u/Plastic-Candle-3591

Hi everyone,

I’m looking for some advice because I’m feeling a bit overwhelmed.

I recently started designing and selling my own crochet patterns after spending a long time crocheting and buying patterns from other designers. A few days ago I released one of my own patterns, and I’ve now been accused in comments and messages of copying another creator’s design.

The thing is, I genuinely created this pattern myself. I didn’t copy their pattern or use it as a template. I know the creator people are referring to, and I really admire their work (I’ve even purchased a couple of their patterns before), but I have never bought the specific pattern they’re accusing me of copying.

Since the accusations started, people have been leaving nasty comments telling me I need the other creator’s permission to publish my pattern and saying that I’ve stolen their work. It’s becoming quite upsetting.

I’ve already reached out to the creator directly because I wanted to be respectful and transparent. I offered to send them my pattern to look through, but they have a very large following, so I’m not sure if they’ll even see my message.

I’m not here to start drama or attack anyone. I just genuinely want to know what the right thing to do is.

Has anyone else experienced something like this? How would you handle accusations like these? Is there anything else I should be doing while I wait to see if the creator responds?

I’m trying to approach this respectfully because I care about the crochet community, but it’s difficult when people are assuming I copied something that I know I designed independently.

Edit: The other creator answered me telling that they’ve had many messages with raised concerns for me copying her pattern. That kinda sucks tbh. She also raised concerns about notes and listing details which is valid, I looked through different patterns I’ve bought and Etsy listings to see that I included the important info. So mine is definitely a mashup of the stuff I looked through, but isn’t everyone’s? At least in my personal opinion the listing isn’t that important. And I’m happy to switch those up because they have nothing to do with the pattern itself tbh.

Hi everyone,

I’m looking for some advice because I’m feeling a bit overwhelmed.

I recently started designing and selling my own crochet patterns after spending a long time crocheting and buying patterns from other designers. A few days ago I released one of my own patterns, and I’ve now been accused in comments and messages of copying another creator’s design.

The thing is, I genuinely created this pattern myself. I didn’t copy their pattern or use it as a template. I know the creator people are referring to, and I really admire their work (I’ve even purchased a couple of their patterns before), but I have never bought the specific pattern they’re accusing me of copying.

Since the accusations started, people have been leaving nasty comments telling me I need the other creator’s permission to publish my pattern and saying that I’ve stolen their work. It’s becoming quite upsetting.

I’ve already reached out to the creator directly because I wanted to be respectful and transparent. I offered to send them my pattern to look through, but they have a very large following, so I’m not sure if they’ll even see my message.

I’m not here to start drama or attack anyone. I just genuinely want to know what the right thing to do is.

Has anyone else experienced something like this? How would you handle accusations like these? Is there anything else I should be doing while I wait to see if the creator responds?

I’m trying to approach this respectfully because I care about the crochet community, but it’s difficult when people are assuming I copied something that I know I designed independently.

Hej Reddit!

Jag är 21 år och ska egentligen inte klaga. Jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar och har lyckats få ett jobb trots den tuffa arbetsmarknaden. Jag jobbar i en ganska stor matbutik, ungefär en timme hemifrån med kollektivtrafiken.

De senaste månaderna har jag varit timanställd men fått jobba en hel del. Nu under sommaren ligger jag på runt 35h i veckan. Det kanske inte låter så mycket, men jag har ofta 10-timmarspass. Ett vanligt pass för mig är 9-19, vilket innebär 8 timmar och 45 minuters arbetstid eftersom vi har 1 timme och 15 minuters obligatorisk rast.

Det som börjar stressa mig är att jag, trots att jag redan jobbar ganska mycket, väldigt ofta får förfrågningar om att ta fler pass, via schemaappen, sms eller telefonsamtal. Jag tackar regelbundet nej eftersom jag planerar mitt liv utifrån de dagar jag faktiskt är ledig. Samtidigt börjar jag känna att det suckas lite och
jag får dåligt samvete varje gång jag säger nej. För förutom att jag vill göra annat under min lediga tid så är problemet att jag redan är helt slut.

På arbetsdagar går jag upp 06.30 för att ta bussen 07.20 och vara på jobbet till 09. När jag slutar 19 är jag inte hemma förrän runt 20.30. Då återstår bara att duscha, äta, kanske se ett avsnitt av Netflix eller göra något annat en liten stund innan det är dags att sova och börja om. Så jag känner att jag knappt hinner leva under veckorna.

