u/SensitiveInvite920

Hello, i am originally from sweden and i am interested in doing a masters abroad after getting done with my bachelors in eviormental sciences and i really like denmark as a country and its people. Very nice and extroverted people, at least compared to sweden.

So anyways i have three main questions,

If you have studied enviormental sciences in denmark, how have you liked the programs available?

What is the danish student life and universities like?

And is it hard to find an apartment in denmark overall?

Thank you in advance!

Hello, i am originally from sweden and i am interested in doing a masters abroad after getting done with my bachelors in eviormental sciences and i really like denmark as a country and its people. Very nice and extroverted people, at least compared to sweden.

So anyways i have three main questions,

If you have studied enviormental sciences in denmark, how have you liked the programs available?

What is the danish student life and universities like?

And is it hard to find an apartment in denmark overall?

Thank you in advance!

Hello, i am originally from sweden and i am interested in doing a masters abroad after getting done with my bachelors in eviormental sciences and i really like traveling and meeting new people/ cultures and learning about the environment there.

So anyways i have three main questions,

If you have studied enviormental sciences in any european how have you liked the programs available?

What places in Europe had the best student life and universities specifically for environmental sciences?

And is it hard to find an apartment in overall as an international student?

Thank you in advance!

Hej,

Hoppas alla haft en bra start på jobbveckan.
Jag är en 20 årig kvinna (kanske är relevant)
Jag är väldigt hundintresserad/ djurintresserad. Jag gick naturbruk på gymnasiet inriktning djursjukvård/hund. Jag tog studenten juni 2025, men jag har jobbat ända sen 2023 både inom djursjukvård på kliniker men också mycket inom hunddaggis och diverse hundverksamheter. Jobbar nu deltid på ett hunddaggis. Jag är väldigt intresserad av hundsporter och trivs väldigt bra med hundar, då jag är uppvuxen med hundar. Jag gillar att jobba hunddagis men jag skulle gärna vilja jobba mer aktivt med bara en hund, typ som en tjänstehund. Min fråga är då, ni som jobbar som hundförare inom t.e.x polisen, som väktare, inom tullen mm. Hur blev ni hundförare?

Jag är en 20 årig kvinna med CPTSD.
Jag mår väldigt dåligt men jag behöver stå i kö för en viss typ av behandling som kallas emdr (tror jag) jag har väntat i över ett år nu. Jag är inte aktiv självmordsbenägen eller i ett beroende längre och det känns som om de inte tycker man är like akut då?

Men vad fan gör man medans? är så trött på mina konstant humörsvängningar och emotionella flashbacks. Kan liksom ha en okej stund sen känna en enorm ledsamhet från absolut ingenstans, även om jag fått hjälpmedel med självregelering från min terapeut så hjälper det inte alltid. Det är så svårt.

Jag kan inte stå ut med honom oavsett hur mycket jag försöker. Han är så full of himself och fake deep så det går inte ens.

Jag har tänkt mycket på det här och blir inte riktigt klok på vad som är “rätt” sätt att göra.

Jag har CPTSD och mår ofta ganska dåligt i vardagen, men det syns inte alltid. Så när folk frågar hur jag mår hamnar jag alltid i det där valet.

Antingen säger jag bara “det är okej” fast det inte är sant. Eller så känner jag att jag borde vara ärlig, men då vet jag inte hur mycket jag egentligen ska säga.

Hur mycket är det ens rimligt att dela med människor som inte är terapeuter eller väldigt nära? Hur detaljerad ska man vara om sitt trauma? Och var går gränsen mellan att vara ärlig och att dela för mycket?

Jag kan känna att jag antingen ljuger lite varje gång jag säger att jag mår okej, eller så öppnar jag upp för mycket och ångrar det efteråt. Mycket av det jag varit med om är väldigt chockerande och obehagligt för andra så jag vill ju inte heller göra någon ledsen.

Hur gör ni andra med det här?

Mvh asexuell kvinna

Hej,

Jag är en kvinna som fyllde 20 förra veckan. Jag vill gärna få en högre utbildning och en universitetsutbildning. Jag är väldigt intresserad av djur och biologi. Jag gick naturbruk på gymnasiet men jag läste inte de kurserna i matte och naturvetenskap som man behöver för att vara behörig till exempelvis biologi eller veterinärprogrammet, vilket är de programmet som jag är mest intresserad av.Jag valde att läsa extra biologi på gymnasiet, just för att jag älskar biologi men jag har bara matte 1a, ingen fysik, kemi eller matte.

Efter studenten har jag mest jobbat, jag har jobbat oå diverse djursjukhus och jobbar nu på hunddagis. Förra hösten försökte jag ta tag i matte 2a, pluggade varje dag i timmar. Gjorde provet och fick då 1 poäng från att bli godkänd och enda sen dess har det liksom bara inte gått framåt. Varenda gång jag ska öppna datorn har jag så mycket ångest.

Det största problemet är dock min mentala hälsa, jag hade en väldigt hemsk uppväxt med mycket komplext trauma. Jag har Cptsd, ocd och GAD. Detta påverkar min förmåga att fungera basalt enormt mycket, det känns som om att all energi bara går ut på att inte vilja dö rent utav.

Jag vet inte, när jag ser behörighetskraven för veterinärprogrammet eller biologpogrammet exempelvis så känns allt bara så långt borta och omöjligt. Om någon befinner sig i en liknande situation eller har tips så uppskattas det enormt.

Tack på förhand.