u/sjkfhsjkdyfjiwehfsdf

TLDR:
"En ny svensk studie visar att Emily Tiedemann och andra cykelpendlare kan ha friskare hjärtkärl än andra. Det ger dem chansen till ett både längre och friskare liv. Och det räcker med korta sträckor, visar studien som publicerats i tidskriften British Journal of Sports Medicine."

[...]
"Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Oftast handlar det om hjärtinfarkter och stroke, som beror på åderförkalkning. Det innebär att fett och andra ämnen samlas i kärlväggarna och bildar plack som kan ge blodproppar."

[...]

"Resultatet var tydligt: De som gick eller cyklade hade betydligt mindre åderförkalkning i hjärtat jämfört med bilpendlarna."

Jag sprang på den här uppsatsen av Mattias Näsman: "Utan bilen stannar Sverige": Svensk bilindustri under oljekrisen och den gröna omställningens dynamik." Den handlar främst som bilindustrins politiska aktiviteter under 1970-talet och försöker förklara svenska bilindustrins motstånd mot myndigheternas försök av minska luftföroreningar från bilavgaser. Men, det handlar också litegrann om billobbyns historia från 1970talet, och lanseringen av sloganen Utan bilen stannar Sverige.

Kanske kan vara intressant om någon intresserar sig för billobbyns historia och bakgrund. Det är inte särskilt grundligt, men kan ändå vara lite intressant för dom som vill sätta sig in litegrann i billobbyns verksamhet.

https://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?language=sv&pid=diva2%3A1653126&dswid=-8399

Om någon annan har tips på bra böcker/artiklar etc om billobbyns historia och verksamhet får ni gärna tipsa. Helst hade man ju velat läsa och förstå billobbyns verksamhet de senaste 10 åren, för att få ett lite mer modern perspektiv på hur de arbetar.

Edit: Okej, det här verkar vara den definitiva historieskrivningen om billobbyns inflytande över trafikutvecklingen i Sverige fram till 1960-talet: Den goda vägens vänner - Väg- och billobbyn och framväxten av det svenska bilsamhället 1914-1959

>Under en helg har Londonpolisen beslagtagit 90 sport- och lyxbilar till ett motsvarande värde på över 100 miljoner kronor, rapporterar Sky News. Beslagen var en del av en kampanj som polisen kallar för “antisociala bilförare”. Bland bilarna fanns en Ferrari till ett värde av över 40 miljoner kronor. I insatsen har man riktat in sig på förare som varvar sina högljudda motorer. Beslagen sker för att boende har tröttnat på människor som stör eller kör farligt, enligt polisen Geoff Tatman som leder kampanjen.

Här är visst en trevligare länk: https://www.bbc.com/news/articles/c629g2w56rpo

Vet nån om man gör sånt här i Sverige?

Personligen har jag blivit mer och mer övertygad om spårvagnens effektivitet ju mer jag har satt mig in i dom här frågorna.

Många städer har bilfria dagar. Bryssel har nyligen infört en till bilfri dag per år.

Vi gör ju i princip det redan under Stockholm marathon, så varför inte bara göra en helt bilfri dag?

Runt om i världen så genomförs det regelbundet i Bryssel, London, Paris.

Hur kan man göra för att vi ska få en bilfri dag i Stockholm?

https://www.brussels.be/car-free-sunday

Har ni sett den här? Känns som den skulle kunna vara gjord idag.

- Genomsnittshastighet i rusningstid: 5 km/h. Lika långsamt som hästspårvagnen ett halvt sekel tidigare.

- 40 personbilar blockerar en gata. Samma mängd personer skulle kunna få plats i en buss.

- Bilar parkerade överallt eftersom det inte finns garage till dem.

- "Ju mer bilismen sväller, desto effektivare stryper den sig själv."

- "Vi har förlorat trivseln i Stockholm."

Lösningarna är (ungefär) desamma då som nu

- Bygg ut tunnelbanan. "Den egna banvallen är avgörande."

* Samordna pendeltåg, Saltsjöbanan, Lidingebanan, tunnelbana och bussar.

* Anslutningsbussar och infartsparkeringar vid förortsstationer.

* Tätt bussnät i innerstan.

* Använd bilen bara när det verkligen behövs, inte i rusningen.

Det var slutsatsen 1957, sen efter det byggde man motorleder och rev stora delar av Stockholm gör att ge utrymme åt bilismen.

Här är det relevanta citaten:

Den nya Kristersson-ledda regeringen har fått hård kritik sedan den tillträdde i höstas för att bedriva en politik som kraftigt ökar de svenska utsläppen till följd av att reduktionsplikten slopas och priset på dieseln sänks.

Men i Moderaterna pågår samtidigt ett arbete som initierats av partiledningen och som går i en annan riktning. Det handlar om att formulera en tydligt grön politik som tilltalar även väljare i Stockholm och andra större städer – där Moderaterna har stora problem i opinionen. Strategin är långt ifrån okontroversiell internt och rör flera rejält laddade frågor, däribland synen på bilen.

– Elektrifiering kommer att lösa en del problem. Men det löser inte det faktum att staden är för mycket gjord för bilar, säger Ulf Kristersson och blickar ut genom fönstret från regeringsbyggnaden i centrala Stockholm, som är omgiven av en stor motorled.

– Centralbron går ju rakt igenom Stockholm och förstör en del av landets allra vackraste miljöer. Det är ju inte så man ska bygga en stad, säger han.

Borde den grävas ner?

– Ja, det är klart att den borde grävas ner.

Moderaternas problem i huvudstaden, där man gått från att vara det dominerande partiet till att pysa ihop till bara strax över 15 procent, har lagt grunden för en intern klimatdebatt som rör upp starka känslor och av vissa beskrivs som partiets eget kulturkrig.

– Många människor har nog vuxit upp med känslan av att bilen är en frihetssymbol, och jag har all respekt för det, säger han.

– Men att kunna strosa fritt i en stad är ju en minst lika stor frihetsupplevelse. I den mån man fixerar sig vid bilen som en frihetssymbol, bara för att den är det om man bor i orter med väldigt stora avstånd, då kan man inte alls ha samma tänkande när man bor mitt inne i en större stad, säger han.

Partiet har sneglat och inspirerats av tyska München, en välmående och rik industristad i Bayern, som gjort trafikleder i staden till gågator.

– Jag tycker att det finns jättemycket att hämta där som jag tror vi hittills har underskattat, säger Kristersson som dock poängterar att det inte alls handlar om att helt stänga bilarna ute från städerna utan om att hitta ”rimliga kompromisser”.