Och då har jag ändå tur som bor hemma. Bara tanken på att dessutom behöva sköta ett eget hem, tvätta, handla, laga mat och allt annat som hör till vuxenlivet på de få timmar som finns kvar, eller på mina lediga dagar, gör mig stressad.

Jag vet att många kommer säga att jag bara ska köra till jobbet, men det är inte ett alternativ just nu. Vi har bara en bil hemma och jag har inte ekonomin att köpa en egen. Jag hade såklart också gärna haft ett jobb närmare där jag bor, men med dagens arbetsmarknad känns det inte direkt som att man kan vara kräsen. Jag tog helt enkelt det jobb jag lyckades få.

Så min fråga är: hur får ni andra livet att gå ihop? Är det bara så här vuxenlivet ser ut? Att man antingen lever på konstant sömnbrist eller använder sina lediga dagar till allt man inte hunnit med under veckan istället för att faktiskt vila eller göra något roligt?

I’m selling my first ever crochet patterns and am really just figuring this out as I go. Latest issue is that I came to realize how insanely small the pdf needs to be…20mb while the pattern I’ve created in canva is around 38. Yes compressors work and have gotten the size down but it just turns out super grainy and tbh pretty ass. I cans the pictures to be clear because duh that’s their whole reason for being there. All the patterns I’ve bought on Etsy has also had like cute canva designs and all of them I’ve been able to just download on Etsy’s site like usual. I don’t wanna make anything difficult for the buyer, so what’s the easiest way to go around it? Or do I need to change the pattern I’ve made?

Hi! So I’m selling my first ever crochet pattern on Etsy and I’m still trying to figure Etsy out as I go. My problem rn is that the pattern thativecrrated using canva is around 38mb while the limit is 20mb. And yes I’ve tried using free compressors, they get the size down but it ends up looking very grainy and the pictures aren’t clear enough to be of any help. So how do I get around this? I’ve seen some others talk about drive and links and stuff but I don’t wanna make it difficult for any buyers. All the patterns I’ve gotten from Etsy so far I’ve been able to just download on the site. Any tips or tricks or ideas?

Okay so I’ve just gotten into pattern designing and am releasing my first ever pattern, for this I had the help of 5 amazing testers. (I’m making plushies if that’s of any relevance). And I kinda feel like 5 is a bit few? But at the same time I only have around 400 followers on ig and less than 4k on tiktok. But many that I follow have like 15-20 testers which I feel are way too many. So what is the ideal number? Is 5 enough? Or do I need 10 to make sure that the pattern is throughly worked through? I also like testers just because you can show “the finished” product other than your own. Would love to hear what yall think! Because I’m currently contemplating having more on my next pattern that is almost finished😅

I’ve been making handmade crafts and growing my following in the last year on both tiktok and instagram. For some reason my l*inktree stopped working on tiktok so I tried to make my acc private then business again and what happens??? But now I have to have a business documentation and certificate… all that just to be able to add a li*nk? Are we fr? I just use it to have my Instagram, and hopefully soon Etsy to be easy to find. But now I have to start a whole business before I’ve ever even sold anything? This is giving me a headache😭 is there anyyy way to get around this? I need my precious li*nk

Hejj! Så jag är 21 år och har sommarjobbat sedan jag var 17, dock främst i matbutik. Hur mycket jag än vill klaga ibland så är det ändå inte särskilt mycket ”sjuka” saker som hänt där i min personliga erfarenhet. Folk kan vara stolpskott men inte så mycket mer än det för det mesta.

Men sommaren då jag testades helt på nytt var när jag fick testa på riktigt servicejobb… som receptionist. Jag vet inte vem som ljög om att folk som var på semester skulle vara trevliga men jag är helt allvarlig när jag säger att jag fick saker kastade på mig av gäster… Vid flera tillfällen fick jag även gömma mig i bakrummen och ringa efter mina chefer då gästerna blev väldigt aggressiva.

Från pojkvännen som jobbar inom restaurang får jag också höra sjuka historier med jämna mellanrum. Så nu kan jag dela med mig av en favorit! En kväll hade han 2 medelålders kvinnor som kom in väldigt nära stängning sådär lite lagom berusade.

De satt till en bra bit efter stängning och snackade och var väldigt intresserade av min pojkvän, sa att han var väldigt stilig och ställde massa frågor. Den ena ska sedan ha bett honom sätta igång hennes spellista i restaurangen vilket han gick med på eftersom de var de enda där. Varpå hon på upprepade tillfällen nämner att hennes lista är ”så p*rrig”.

