I know for many wrestlers it's hard to add additional S&C work on your own, because many times elements of it are already included in a standard wrestling practice. E.g., jumps, sprints, calisthenics, circuit training etc. Either on separate days or as wrestling finishers. What do your team typically have you do on this regard?
I genuinely feel sorry for kids growing up today. And I’m thankful to be a “millennial” who had a reasonably good childhood where I actually got to play.
When I look at young people today and their childhoods they're going through, which mostly consist of living in some fake digital world through the little heroin brick we call a “smartphone” (which hardly seems to make the person using it any smarter), I’m honestly so incredibly grateful to be a "millennial."
Things weren't perfect back then either. Sure, we spent plenty of nights sitting in front of the TV with an Xbox controller, but it wasn’t even close to today’s level of addiction... with all the f-ing short-form content/ragebaiting/whatnot... having to be online constantly, comparing yourself to everyone else, and all the mental health problems that come with it.
I genuinely feel sorry for kids today, who are being completely played by the tech giants behind all these social media platforms. And I’m so grateful that a large part of my childhood was still spent playing outside and being physically active, and that I didn’t have to spend 80 percent of my waking hours being a phone zombie.
Sure, these are problems that people our age deal with too, and while that sucks, I don’t think they affect us nearly as much as they would have if all of this had happened during our childhood.
Och sen när blev Instagram Linkedin?
- Nästan 2-3x så dyrt som andra kedjor
- Inte nödvändigtvis bättre utbud på gruppass eller redskap (det mesta är urgammalt)
- Dålig hygien och städning
Hey, I'm working on a little project involving an Armenian athlete, and I want to put some subtle Armenian tunes in the background. Of course I want it to be representative. Unfortunately, everything I've found on musical websites so far appear to be ai-slop or some Hollywood-style interpretation of what they believe Armenian music sounds like. Even my untrained ear can notice that. Anybody got any suggestions of where I can find this? I am willing to pay also of course. Thank you.
Att förminska och förlöjliga mäns psykiska ohälsa är obehagligt normaliserat i västerländska samhällen, särskilt i norra Europa. Enligt min erfarenhet.
Häromdagen var en kvinnlig bekant hemma hos mig och såg en bok i min bokhylla med titeln Why the Modern Male Is Struggling. Hennes reaktion var halvt sarkastisk: ”Oj, ja, det är verkligen synd om er killar. Ni måste ha det sååå svårt.” Inte första gången jag hör den typen av kommentarer.
Ett annat exempel är våld i nära relationer. Medier fokuserar väldigt mycket på det fysiska våld som män utsätter kvinnor för, men betydligt mindre på den emotionella misshandel som män (troligen) oftare utsätts för av kvinnor.
Och ja, jag har läst statistiken som tyder på att män i Sverige oftare utsätter sina partners för emotionell misshandel. Jag har dock svårt att acceptera den slutsatsen rakt av, eftersom det finns flera problem med både mätmetoder/definitioner & rapporteringsmönster (kräver en helt separat diskussion).
Den som har studerat biologi vet att långvarig emotionell misshandel kan hålla kroppen i ett kroniskt förhöjt stresstillstånd, med ökad sympatisk aktivering, och på sikt påverka kroppen negativt på flera sätt. I den meningen får emotionell misshandel också fysiska/fysiologiska konsekvenser. Det är naturligtvis svårare att visa upp än ett blåmärke eller ett brutet ben, men det gör det inte mindre viktigt.
Det är självklart mycket positivt att samhället har blivit mer jämställt. Vi lever i en tid där vi i betydligt större utsträckning kan ta till vara på hela befolkningens kompetens, även inom områden där kvinnor tidigare ansågs vara olämpliga eller inte hörde hemma. I det avseendet ligger vi dessutom långt före många andra delar av världen. Korrigering är en sak. Överkorrigering är en annan.
Nu handlar inlägget specifikt om mäns hälsa och deras situation i västerländska samhällen. Ja, det finns fortfarande många delar av världen med tydligt patriarkala strukturer. Och ja, globalt sett möter kvinnor sannolikt större hinder än män. Men det betyder inte att mäns problem i väst ska förminskas.
Är förstås ett nyanserat ämne utan någon tydlig definition, så tolka det som du vill. Och självklart föredrar jag yttrandefrihet, jantelagen och lagomtänk framför något extremistiskt dårhus alla dagar i veckan.
As an outsider, I'm curious to hear your opinion
Känns som att det finns någon form av subtil sexualisering vart man än går idag. Särskilt med tanke på att pornografi är mer tillgängligt än någonsin, och att sociala medier belönar innehåll som fångar uppmärksamhet (biologiska instinkter), där män slukas av sexualiserade klipp och kvinnor jagar billig uppmärksamhet.
Givetvis fanns problemet förr också, men då behövde man antagligen smyga in längst bak i någon butik och stirra på VHS-filmer, för att lägga dem i en papperspåse och sedan gå därifrån med skam. Idag finns det ingen friktion. Folk kan fastna i ett dopaminhamsterhjul i timmar och bläddra igenom oändliga mängder nytt innehåll. Tycker det är extremt skadligt.
