u/MyUsernameIsNotCool

Läste nån kommentar från en kvinna på reddit som skrev att hon gjorde årliga cancerkontroller (hud, livmoder), mammografier, och avföringsprov/kolonoskopier, för att upptäcka cancer i tidigt skede.

Jag har fan inte undersökt mig sen jag föddes? Har bara gjort standard blodprov här och där. Tagit cellprov en gång när jag va 23.

Har vi ens möjlighet förutom privat att gå och göra en läkarundersökning av hela kroppen för att fånga något innan det blir något? Känns som man ringer vårdcentralen när man upptäcker något och så får man tid om 3 månader och sen är det väl försent lol

Could someone actually die on the show? The medical team wouldn't make it in time..

I just find it more interesting to jump in to where they are NOW, in the wild, and get to know them there during the season.

I don't like seeing the 5 minutes of introduction like where they live, what they work as, what they're good at, why they want to win the prize money etc.

Just wasted 40 dollars on a spa I didn't even go to. Just stayed home instead. I've bought concert tickets before to force myself to get out, but I still stay home.

When people write excitedly to me I get drained and feel anxiety because I cant type back in the same excitement, so I ghost them for days until I feel ready to reply.

I go on dates but feel no interest in seeing them again.

I appreciate that I do still think about trying to get nutrition in my body every day. Even if I am suicidal I still think about having to feed my body. Im like a little mom and the child at the same time arguing about having to eat while not wanting to and being grumpy lol. That is some hope. I don't want to mess it all up now because I feel like shit, and then suffer the consequences later when I feel better. Because I will eventually.

Sorry just wanted to rant a little I guess. Take care of yourself today friends.

Typ enda gången jag pratar med folk genuint med självförtroende, och där min åsikt känns viktig. Irl går det inte lika bra så har blivit mitt sätt att känna att jag gör nån skillnad i världen.

Vill inte ha några tips ang mig själv i denna tråd, undrar bara om andra kan relatera.

I get the rust risk but isn't there any way to get the salt away, or boil/freeze in some way?

Are they blind?

Äter en mozzarellaklump nu med bladspenat. Åtminstone fett och protein. Annars är det ofta en makrillburk typ. Det ska gärna va så lite tillagningstid som möjligt, typ bara öppna och äta. Så länge jag får i mig något som inte är helt färdigfabrikat så ofta så är jag nöjd.

I think it's stress from work, being around other people constantly, riding the bus etc that makes my body tense up during the week. I might go to the bathroom every other day but it won't be a lot.

But then Saturday comes and I drink my coffee at home instead of at work, and I know I am relaxed and won't leave my apartment.... so my body releases everything, and I go to the bathroom like 10 times, lol.

​

It's a bit annoying because I dont dare go out a lot during saturday daytime, but its also really nice to finally let loose.

​

My weekend plans are pooping ✌🏻

Lite smått självmordsbenägen ikväll och kollar igenom alla mina appar och hittar som vanligt ingen jag kan skriva till, men ikväll behöver jag verkligen bara få prata med en annan själ, så jag hamnade i chatten på Svenska Kyrkans hemsida. Har varit där någon gång förut i kris bara, oftast försöker jag väl deala med sakerna själv.

Iallafall, jag rantade på om ensamhet och depression och så fick jag inget svar på ett par minuter. Skrev skämtsamt "nähä, inte ens en präst vill prata med mig".

Chatten avslutad.

Va i helvete jaha. Lite roligt på ett sätt i min situation men också vafan okej?

Testade igen i en ny chatt, frågade vad det va som hände nyss, och om det är samma präst eller en annan jag pratar med, fick bara "har du kritik om hur chatten sköts kan du lämna det i funktionsbrevlådan" eller nåt liknande, som svar. Kändes lite opersonligt, kunde typ inte tyda om meddelandena va handskrivna direkt, eller tryckta på förinställda textknappar, eller AI till och med.. bistra framtiden huh.. Menmen, jag är inte religiös men jag frågade iallafall i desperation om prästen bara kunde be för mig eller säga att allt blir bra typ.

