamheten. Men ingen kommun har erfarenhet av att samtidigt ta över många verksamheter med tusentals elever.
Ett sådant scenario skulle skapa olika problem i olika delar av landet. Vissa kommuner skulle få brist på lokaler, andra stora problem med lärarförsörjning, administration eller elevplaceringar. Gymnasieskolan framstår som särskilt känslig eftersom många kommuner är beroende av fristående aktörer eller regional samverkan.
Även frågor som överföring av elevinformation, pedagogisk kontinuitet och risken för avbrott i elevernas utbildning lyfts fram. För eleverna är detta inte teknikaliteter, utan handlar om klassrum, lärare, trygghet och sammanhang som riskerar att slås sönder. Flera kommuner menar dessutom att närhetsprincipen skulle bli svår att upprätthålla.
Ytterligare en risk som lyfts fram är att den konkurrens, utvecklingskraft och innovation som fristående aktörer bidrar med i dag skulle minska om kommunen i praktiken blir ensam huvudman.
Att påstå att aktiebolagsdrivna friskolor kan förbjudas utan att vardagen i skolan påverkas är helt enkelt inte sant.
Svenskt Näringsliv har även uppdragit till Lars Henriksson, professor i rättsvetenskap, att analysera de juridiska konsekvenserna av ett sådant förbud.
Analysen visar att det skulle slå rakt in i grundlagsskyddad näringsfrihet, egendomsskydd och centrala EU-rättsliga principer om etableringsfrihet och fria kapitalrörelser. Det är ingrepp med långtgående juridiska följder. Det är uppenbart att de partier som driver ett aktiebolagsförbud inte har reflekterat över detta.
Sverige har under mer än tre decennier byggt upp ett system där privata aktörer erbjudits att investera, etablera sig och utveckla verksamheter inom utbildningssektorn. Tusentals investerare, entreprenörer, lärare och skolledare har fattat långsiktiga beslut utifrån dessa spelregler. Att med retroaktiv verkan rycka undan den grund som beslut, investeringar och livsverk vilat på är en fråga om rättssäkerhet och äganderätt.
>Det är uppenbart att de partier som driver ett aktiebolagsförbud inte har reflekterat över detta
Sverige behöver en ärlig diskussion om vad ett sådant beslut faktiskt skulle innebära. De som driver förslaget behöver berätta för väljarna vilka konsekvenserna skulle bli, i stället för att låtsas som att allt förblir som i dag, men utan vinstintresse.
Varför ska hundratusentals elever, tusentals lärare och ett stort antal kommuner tvingas in i en omvälvande omställning när svensk skolas verkliga problem är kunskapsresultat, studiero och att alltför många lämnar grundskolan utan fullständiga betyg?
Vägen framåt måste vara att fortsätta reformera den svenska skolan, stärka kvaliteten och ställa höga krav på alla huvudmän, kommunala såväl som fristående. Det är så vi bygger en skola som inger hopp, skapar trygghet och ger varje elev en verklig chans att lyckas i livet.
Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom Svenskt Näringsliv
Lena Furmark, ansvarig välfärdsfrågor Svenskt Näringsliv
Magdalena Andersson hävdar att vårdköerna i Stockholm minskar. Men Vårdföretagarna har granskat statistiken och menar att vårdköerna tvärtom ökat. ”Det är tydligt att utvecklingen går åt fel håll och det är oroväckande”, säger Ida Ingerö, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna, till TN.
Kommer ihåg att det var något liknande i förra valet, att de helt plötsligt ville ändra sina svar ett par dagar innan valet. Varför är det så svårt för S att hålla en konsekvent linje och stå för sin politik?
Klippet kommer från 100% program om problemen i svensk skola där rektor Linnea och skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren intervjuas.
https://www.100.se/program/sverigebilden/vad-aer-det-foer-fel-pa-svensk-skola
Intressant samtal om svenskt bistånd med Adam Danieli från Timbro. Hela finns att se på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=_7kHhFzKATA). Tror du att svenskt bistånd överlag gör mer skada än nytta på lång sikt?
Engagerade medborgare och fler finansieringskällor skulle göra biståndsarbetet bättre.
Måttet på godhet var länge hur mycket skattepengar som anslogs till biståndet. På samma sätt tenderar kulturens värde att likställas vid hur stora statliga anslag den får i statsbudgeten.
Till den nuvarande regeringens mer förtjänstfulla arbete hör att göra upp med detta statscentrerade tankesätt. Kulturminister Parisa Liljestrand talar ofta om vikten av att kulturen får fler finansieringskällor, och under mandatperioden har mecenater bland annat involverats i renoveringen av Operan.
Även biståndet skulle må bra av en liknande kulturförändring. Några välkomna förslag i denna riktning diskuteras av Timbros idéchef Adam Danieli i rapporten ”Bortom enprocentsmålet”.
Regeringen har redan gjort upp med det utgiftscentrerade enprocentsmålet. Men trots välbehövliga besparingar ligger det årliga biståndet på den ansenliga nivån 56 miljarder kronor, motsvarande 0,84 procent av BNI. Mycket av pengarna stoppas fortfarande in i det inte särskilt välfungerande FN-systemet. Biståndsmedlen används likaså till förvisso vällovliga långsiktiga utvecklingsmål.
Problemet är bara att bistånd har svag koppling till positiv utveckling i mottagarländerna. Stater som får bistånd kan bli mindre intresserade av att faktiskt tillgodose sina medborgares behov och genomföra nödvändiga reformer. Något som illustreras av att USA:s och andra länders sänkta bistånd på senare tid faktiskt tycks ha fått fart på afrikanska länders reformtakt och tillväxt.
Mer kan alltså med fördel sparas på det svenska biståndet.
Men Danieli stannar inte där. Han har också förslag på hur biståndet kan bidra till verklig utveckling, inte minst genom en starkare koppling till handel och investeringar.
>Att medborgares egna gåvor till biståndsarbete görs avdragsgilla ökar medborgarnas inflytande över vart pengarna går.
Ytterligare ett förslag är att medborgares egna gåvor till biståndsarbete ska bli avdragsgilla. Det skulle ha dubbla fördelar. För det första att öka medborgarnas inflytande över vart pengarna går. För det andra att få svenska biståndsinsatser att bli mindre ensidigt beroende av staten.
Den här reformagendan borde kunna få brett stöd inom borgerligheten. Biståndspolitiken har länge gått ut på att låta politiker använda svenskarnas skattemedel för att framstå som alla goda gåvors givare och ”FN:s jultomte”. Målet borde snarare vara ett brett medborgerligt engagemang för att hjälpa länder och människor i nöd och sprida institutioner som bygger tillit och välstånd.
Mattias Svensson