Samtidigt är det såklart ett privilegium att leva i ett fritt land där man kan uttrycka fritt både verbalt och kroppsligt. Jag hade valt det framför ett land som Afghanistan vilken dag som helst. Men frihet betyder inte att allt som växer fram ur den automatiskt är sunt. Man kan försvara yttrandefrihet och samtidigt fråga sig om en ständig sexualisering av vardagen faktiskt gör något med oss.
EDIT: Jag antar att en mer passande fråga är: var folk lika porrskadade förr, eller lika beroende av allt mer explicit innehåll, som många verkar vara i dag med tanke på lätttillgängligheten och hur lätt man kan hitta nytt?
Napolitanska pizzor är helt okej, men jag tycker att det blir alldeles för mycket tjafs kring deras påstådda “enkelhet.” Fine. Men alla dessa napolitanska pizzaentusiaster verkar ibland ta oproportionerlig mycket stolthet i just det, och går nästan i taket så fort man nämner lite extra sås eller en massa grönsaker/frukter. Inget fel med det. Tycker det t.o.m blir godare.
What are some of your favorite books on powerlifting? I feel as though many books I’ve read only go over surface-level information, or just give cookie-cutter programs. I’m pretty tired of reading about the supercompensation principle, or that volume and intensity are inversely related. Like, cool... I get it. But I want to understand the art aspect of it all, or the deeper philosophy. I understand that the science of sport is an open system with hundreds of interacting variables, and that it’s largely based on field experience and ultimately boils down to heuristics... but still, there has got to be something more innovative out there than just piling up Soviet-era scrap pieces.
Say you've doing big compound lifts first, and smaller accessories second (like most athletes typically do), let's say we reverse that order. Smaller accessories first. All while accepting that your big compound lifts won't move, which is ok, because the emphasis is on the accessory lifts. Given that we are typically freshest early, and that accessories have always been done in a "fatigued" state post compound lifts, it might be reasonable to assume they'll go up. After you've reached good numbers with them, you switch back the normal approach.
I have a question about altitude levels and oxygen. I understand this might border a bit on physics, but my question is regarding altitude and partial pressures.
I understand that no matter the altitude, the proportion of oxygen always stays around 20.9% or so, and that what changes is the partial pressure and the diffusion rate into the tissues and mitochondria.
But in textbooks, they often simplify this by saying something along the lines of "Air has weight, and the column of air above you is shorter” when you’re on a high mountain, say at 2000 m, compared with sea level, where the column is longer and therefore the pressure is higher.
Other times, they say that the density of air is also lower at higher altitudes compared with lower altitudes. So my question is: is it only about the “length of this column,” so to speak, or is it about density as well or both?
En liten i-landsrant. Är så trött på människor som går rakt fram med ansiktet begravt i mobilen och samtidigt förväntar sig att alla andra ska flytta sig ur vägen för dem. Tycker helt seriöst att det borde finnas någon form av lag för hur man går på allmän plats (vilket enligt min uppfattning det inte finns när det gäller mobiler iaf).
Antingen tittar du framåt, eller så går du åt sidan. Många gånger är de en fara för omgivningen när det exempelvis händer på en cykelväg.
If you already live in a safe/wealthy/naturally diverse country, then a lot of foreign leisure travel is mostly consumerism masked as self-discovery.
I’m obviously not talking about work travel or the history buff who actually understands the landmarks they visit, or the ones genuinely interested in a culture and tries to engage with the place seriously.
For the most part, and I say this as someone who has traveled a bit but is not particularly travel-obsessed, I do not buy the idea that travel is something people must do in order to “broaden their horizons” or avoid some deep regret later in life. And I feel as if though most people who preach this sentiment tend to have some patronizing attitude towards people who don't enjoy traveling abroad or have "simple" lifestyles.
Idk. They make it seem that travel automatically makes them cultured. I bet most of these people posting photos of the Colluseum probably can't name a single Roman figure let alone learn a few words from the language of the country they are visiting.
I’ve heard villagers who have barely seen beyond their own district say wiser things than some of the most “adventurous” people who have ticked off every major country on every major continent.
I work in sport science, and with some high level athletes.
Too many times now, a potential client will show tons of enthusiasm and have the free consultation call with me, tell me to prepare the forms and everything... only to flake/disappear the last minute. I am already busy as it is with so many other commitments so it eats my time away.
I assume for many of you working in other fields, you've had to solve this hurdle before. What strategies did you implement?
I'm thinking of a payment for the consultation itself from now, which will be deducted from their first month if they start coaching.
Thoughts?
I understand the huge subjective nature of this question, but still.
Asking out of pure curiosity.
Personally, I sometimes feel like both students and teachers take the “easy” way out. It can feel as if all parties involved are, in a sense, a bit “lazy,” and that there is a general lack of enthusiasm compared to before. At least, that is how I interpret it.
I’m wondering whether this is just a coincidence, whether I’m misinterpreting the situation, and/or whether this is a relatively new thing. Were things actually better before, or does it just seem that way?
Ingen formell undersökning, utan frågar av ren nyfikenhet. Jag upplever att både studenter och lärare ganska ofta tar den ”enkla” vägen ut. Alla inblandade parter är på ett sätt lite ”lata”, och enligt mig finns det ibland en känsla av bristande entusiasm. Åtminstone är det så jag tolkar det. Undrade om detta bara är en slump, om jag misstolkar situationen, och/eller om det är ett relativt ”nytt” fenomen (och om saker faktiskt var bättre förr).