Samma kvinna drar sedan upp min pojkvän för att dansa med henne och försöker en stund senare visa upp diverse döttrar och bekanta som de tycker att han borde gå ut med. Varpå han säger att han har flickvän och till svar får deras kontaktinformation och att ”han kan väll höra av sig när det tar slut iallafall”.

Detta är långt ifrån den enda eller sjukaste historien jag hört men den jag kom på då den var rätt så nyligen. Så det fick mig att tänka på att det hade varit kul och höra vad andra har fått uppleva inom service! Så vad är det sjukaste en kund/gäst har sagt eller gjort medan du jobbade?

I’m 20 years old, meh ambitious, pretty school smart, very creative and very lazy. And I have the issue of constant ideas, inspiration and bursts of ambition that never end up actually resulting in anything. Every idea feels too big. Every thought makes me tired, and just the thought of everything I wanna do makes me exhausted to the point where I just don’t do anything. It’s a constant struggle, a constant disappointment of not actually doing anything with my life. But I wanna change that.

So now I’m sitting here, just like many other times, with an idea. I’m gonna write everything I wanna do/accomplish this year. This way it’ll be easier to keep track. And you know what I’ll do next? Some actual research. I’m gonna try and look into every idea and actually make a plan, a manageable plan, and then I’ll make some time.

Does this sound like you? Then great, I’ve found my target audience.

So what I wanna know now is: what will you do to reach your goals? And what are some of your ideas? Do you have any tips on anything that has helped you with this constant battle between chronic laziness, zero discipline, and endless amounts of inspiration and ideas?

Hejj! Jag testade nyligen färsk saltad kinda gurka (den vita sorten) och jag har inte slutat cravea det sedan dess. Fick testat det av pojkvännen då hans morföräldrar köpt hem det från deras trip till Östergötland. Jag bor dock dessvärre i Skåne, så nu undrar jag hur jag kan komma över denhär gurkan utan att behöva åka till Östergötland? Jag har kollat runt i lite butiker och av de få ställen jag sett kinda gurka så she det enbart varit den gröna. Jag är osäker på skillnaderna men har fått höra att den gröna ska vara mindre krispig. Så är det någon som vet vart man kan köpa vit kinda gurka i Skåne?🙏

Nejtack, jag dricker inte.

Och det möts nästan alltid av samma fråga:
“Varför då?”

Det roliga är att jag aldrig hört någon som dricker få frågan tillbaka. Ingen sitter direkt och lutar sig fram över bordet och säger:
“Jaha du dricker alkohol? Men… varför då egentligen?” med bekymrad blick som om personen precis berättat att den samlar på trafikböter.

Trots att det faktiskt bara är ett av alternativen som försämrar hälsa, omdöme och allmänt konsekvenstänk.

Jag är uppvuxen i ett hem utan alkohol. Min mamma har aldrig druckit, inte av någon dramatisk anledning vad jag vet, hon bara gör det inte. Pappa tar ibland en öl till maten någon fredag istället för läsk. Det har typ varit nivån.

Så jag växte aldrig upp med alkohol hemma, förutom pappas enstaka öl som alltid stod långt fram i kylen, redo att öppnas till middagen. Jag har heller aldrig varit runt fulla vuxna, onyktra föräldrar, sena fyllefester eller släktträffar där alla barn sitter övertrötta i ett hörn medan vuxna skriker över varandra till kl 02.

Och helt ärligt talat? Jag tycker att det har varit ganska skönt.

Mitt ointresse för alkohol är nog väldigt rotat i det. Jag har bara aldrig sett poängen eller känt något behov av det. Och jag märker ganska tydliga mönster bland folk jag känner kring vilka som har svårast relation till alkohol. Det är ofta kopplat till hur normaliserat det varit hemma under uppväxten.

Men säger man det högt blir folk helt plötsligt extremt defensiva.

Svenskar är genuint otroligt känsliga kring alkohol. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag är:
“så jävla tråkig”
“måste släppa loss lite”
eller klassikern:
“du kommer aldrig hitta någon som vill dejta en tråkig nykterist”

Och nej, jag tycker inte klubbar och barer är särskilt kul. Men om en plats bara är rolig när man är onykter kanske platsen inte är så kul från början? Då känns soffan hemma och en kebabtallrik eller en påse godis ganska konkurrenskraftig ändå.

Har också varit på otaliga Tinderdejter där killar nästan försökt sälja in alkohol till mig som om de jobbade provision:
“Du kan dricka med mig, du är safe.”
Tack, men det handlar egentligen inte om säkerhet. Eller jo, lite kanske, jag är fullt medveten om hur risken för att råka ut för saker ökar när man är onykter och befinner sig i miljöer där folk dricker.