Fick en lång bön tillbaka, sjukt skumt att läsa, men började också storböla för hen skrev "Tack Gud för att du bryr dig om personen i chatten här. Ta hand om personen här, visa din omsorg på ett sätt som personen förstår." vilket bara krossade mig totalt. Hade betytt mer om hen skrev att prästen själv brydde sig om mig, istället för Gud, för jag har ju ingen relation till Gud men jag skriver ju med prästen i realtid (ni fattar vad jag menar?) men ändå va det väldigt fint. Hen gör ju bara sitt jobb antar jag. Men att en annan själ ber en bön för MIN skull? En troende människa som faktiskt menar det också. Till mig som kanske cringear lite åt det för det är så ovant osv. Men jag bölade. Och kände väl mig mindre ensam i någon minut. Jag tycker det är omöjligt att ta emot snälla saker längre. Känner mig som en övergiven kattunge som fräser för den är rädd, som bara väntar på den där människan som ska adoptera den och visa med tiden hur mysigt och kärleksfullt livet faktiskt kan vara.

Hoppas detta va okej att posta här. Ville mest bara få skriva av mig till någon.

Har någon annan här erfarenhet av att skriva till jourhavande präst? Eller ringt? Besökt kyrkan? Berätta gärna. Det va 4 personer i kön när jag skulle skriva vilket jag började böla åt också. 4 andra ensamma som inte har någon att skriva till. Fyfan.

Jag är inte troende som sagt, men det känns som en sista utväg snart att pallra sitt feta arsle till kyrkan och sätta sig där ett tag. Bara vara i den miljön kanske gör något med mig. Om det är någon snäll själ där som tittar på mig med empati kanske det läker mig. Man kanske behöver be till Gud eller universum eller något för att orka ett litet tag till.

Just wanted to tell someone. Don't comment its okay im not seeking anything from you. Only needed to vent my heart.

I honestly can't see if i am too sensitive and that his behavior is just normal, or if I'm reasonable in feeling hurt. But when I get hurt and I back away a little he seems confused. I've explained why I got hurt a few times and he was very shocked and said that he didn't even think about it that way, it was not intentional apparently.

So we go to the same uni (30-35 years old), so I see him a few times a week. We connected well in the beginning, and I thought we were on our way to a friendship. I've invited him to things and he joined once, but he hasn't invited back. When I text, he seems "people pleasing" in his replies that arrive 1-2 days after.

I waited for him to join me for lunch one day after class, and we walked to the cafeteria together, got food together, and then he sat on the other side of the table so we couldn't talk? I was so confused..

And recently we were talking one day at school next to his project, and he asked me about my project. I told him, and he said that he really wanted to see it. I said yeah just come up whenever you want (only today because the project was gonna get taken down in the afternoon). He also had to grab something in my classroom apparently, so he had 2 things he needed to do that same day.

Well, he never showed up.

And my project is taken down and not visible anymore. I got sad that he never wrote to me why he didn't come? If he went home early or whatever.

These things hurt me and I don't know if they are small things and I'm overreacting, or that he is not in this friendship as much as I am, and he doesnt really care about me.

Massa frågor incoming men är nyfiken!

-Har ni en fast matsal ni alltid äter i?

-Äter ni ensam i bilen på språng?

-Äter ni med samma kollegor varje dag eller roterar det med nya ofta?

-Äter ni på restaurang istället?

-Har er fasta arbetsplats fullt utrustat kök eller bara en mikro folk får slåss om?

-Stressäter ni på 30 min eller kortare, eller får ni alltid 1+ timmas lunch?

-Är det ofta blandat med möte och jobbsnack under tiden, eller är lunchen totalt fokus på mat och vila från arbetet?