Men när folk säger så känns det nästan som att de helt missar poängen. Som att enda hindret för att jag ska börja dricka är att jag inte hittat “rätt” eller tillräckligt trygg situation än.

Men verkligheten är så mycket enklare! Jag bara vill inte dricka. Och det känns som att det borde räcka som anledning?

Så varför blir man behandlad som att man precis erkänt ett brott?

Och varför är folk mer obekväma med att man inte dricker än folk som dricker alldeles för mycket?

Kära kunder,

Detta meddelandet kommer från en trött 20-åring som jobbar i butik eftersom arbetsmarknaden ser ut som den gör och hyran betalar inte direkt sig själv.

Efter tillräckligt många arbets-pass börjar man se samma mönster om och om igen, så här kommer några små saker som hade gjort livet lite enklare för oss i kassan:

Att butiken stänger 21:00 betyder inte att man kan komma in 20:59 och börja veckohandla. Det betyder egentligen att målet är att alla ska vara ute då.

Pinnarna vid kassan ligger inte där för pynt. De hjälper oss att se var dina varor börjar och slutar. Jag lovar att “det är ändå ingen kö” kan förvandlas till kaos på typ tre sekunder.

Kassan vet inte automatiskt att du är medlem bara för att du står där med medlemsauran påslagen. Medlemskapet måste fortfarande scannas eller registreras.

Ja, helavstämningar suger. Jag tycker också det. Nej, jag väljer inte vem som får dem.

Och nej, det är inte rasprofilering när självscanningen väljer dig för en avstämning. Det är ett slumpmässigt system i en dator som bestämt sig för att förstöra bådas kväll.

Snälla lägg inte upp 25 kg hundmat, kol eller kattsand på bandet om det går att undvika. Det finns nästan alltid snabbknappar för det och min rygg hade uppskattat det enormt.

Det går inte heller snabbare för att man skickar fram varor i ljusets hastighet tills allt ligger på hög. Det enda som händer är att saker ramlar, mosas eller flyger mot mig som projektiler.

Och ja, det är jättesnällt när ni lägger streckkoden åt rätt håll. Men ibland tar det längre tid när kunder står och letar efter den än om jag bara gör det själv direkt.

Jag tittar inte i era påsar för skojs skull heller. Jag försöker bara se så att rätt vara blivit inslagen.

Och om ni blandar kaffekakor behöver jag fortfarande slå in varje sort separat. Att säga “men det är ju bara tio totalt” får det tyvärr inte att gå snabbare.

Och sist:
Blir du leggad på 18+ varor när du ser ut att vara under 25 så är det inget personligt. Samma regler gäller här som på Systemet.

Mvh
Trött kassapersonal

Såg en artikel idag i Aftonbladet om ett ungt par som sökte lägenhet och, som många andra, la upp ett inlägg på Facebook. Det som sedan följde var en massiv hatstorm, inte för att de hade orimliga krav eller verkade oansvariga, utan för att killen var svart och tjejen inte var det.

Det fick mig att stanna upp. Och det fick mig att vilja dela något eget.

Jag är själv svensk, born and raised, med i princip helt nordeuropeisk bakgrund. Men jag har varit tillsammans med min pojkvän i 1,5 år, och ja, han är “halvsvensk”. Hans mamma är adopterad från utomlands, vilket gör att han har mörkare drag. Han är uppvuxen här, pratar svenska, har hela sitt liv här. Ändå räcker det i mångas ögon att han “ser utländsk ut”.

När jag lägger upp bilder eller videos på oss, för att jag är stolt över honom och vår relation så får jag kommentarer. Kommentarer om att rösta på SD. Att han ska “åka tillbaka”. Och det mest absurda av allt: människor som på allvar uttrycker oro över att min “genpool” blandas med “utlandet”, som om det vore något att sörja.

Jag tror inte alltid folk förstår vad sådana kommentarer gör. För mig är det mest sorgligt, men för honom har det varit något helt annat. Han har knappt behövt hantera rasism tidigare, men så fort han står bredvid mig verkar han plötsligt bli något provocerande i andras ögon.

Det får mig att undra: vad är det egentligen folk reagerar på? Vad är det som känns så hotfullt med att två människor som tycker om varandra råkar se olika ut?

Hur tänker ni kring att sånt här fortfarande väcker så starka reaktioner i Sverige?